Gullig kärleksförklaring...

...hörde jag idag.

Jag vill att ditt hem är där jag hänger min hatt.

30 graders skillnad!

Veckan som varit har vi spenderat vid Medelhavet. Hur underbart som helst!

Hur det var att komma hem igen?

Sådär....

Hur ställer man sig till nåt sådant här?

Vår Stora söta sak har förlagt sin Mp3 spelare och har letat i flera dagar. Nu behöver hon den verkligen och lägger in en sista attackinsats innan hon ger upp. Hon vänder och vrider på varenda pinal och tömmer alla väskor i huset. Suckarna är högljuda och hoppet börjar lämna den lilla tösen som inser att flygresan kommer att bli väldigt låååånnng utan musik i öronen. 

Den hemska Mamman hjälper väl föga till med letandet eftersom hon så strängt tycker att man minsann får känna på det om man varit slarvig med sina saker. Men hon är inte tyrann så hon föreslår ideligen nya ställen som kan tänkas letas på. Efter att ha vänt upp och ner på tre tvättkorgar säger den Stora söta saken till slut:

"- Ne! Nu har jag letat ÖVERALLT. Nu har jag varit nere i källaren och till och med bett till Gud. Så nu kommer jag hitta den om 10 min."

Mamman:

"- ?????"

Efter 6 minuter kommer ungen med, mycket riktigt, sin Mp3-spelare!

Triumferande Stor söt sak:

"- Vad va det jag sa!"

Mycket förvånad och lite smått chockad mamma:

"- ??????????!!!!!!!"

Läski, läski...läski!

Kan inte hjälpa det!

Jag har tappat stinget, när det gäller bloggandet.