Nu får det vara nog...

...nu har det hänt alldeless FÖR många gånger. Nåt måste bytas ut, och det är nu!

Tarmarna trycker på och man måste uträtta vissa ärenden. Ni vet det som alla gör, även familjen Bernadotte fast ingen pratar om. Man tar sig till det speciella stället där det passa sig att göra det på, låser om sig, och gör det man är där för att göra. När man anser att man är klar för denna gången, gör man rent efter sig. Tar tag i dörrhandtaget och vrider om.

Det är då det händer! Eller INTE händer. För det är precis det som händer, INGENTING händer. Man inser ganska snabbt att man är fast. Medan paniken sakta stiger mot skyarna tittar man förbrilt sig omkring efter nåt att överleva på. På toa!!? Vad tror man egentligen? Att man har placerat ut sovsäckar och en o annan kanelbulle bara i fall att. Tror inte det!

Sätter igång och skriker på hjälp, fast man vet att alla är hemifrån. Just det! Varför låser man då? Trodde man att dammråttorna skulle bli jättebajsenödiga och kliva in?

Ja!! Jag klär av mig kläderna, smörjer in min läckra kroppshydda med all schampoo och balsam jag kan hitta. Öppnar det ytterst pyttelilla fönstret. Det absolut minsta dom hade i affären. Så gliiiiider jag kanske sakta ut. Det skall nog gå!

Som tur va kom räddningen innan själva insmörjningen hade börjat. Skönt för grannarna...

Tänk er tanken när mina grannar skall äta middag på sin altan, njuta av en sommargrillning. På andra sidan häcken öppnas ett litet fönster och ut genom det gliiiiider en slemmig, hal GIGANTIST KING-KONG-MÖRDARSNIGEL ner för våran husfasad.

Vad förvånade dom skulle bli då...