Världens dyraste kaffe...

...kanske låter lite intressant, för den som dricker svarta drycken, med eller utan mjölk.

Men för att göra det lite mer intressant för dig skall jag nu berätta hemligheten bakom just den dyraste sorten.

det är nämligen små apor som ätit av det lilla bäret där kaffebönan bor i. För att sedan vandra genom hela den lilla apkroppen, ut den naturliga vägen likt små apbajskorvar. Sen plockar den lilla kaffefarbroden upp alla korvarna i sin korg, för att göra kaffe på dom.

Sugen att testa?!

Jaha..eller snarare Nehe!

Verkar ju inte som att jag kommer till Gran Canaria eller Thailand.

Får väl finna mig i det då, fastän att det sitter väldigt långt inne. Kan inte riktigt acceptera det, men får väl ta fram det där lilla vuxna imon mig, bita ihop och ta på mig tjockvantarna. Fast egentligen så knackar Mamman 3 år, väldigt hårt på dörren och vill in. Lägga sig ner på golvet och skrika, sparka, och gråta lite. JAG VILL!!

Men jag får väl komma tillbaka till den bistra verkligheten, på denna sidan tiden. Man kan inte få allt...men om jag säljer nåt då? Tror ni pappan skulle märka om jag sålde lite maskiner nere i garaget? Troligtvis inte, han ha ju så många av varje sort, och vi har ju byggt och renoverat klart. Hmmm...undra hur mycket man får för en riktoplanhyvel, eller kanske en pelarborrmaskin...?

Ne, får gå ut i köket och hälla ett glas iskallt vatten i facet på mig själv. Sluta dröm!

När jag ändå är ute i köket skall jag minsann göra mig min favoritmacka över alla mackor.

Vörtbröd, julskinka, skånsk grovkornig senap och ett glas Apotekarnes Julmust till.

Nu kommer den där...

...tiden på året, då jag alltid har en tendens att längtar bort.

Långt bort från tjock-vantar, oskrapade bilrutor, väckarklockor, tråkig tisdagsmiddag, och mörkret framför allt.

Kommer på mig själv sittandes på en iskall pinne och drömmer mig bort...till värmen, goda maten, flip flopsen, varma sanden. Åhh jag mår dåligt!

Inget undantag i år heller, JAG LÄNGTAR BORT!

Men det känns ju mycket lättare när det ständiga samtalsämnet i familjen, varje måltid, och då menar jag VARJE måltid, är dom gångna Greklandsemestrarna och Thailandresorna.

Hjälper verkligen- NOT!

Ne, klättrar nog upp på vinden en stund och sticker näsan ner i sommarklädlådan. Vem vet? Kanske ligger ett litet sandkorn kvar i nån ficka, som jag kan sniffa på en stund.

Lite kort...

...men ack så betydelsefullt inlägg.

"- Mamma, när jag blir stor skall jag bli mångmiljonär."

Nu igen!

Det är ju inte klokt! Tack gulliga Camillos för ytterligare en Award. Tack oxå för ditt datakunnande, och för att du så vänligt delar med dig av den, till enkla små människor som inte alls kan. Numera kan jag nämligen länka, som det så fint heter, och även sätta in små videoklipp. Skall visa er! Klicka på Camillos så skall ni se varför jag fick just denna Awarden av henne.

Man skall tydligen tacka och föra Awarden vidare, och det första va ju enkelt, men det andra sätter lite käppar i hjulen. Jag läser inte så många "privata" bloggar, mest kända människors och andra. Och hur skulle det se ut om jag skickar en Award till en av dom. Crazy!

Så det får vara denna gången. Men jag kan passa på att uppmana er 10 000 tals som tittar in här för att ta del av min enkla vardag och mina väl vald ord, att börja blogga. Det är jätteskönt att ha någonstans där man kan ventilera lite till cuberspace. Lovar att jag skall läsa, och skriva en massa kommentarer. För det är nåt en bloggare gillar. Hur skall man annars veta att ni är där? Fast...jag vet att ni e där, det ser jag allt på mina läsarlistor, ibland flera stycken i timman. Men kommentarerna är få.

Så då passar det väl fint att även tacka mina små söta här hemma, för att dom förgyller min och andras vardag med deras tankar och funderingar. Vad skulle jag göra utan er?

Bara er, just er, ingen annan.

Idag bjuder jag på lite vacker skönsång av Adele:

Dom lär sig så himla...

...mycket användbart i skolan nu för tiden. Information man absolut inte skulle kunna leva utan. Tur att jag fick reda på detta nu, för hur skulle det ha gått för stackars mig annars.

Fick just veta av den lilla söta saken att det tar över 1 1/2 år att åka till planeten Mars.

Över 500 dagar i ett rymdskepp!

Så enkelt det ser ut...

... när dom små tänker till. Tänk om vissa saker skulle vara så lätt som en plätt, som när en liten människa har tänkt ut att så är det väl bara. Så självklart, så enkelt, så är det bara, och till råga på allt alltid funkar. Men tyvärr är det ju inte så.

Har märkt att barnlöshet har blivit ett het ämne, om man skall tro Tv programmen. Och av nån konstig anledning så dras jag oerhört mycket till dom här. Ena dagen är det äggdonationer, andra använder sig av en surrogatmamma långt bort i Indien, den tredje hämtar hem en lite flicka från Kina, medan den fjärde troget håller sig till provrörsbefruktning.

Kanske inte alls är konstigt att jag drar till just denna typ av program, med tanke på mig själv i hög person, vet mycket väl vad det innebär att inte kunna på egna barn. Jag sitter ju just här på denna stolen, pga av just barnlöshet. Vilken tur att min älskade mamma aldrig blev med barn när hon önskade, vilken tur att mina föräldrar tänkte om, att dom vågade satsa på ett annat kort. Vad hade hänt annars?

Här finns så mycket att skriva om som jag inte tänker gå in på nu, för jag känner ett visst vemod i ämnet, så mycket sorg, evig längtan, besvikelse i ämnet. Samtidigt som mammahjärtat växer och blir hur blödigt som helst. Så himla dubbelt! Sörjer dom barnen man aldrig fick bestämma själv att föda fram, medan man tackar den all kraft i världen för dom under man fick lov att bär, föda fram och leva tillsammans med. Och som är mina!

Känner sådan sorg för dom som aldrig lyckas bli mamma på ett eller annat sätt. Ne...nu kunde jag inte hålla mig i alla fall. Det skulle ju bli ett blogginlägg i glädjens tecken!

Så här ligger det till, enligt min snart 9 åriga!!! dotter. Hallå 9 år, vad hände? Fast när jag tittar på henne, ser jag vad som hänt. Hon har utvecklats från en underbar liten bruntonig knubbig bebis med en massa burrigt hår, till en liten tjej, modemedveten som få, med en massa vackra lockar som hon svänger med i vinden. Hon har tagit till sig en massa, lärt av andra, och format en alldeles egen person. Stort!

Hon förklarade för mig härrom dagen hur det minsann gick till, så nu behöver jag aldrig ta det där med blommor o bin. Skönt!

Först har man varit ett lite frö i pappas pung. Sen sitter mamman och pappan kanske på en restaurang och äter mat och dricker vin. Då kommer fröet in i mammans mun, och sen ner i magen. Så fastnar det på Äggmodern- och PUFF! så växer det en bebis där.

Så enkelt!

Hjääääällp!!!

Mamman satt och hade kvalitativtid ihop med den yngre, den där söta saken. Mamma skulle ha druckit en kopp finkaffe, men den drack den söta lilla saken upp, när mamman var och tömde blåsan i ca 1/2 minut. Så nu satt dom i köket över en tömd kopp och pratade om livet i allmänhet. Drog några snabba slutsatser om Greklands ekonomi, löste vattenfrågan i Malawi, forskade lite inom växthuseffekten.

Kom på nåt vänster in på den familjära högtiden som nalkas om ett tag. Inte nu, inte snart men POFF när man minst anar det, så står man där med pepparkaksdegen i ena näven och omslagspappret i andra, överflöd av mat, klappar och ett besök av en utklädd röd farbror. Kan även vara en utklädd röd tant oxå, om farbrodern vägrar gå ut och köpa tidningen på en afton år efter år, och inte riktigt fått nån storslagen respons av någon, utan all fokus har legat i vad han har haft med sig. Värdet på säcken skall vi inte prata om.

Mamman passade på att spana lite vad den lilla söta saken kanske skulle vilja att den röda farbron eller tanten hade med sig. Man kan lika gärna säga morfar, för det va väl 100 år sedan dom luskade ut den hemligheten.

Den större söta saken skall få gå på det melodianska gigantiska tåget som rusar fram i vår...eller va då rusar, det verkar ju bara världens långsammaste tåg eftersom det aldrig riktigt verkar komma till en ände. Skall ju stoppas på varenda station i hela avlånga landet. Och varenda människa eller tjomme som har kan skriva en textrad eller hålla i en gitarr verkar ju få komma ombord. Men vi gillar det! Kanske kan det vara nåt för en liten söt sak som dig?

"- Va! Aldrig i livet, jag vill inte se en massa idioter i konstiga kläder sjunga. Då vill jag gå på Skavlan!"

Innan den stackars mamman svimmade hann hon att pipa fram:

"- Men älsklingen, det sänds nog i Norge, tror jag."

I hopp om att få henne på andra ( läsa mer normala) tankar.

"- Jaha! Då vill jag gå på "På spåret."

Vad har jag gjort för fel?

Kan det ha varit finkaffet hon svept?

Något bestämda åsikter!

"- Mamma, nu har jag bestämt vem jag skall bli kär i, när jag blir tonåring."

"- Jaha, vem då?"

Mamman har ju en given liten blond grannpojke som stadig favorit, så hon såg med spänning fram emot svaret. Tänk om hon äntligen hade insett att mamman alltid vet bäst. Va enkelt det hade varit, och tryggt! Men livet med den lilla söta saken är ju inte precis rakt så...

"- Han måste vara snäll..."

Jaha, det är ingen specifik kille, utan HUR han skall vara.

"- Han skall ha sådan hårfärg som pappa. Så måste han ha en näsa, för en gång så såg vi en kille utan näsa, han som det hade brunnit på. Han får inte ha lera i ansiktet heller...så måste han va fräsch. Så lagom tjock!

Kan ni se honom framför er, min blivande svärson?

Kan inte bärga mig inför första mötet.