Ne, fy FAAAAAN...

...va äckligt!

Jag vill kräkas!

Jag vill tarmsköljas!

Jag vill borsta tänderna med stålborste!

Jag vill ....jag vill...jag vill INTE ens tänka tanken.

Jag mår illa!

Varför!?

Det skall jag nu berätta för er:

Jag köpte en burk med jordnötsmör i den lokala matvarubutiken. Saken var att jag är en riktig ICA handlare ända ut i fingerspetsarna, med scanner o allt. Trivs lixom med ICA, känns lixom tryggt. Men så finns det ju billigare alternativ när det gäller mataffärer, men det har lixom tagit emot. Fråga inte varför. Men så härromdagen tog jag mod till mig och åkte dit. Handlade en massa mat, och även då en jordnötsmörsburk för jag hade fått tag på ett spännande recept på en kaka där just denna ingrediensen skulle förekomma.

Men så igår kväll så blev jag så himla sugen på nåt gott, och tänkte att jag skulle bara smaka lite på det där smöret, se om det smakade likadant som när man va liten. Öppnade plastlocket och såg till min förvåning att det var någon i familjen som tydligen hade varit lite sugnare än mig, och tjuvstartat.

Hämtade en tsk, stack ner , grävde ut en liten klick och åt. Jag hade rätt, det smakade precis som förr, fast jag hade slagit på stort och lyxat till det med en med bitar i. Ni som ätit jordnötsmör vet att det lixom räcker att sticka ner skeden en gång. Sen är det lixom bra, man vill inte ha mer.

Så idag när jag gjorde i ordning efter middagen, så kom det där jordnötsmöret upp på tal. Barnen som , tror jag, aldrig ätit det förr, ville smaka. Då sa jag att det va ju redan någon i familjen som hade öppnat burken igår.

Det va då det hände!

Alla tre, alltså ALLA som ingår i min familj, såg ut som frågetecken. Helt ärligt!

Ingen hade öppnat burken, gick det upp för mig då.

VEM?

NÄR?

Vad har den personen mer gjort med burken , mer än att öppna sigillet, och dra bort plasten?

Fattar ni!

Vart beställer man tarmsköljning?

Jag svimmar!

Jag vill inte!

Ledig dag...

...mitt i veckan är helt underbart!

Fast ofta har den en tendens att bli väldigt oledig, utan väldigt fullspäckad. Men det som måste göra måste ju göras, och det som inte måste göras är ju dom roliga grejerna.

Idag har jag ett gerdigert schema, från tidig morgon till sena kvällen. Med en härlig blandning mellan saker som är jätteviktiga och dom man bara lever för.

Upp med tuppen, få ordning två barn till skolan, med fruktlåda, gympapåsar, solkräm och allt vad dom skall ha med sig.

Köra dom små söta sakerna, i tid, den har en tendens att dra i väg en del, helst för den yngre sorten. Ambitionerna är varje onsdag att vi skall hinna cykla, men den går vi bet på, på precis varje onsdag. Jag får snällt va en miljöbov och sätta mig i bilen.

Vidare till biblioteket för att lämna tillbax ett par böcker, som naturligtvis är försenade. Hur svårt kan det va att lämna in dom i tid. Tror jag har lyckats en enstaka gång i alla fall.

Hämta netshopping på posten, eller ne den fanns visst inte längre. Kommer ni ihåg hur det såg ut på er lokala postkontor, med alla tanter bakom luckor, slicksaken som man skulle använda till frimärkena, det kalla marmorgolvet. Den enormt låååånnga kön, som alltid va lika lång oavsett hur många tanter som jobbade.

Storhandlade en MASSA mat, utan skanner, Hmmm spännande, tills man kom fram till kassan och behövde stå i kö, för att plocka upp varorna och sen ner domn igen. Jag hade en enormt stor otur med mina köpta papperpåsar, kanske va en varning att man INTE skall köpa påsar, utan ta med hemifrån. 5 påsar av 6 gick sönder, antingen redan i affären, eller när jag lyfte i dom i bilen eller senare ur dom. Inte bra! Förresten va Isbergsalladen inte heller ok, såg jag när jag kom hem. Inte bra! Så hade dom inte fläskkarré utan ben heller. Inte bra det heller!

Skyndade mig hem för slänga in mina varor i olika skåp, det va torrförråd, kyl, frys, alla möljiga lådor. Fick till o med gå en vända ner till källarn.

Sen bar det iväg med bilen igen, för att utvecklingsamtala mig lite. Varför kan dom inte ta båda barnen på raken, om dom nu ändå går i samma klass? Så mycket enklare! Tösabiten är godkänd i alla fall, gör som man skall och slår inga andra barn. Mamman e nöjd!

Kör så fort man bara kan för att hinna i tid, till dagens dagspass på friskis, du vet det som bara pensionärer och jag kan gå på. Rätt många pensionärstanter hade faktiskt tid idag. Sprang så fort jag kunde men timmen va liksom en timme lång i alla fall. Medan jag kutade tänkte jag på allt som jag inser att jag INTE kommer hinna med detta dygnet.

Hur jag hinner att blogga? Ni skulle se mig nu, med den färdigköpta salladen i knät, datorn i andra, telefonen på bordet för där sitter jag i kö, bara 248 st före mig nu. Tydligen många som vill Radiotjänst något. Vet ni vad man fick för alternativ i början? Om man vill avanmäla? När vill man det?

Nu e det bara 3 min kvar tills töserna skall hämtas igen. Kommer nog förmodligen va en aning försenad. Men bara en aning, man får ju ändå köra i 30 km/ tim hela vägen.

När jag hämtat dom bär det av till atelje för att måla porslin, fått engagera en vän till o med. Skall bli kul. Vi tänkte avsluta med en middag på stan, inte fel.

JSaker jag fått göra avkall på idag är bla Blomsterlandet, plantera, köpa nya Converse, kolla nya gardiner till mitt nya fina kök, köpa jeansshorts till den yngsta av oss, baka en morotskaka, vika tvätt, stryka. Mer hade jag nog inte hunnit. Får bli en annan dag!

Jag hade tänkt att sätta mig på min altan, i min nya soffa oxå. Njuta av lite kaffe...kanske inte så här fina, men ändå.

Dagens sommarfråga?

10 00 Icapåsar ( ja, vi förvarar allt på vinden i sådana, skall sortera nån annan gång) har slängts ner från vinden. På hallgolvet ligger det kläder för en hel befolkning, i ett mindre land.

Skulle man kunna tro, men...man kan inte hjälpa att man lider av shopoholic, den obotliga sjukdomen. Det hjälper ju inte till ett dugg heller att man råkade på två töser. Sen att den ena av dom vägrar bära allt som e rosa, och liknar kjol eller klänning hjälper ju inte. Om jag köper just denna klänningen kanske hon vill använda den...hoppet är det sista som lämnar en.

Man liksom förnyar sig lite grann varje år, växer kanske i eller ur, lägger till, sparar...

Nu kommer vi till dagens välfärdsfråga:

Hur många år är det acceptabelt för en sommarkläda att åka ner från vinden, tvättas och strykas, hängas in i garderoben och ta plats för ev allt det nya, för att sedan i höst åka raka vägen upp på vinden igen. Hur många år? 1? 2? eller kanske 3?

Jag har en...

...hare i min trädgård!

Som äter sig mätt på mina stackars blommor. Och han nöjer sig inte med både frukost och lunch, utan nu verkan han gå på middagen oxå. Hallå! Jag har inte bjudit in honom, han får snällt skutta hem till sin egna lilla skogsdunge o käka på bäst han vill, men mina blommor är INTE MAT.

Eller...så kanske jag skall lurpassa lite till på honom, låta han äta upp sig lite till...

Sen! Pang när han minst anar det, så serverar jag honom till middag, med gräddsås och allt.

Hur tungt kan det va?

Behöver jag ha bärsele, eller kan jag helt enkelt göra som han den berömde med sandalerna. Släpa det efter mig. Men hade förmodligen det lite besvärligare, än vad jag kommer att ha. Han hade ju en sådan enormt lååånnng klänning. Var han tvungen att ha just den ankellånga, dagen då han skulle bära så tungt? Jag där emot kommer ju inte ha problemet med att snubbla på något dyrbart tyg. Eftersom jag kommer få gå i bara mässingen. Den korta snärtiga lilla klänningen har nämligen inte ämnat komma på posten, när den skulle. Skulle kunna tänka mig att dra på mig ett par strumpbyxor, för kylan skull...

Sen hade han väl en del ångest, med tanke på vart han var på väg. Väg...undra hur långt det är tänkt att jag skall vandra. Hela vägen fram, eller bara en bit. Skall jag bära det under hela tiden, eller kan jag luta det mot något stadigt, och vila min stackars kropp, en aning.

Eller...kanske är bäst att jag har det med mig hela tiden. Fokus kan ju lätt bli på min bara kroppshydda, om jag inte skyler den med något. Undra om det är gjort av ek, björk, eller gran? Har dom oljat eller lackat? Lackat hade ju varit att föredra eftersom jag lätt att få flisor i händerna.

Vad jag "pratar" om?

Ser ni inte den klaraste bilden framför er?!

Jag skall vara, NEJ, blivit beordrad, tvingad att vara korsbärare under min underbara systerdotters dop.

Kommer bli bra!

Inspirationskväll...

...faan heller!

Blev ju bara hur stressad som helst.

Klicka där!

Klicka här!

Klickdra dit!

Klickdra hit!

Öppna där!

Så! Hur enkelt som helst!

NOT!!! Glömde han att han skulle inspirera ett gäng gamla hönor. Kanske en o annan ungkyckling, men dom föddes ju med tekniken och behöver ingen inspiration. Ne! Han visade mig himmelriket, men glömde kartan.

Jag bara betar av..

...vårtecken, efter vårtecken!

Känns bra...riktigt bra. Håller det på så här,

så kommer nog sommaren snart.

Nu kan jag...

...checka av ett vårtecken till!

Lyckan är...

...när man får syn på den allra första Tussilagon, för våren.

Det gjorde jag i går!

Idag saknar jag...

...ett badkar, med en massa hett vatten i. Sådär varmt att man måste sänka ner kroppen i olika ertapper, för att inte bränna sig. Så där så att man blir helt röd på skinnet. Så där så att det pärlar sig i pannan, när man väl glidit ner.

Jag skulle ha haft bubblor i, som luktar någon frisk doft, kanske äpple. Så skulle jag ha köpt en skvallertidning, på väg hem.

Så skulle jag bara legat där, hur läääännggge som helst. Kanske skulle köpt en riktigt god o gräddig glass oxå, när jag ändå va i affären. Som jag kunde äta när jag blev så där dåsig och varm ända in i själen.

Så skulle jag legat där, ända tills fötter o fingertoppar hade blivit sådär skrynkliga som bara farmor va.

Hmmm....

Neeee...får väl kila ner i källarn o ta en snabb kall dusch, kan inte ligga här o drömma.

Kolllaaa!!!

Jag har för en gång skull förberett för middagen, det hör inte till vanligheten. Nej, jag hör till den kategori mammor som stressmicrar köttet precis innan stekning. Medan barnens blodsocker är så nere på botten som det bara kan va. Så att jag till slut på panikge dom en macka INNAN middagen. Åhh va mycket dom äter sen av det nystekta köttet, INTE.

Men idag är jag ett steg före, och tinar kött, som ligger på diskbänken och värmer till sig under dagen. Yngsta dottern, ja ni kan väl snart räkna ut att det är just den dottern det handlar om. Det brukar se ut så. Man kan lätt konstatera att den äldre dottern lever ett helt annat liv, lite av det stillsamma, ordningsfulla o tysta livet. Händer liksom inte lika mycket, skönt tycker mamman. Hur skulle man klara det annars?

Yngsta dotter har i alla fall en kompis här, dom båda är på väg ut i köket, för att ta nånting att dricka. När dom får syn på min förberedda middag:

"- Kolla! Vi skall få Älgsvans, till middag!"

"- Va fräckt, vi skall nog köpa pizza."

Så går livet vidare, som om ingenting har hänt. Mamman funderar just på vad som passar bäst till älgsvan, kan det vara kantareller...