tisdag, juli 28, 2009

Dagens middag...

...är nästan värt att döda för. Ja, det kanske är att ta i, men...du kan väl ta nån myra eller nåt då.
Titta va fint! Och då har inte ens börjat tala om hur den smakar. Detta ÄR livskvalite!



Hamnkrogen på Liseberg serverar denna underbara fisk-, och skaldjursoppa.

Nu väntar livets prövningar igen, syns om några dagar.



måndag, juli 27, 2009

Sommar, sommar...

...sommar!


Daggmasken alias " bebisormen" som är helt ovetande, om att hans
sista slingrande i den fuktiga jorden är över för gott.



Dagens fångst, 15 Aborrar och 3 stycken Mört. Du vet han som simma bört...





Rensad,dubbelpanerad, stekt i smör, och färdig för att ätas.





Ca 2 ½ sekund senare!

Tror inte att..

...det finns så många ställen på jorden, som lockar fram så många känslor samtidigt. Det är lite panik, stress, lycka, habegär, ångest, snålhet, trötthet, ilska, glädje och en massa klastrofobi.

Folk tar sitt ettåriga sparkapital, packar in familjen i husbilen, kör från Kiruna, för att sova på parkeringen. Laddar termosen med kaffe, klär sig i ledig träningsoverall och sköna skor för att klara dagens stora prövning. Vi andra som inte kört lika långt cirkulerar på den stora parkeringen, som dom bygger ut varje år, för att göra oss av med bilen. Längst bort bland husvagnarna knör man in Volvon, och låtsas att man kopplat av ekipaget.

Krafsar i fickan efter ett mynt medan man halvspringer kilometern bort, för att få sig nåt att släpa runt allt i. Som om dom skulle ta slut?!!
Har man riktigt tur så är det bara att fortsätta spurten rakt in i själva hjärtat. Eller så kommer man just den dagen då hela detta landets arbetsförda folk får sitt bankkonto påfyllt av diverse arbetsgivare. Nu har dom semester och det är dåligt väder som vanligt, då gäller det att passa på. Så då får man snällt ställa sig i ledet som ringlar sig kilometervis genom hela trakten, som ett vackert människohalsband, sammansvetsade med stålvagnar.

Så kommer man då äntligen fram till själva porten, genomblöt, efter alla störtskurar man har fått uppleva under dom närmaste timmarna. För regnkappa har man ju ingen. Skall köpa en...

På med knogjärn och hälskydd, här skall det fyndas. Först till kvarn... Ryck åt dig allt som kommer i din väg, skit i om du inte behöver den. Den är billig! Man blir lätt lite snål oxå, varför köpa en vit barnstrumpa för 12:90, när det finns en knallgrön för 4:90?

När all kraft och mod runnit bort med svetten, ja då är det dax att summera och göra rätt för sig. Konstigt att lite billiga saker kunde kosta så mycket? Får vi plats i bilen?

Men det är ändå nåt visst med stället. Man känner en skräckblandad förtjusning när man går där och trängs bland Kirunafamiljen, trötta pappan med bebisen, shoppinggalna småtjejerna, flerbarnsmamma, svettiga tjocka farbron, skrika ungarna, tantligan, turisten och stammisen. Till o med Stockholmsbratsen går där i sina Henrytröjor och river i fyndlådorna. Alla är där, fast till grannen säger man att man är nån helt annanstans. Konstigt...

När man väl är hemma och packar upp dagen, ur dom stora gula påsarna, så är man ju himla nöjd. Synd bara att den känlsan tynar bort så fort.

När skall vi åka igen?

fredag, juli 24, 2009

Nu på bara...

...några dagar har mina kära tösabitar fått mig att tänka på mina glada dagar på 80-talet. Då jag som mest hoppsade fram och håret var åtdraget i flätor.

Varje sommar tillbringades i Halland, i sommaridyllen med sanddynorna, långgrunda havet, minigolfen, flipperspelen vid Kvarnen, korven vid torget, minigolfen, cykelturerna, och alla nya vänner. Solen och värmen oxå förstås. Ja, det var faktiskt så förr i tiden. Sol och värme på sommarn, snö och kallt på vintern.

Vi hade ständigt en hungrig glasstarm. Jag och min ständiga vapendragare hade kommit på den alltid inkomstgivande busniessen. Klia den äldre generationen på ryggen, 1:-/kli. Mycket uppskattat! Snart fick vi ihop till vår dagliga Storstrut. När latmasken hälsade på, nöjde vi oss med en 88:an.



Minimänniskorna här hemma, samlar spik på gräsmattan, som den manliga sorten har tappat när det sätts in nya fönster i familjens boning. 1:- / spik, tillräckligt många så bär det av till kiosken.

När vi tillbringade alla heta dagar på stranden, gällde det att sysselsätta sig där. Inga problem! Maneterna var stora som tallrikar, vände man på dom kunde man peta in vackra små stenar, krydda dom med lita het ljussand, huss in i pizzaugnen.

Härromdagen när vi gick strandpromenaden i Bohuslän, stannade vi för att titta på solnedgången. Barnen samlade pyttesmå maneter, la upp på en bänk."- Kom och köp pizza!"




Några gånger per år damt det ner en nästliknade tegelsten i vår brevlåda. Stackarn som var tvungen att dela ut posten just den dagen, eftersom alla brevbärare cyklade då mera. I alla fall... Familjens modeintresserad systrar tävlade till brevlådan för att vara först på plats, riva upp plasten och välja först. En på varje sida skulle välja ut, och det gällde att få den som var snygg.

Så ca 25 år senade upprepas scenariot. Brevbäran svischar förbi med sin gula bil, lägger den i lådan. Två tjejer springer ut för att hämta in vinsten, sätter sig i soffan och börja bläddra.
"- Jag är den! Vilken är du?"

Tänk va lika vi funkar...










torsdag, juli 23, 2009

Jag bara undrar..



...NÄR skall mina smaklökar får känna den kulinariska aromen av havets läckra, skaliga typer?Sluta blås!

Skall man behöva ut och fiska dom själv!? Det blir så himla jobbigt bara, med tanke på att vår lilla roddbåt ligger och guppar i en insjö i Lerum. Hur skall jag ta mig till det där stora blå, med vita gäss? Om jag mot allförmodan skulle kunna fixa båten till havet, hur skall jag då få upp dom? Funkar det med klänypa och fiskelina? Förmodligen inte...






onsdag, juli 22, 2009

Förlåt...

..mig att jag inte har uppdaterat mig, men jag har besökt Sveriges aboluta framsida, för ett par dar. Minst EN gång per sommar bara måste man ta sig dit. Dom kala klipporna, salta vattnet, orkanen, slibbiga maneterna, havstulpanerna, tången, sandiga handdukarna, dyra räkorna, fulla båthamnar, överfulla badstränder, solbrända axlarna,rinniga glassarna, och dom skrikande måsarna. Fullkomligt underbart!

Man går där på Smögens brygga bland alla andra 10 000 tals turister med utrikestal, Stockholmsbratsen, Crocsfamiljen, fiskarn, campingfamiljen med likadans träningsoveraller. Nåt som jag aldrig riktigt har fattat, är varför måste man har träningsoverall när man sover i husvagn eller tält. Är det så sportsligt krävande?

Varje år så går man där och trängs, och tittar snabbt in i affärerna med seglarskor och Henry jackor, för det är ingen idé att ens tänka på att gå in. Det är bara att följa strömmen med folk, annars kommer man bort från sällskapet. Om man mot all förmodan skulle ta sig in i en av affärerna, så har man ändå inte råd att köpa nåt. Alla "bara" tittar, för att sen sista helgen i augusti, ta fram dem feta plånboken och shoppa REA. Svenskens bästa sysselsättning. Köpa märkeskläder till REA pris. Varför betala fullt, när du kan handla till ett bättre pris.
Men visst är det nåt speciellt med vår västkust. Det går inte att komma ifrån. Så visst kommer jag tillbaka...

söndag, juli 19, 2009

Zon, Alvedon...

...och massa rödvin behövdes för att jag åtminstone skulle klara natten. Värkte som bara den!

Kärt besök från Skåne är på besök, och då skall det alltid fixas nåt trevligt som förhöjer kvällen. Skaldjur skulle det minsann bjudas på, för att visa vad vi har för läckerheter här i Götet. Men ack vad vi blev förvånade när inte ens Ica hade några rosa små djur med skal på, att sälja. Dom va för dyra, var svaret jag fick när jag frågade varför. Konstigt? Är det inte jag som konsument som bestämmer om jag har råd eller inte. Tydligen inte...
All makt åt Ica!

Vi blev i allfall inte utan mat, denna afton. Men det var inte maten som låg i fokus kan man säga. Nej inte alls. Vi var SÅ sociala, vi träffas ju inte så ofta. Och så hade vi ju en bekant som skulle grillas, och då menar jag inte att vi skulle lägga honom på het kol, utan på frågor.

Vad gjorde vi då för att ha så trevligt? Jo, kvällen bestod av fem olikfärgade knappar, en lite större svart, och en massa prickar som skulle brinna. Sen är det ju bra om inte publiken går hem. Man blir liksom lite smått besatt, och får en viss förståelse med dom där stackarna som skriver på ett besöksförbud till casinot. För sig själva!

Egentligen behövs det nog inte så himla mycket handkraft, men man kämpar ju för livet, och då MÅSTE knapparna igenom plasten. Så gäller det ju att svänga med, man har ju publik. Det gäller att underhålla så länge det går. Man vet aldrig när det roliga tar slut. Helt plötsligt så står man där i tystnaden, när man minst anar det.

Vad gör dom andra då? Sitter tysta i soffan och kollar på!
Jag fick frågan idag hur det var med våra kära skåningar. Ingen aning, vi pratade inte. Vi hade inte tid.

Så i natt fick jag sona för min besatthet. Armen värkte som om den hade varit med om en och annan värlsturné. Men det är klart, är man rockstjärna så är man. Tur för syster yster att vi inte trashade hotellrummet.

lördag, juli 18, 2009

Min tand e lös..

..den är jättelös!

Jippi! Äntligen ! Som jag har kollat varje ledig minut, i flera månader. Men inget händer. Ett tag tryckte jag på en liten längst fram, tills jag inbillade mig att den hängde på lösen. Men det hände något under skönhetssömnen, den j-ln fastnade igen!

Men nu så...bort med alla falska alarm. Nu skall den ut! Och undra om inte grannen ryker snart oxå. Känns som om den har potential för det. Om jag bara hjälper den lite på traven så skall det nog gå.

Så nu vickas det för fullt. Vissa serveras enbart knäckebröd, äpple och däremellen en o annan polkagris. Ni vet dom där nybakade som är så sega.

Men det är synd att alla inte är med i samma lag här. Man blir lätt småirriterad! Det hade ju gått MYCKET fortare om alla hade samarbetat bara lite! Men nej då! Allt skall man behöva göra själv! Fattar inte..

När jag närmar mig numera stängs matintaget, och springs iväg.
"- Nej Mamma! Jag vill INTE det gör ont! Och du har inte tvättat händerna!"
Åhhh! Man blir ju så frustrerad. Fast hon har ingen aning om vad som händer på nätterna....

torsdag, juli 16, 2009

Allt som glittrar...

...sägs ju vi kvinnor gilla.
I morse knackade det på en manlig släkting med en hopknycklad Icakasse, och gav till mig.

Hade ju inte allt förhöga förväntningar kan jag villigt erkänna. Men när jag tittade ner i kassen, så förstod jag hur bra denna man känner mig. Han visste PRECIS vad han skulle leverera i en hopknycklad gammal kasse. Jag blev hur glad som helst, och har nu njutit av min present. Åhhh!

Det var varken diamanter eller eller pengar. Det var guld! Skogens gula guld!

onsdag, juli 15, 2009

Kära du...

...som läser dessa ord. Och som kanske gör det ofta, kan inte du vara så snäll och höra av dig i kommentarfältet. Om du inte har något googlekonto kan du alltid skriva ett par rader under anonym, så signerar du sedan, om du vill.

Har har ingen uppfattning om hur många det är som läser, och jag är ju himla nyfiken. Lite pirrigt är det ju, sitter jag o skriver för mig själv, eller är det verkligen nån där ute som är intresserad över mina små rader jag föröker knåpa ihop, ett om dagen. Det verkar vara bra för magen...hahahaaa nu har jag blivit komiker oxå.

Jag är tacksam för både positiv och negativ kritik, bara jag får veta nåt vad ni tänker.

Imorgon väntar en annan dag...god natt!

Gårdagens stora fråga ?

Mamman sitter på altanen, dricker kaffe, och läser tidningen. Läser om hur vissa i detta landet firar sin 32- åriga fördelsedag. Fokusen verkat tyvärr INTE ligga på födelsedags"barnet" utan, den stora frågan ute i dom små röda stugorna är: Skall pojkvännen få vara med?
Varför skulle han inte få vara det? Fattar inte...
Verkar inte klokt! Stackarn som varit ända i Paris och på dom stora modehusen för att shoppat upp skattebetlarnas pengar på en ny Dolce Gabbana klänning för en hel Svenssonsårslön. Så kollar alla på killen med en tråkig grå H&M kostym. Vet hut folk!
Hon fyller ju ändå pampiga 32 år. Ni kommer väl själva ihåg hur ni firade just den viktiga högtidsdagen, med 600 gäster, och pressgubbar med kameror i trädgården, eller balkongen. Eller?
Familjens yngsta medlem kommer och vill sällskapa, rycker åt sig tidningen och skriker ut:
"- Mamma, där är han i BOLIBOMPA!"
Undra vad gårdagens födelsedagsvuxen hade sagt om den kommentaren?!

måndag, juli 13, 2009

Jag vill...

...slå ett slag för min nya favoritbutik, Apoteket Röda Näsan!
Du vet säkert vilken jag menar, dom som enbart säljer flaskor med det där flytande guldet i. Du vet som man blir så himla trevlig av, eller inte...fast nu finns det ju numera i pappdunk oxå, så att det trevliga räcker jättelänge.

Det kanske inte riktigt är för varorna som dom saluför, jag nu har blivit så förtjust i butiken. Nee, det är för ders otroligt charmerande, förtjusta, gulliga, fantastiska serviceinriktade kassapersonal.

När man väl har valt vad man skall bära med sig hem, i den där lilla avlånga blåa påsen med deras logga på, så att ALLA ser vart man har varit. Ja, då går man fram tll kassan, lägger pappdunken, på bandet. Det är då det kommer...

"- Hej! Har du legitimation?"
Synd bara att hon inte sa det lite högre. Nu va det inte riktigt ALLA som hörde, och absolut inte dom som passerade ute på gatan. Kanske skulle införskaffa en present till min favvoaffär? Det är dom värda.

Oj Då!

Oj!
Vilket låååååååååååååååångt inlägg det blev om vår utflykt. Och inte står det nåt heller. Opps!
Men ni har väl skroller på er mus...

söndag, juli 12, 2009

Turistat i vår egna stad...



...har vi gjort idag. Familjen tog med sig farmor och farfar till Eskilsby, för att strosa i nån annans trädgård. Ja faktiskt va det så, och han som bodde där hade magen att ta betalt oxå. Fast det var han värd, så mycket tid och energi som han verkar lägga ner på detta. Undra om hans fru är lika trädgårdsintresserad? Synd för henne annars...
Jag var väl inte jätte imponerad av resultatet, utan mer av mödan och besväret. Han skickar tydligen ut brorsan till stora vida världen, för att samla alla fröer han ser och kommer åt. Medan han själv är hemma och pötar i jorden, och odlar. Man kunde köpa så den som är mest intresserad köpte med sig några jätteovanliga sorter hem. Själv tycker jag dom är slående lika dom vi redan har i rabatten. Kanske en liknande kusin från Långtbortistan?
Här kommer lite bilder i alla fall:






Fast jag förstår inte varför man måste jobba sig så? Titta vad fint jag fick plockat åt mig hos farmor. Gamla hederliga vanliga svenska arter, och jag behövde bara åka till Lerum.































































































































































































lördag, juli 11, 2009

Vänner...

...är bra att ha!
...kan man sitta i soffan, dricka kaffe och prata med.
...förstår varandra, utan att behöva säga någonting.
...behöver man inte laga hemlagat till, går lika bra med pizza.
...sänder goda tankar.
...kan även vara ens syster.
...kan vara nån man känt väldigt lääänge.
...pratar man i telefon med i timmar utan att märka att tiden gått.
...vet vad man behöver.
...lyssnar på sådant som är tråkigt att höra.
...finns där ALLTID.
...behöver man inte träffa varje dag. Man vart man har varann ändå.
...kan vara någon man jobbar ihop med.
...ger varann varma kramar.
...skickar moderna sms till varann.

fredag, juli 10, 2009

Sket totalt i den där väderguden...

...och tog tag i våra kragar och åkte till den gröna parken mitt i stan. Den som alla barn älskar och alla av den vuxnare sorten blir av med alla pengarna i. Så bor det visst en lurvig kramgo kanin där oxå...men varför är han grön? Hur trovärdigt är det?

Ialla fall så bestämde vi oss för att den här dagen skulle bli en bra dag, här skall det göras roliga saker. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut, bäst att passa på idag!

Flickebarnen som suttit på fönsterbrädan i två dagar, och kollat ut hur regnet har stått som spön i backen blev förstås överlyckliga och förvånade över vårt beslut. Eftersom dom vuxna som bor i detta hus, har bestämt att regn= inget Liseberg. Överraskning!!

Eftermiddageskvällen blev bra, vi åkte lite karuseller och vi fick faktiskt den där vindkänslan i håret, som jag tidigare pratat om, även om man hade supersprejat det innan. Barnen fick sig en sockerkick av svindyrt uppfluffat socker på pinne, som hälften sitter i håret numera, och då menar jag på hela familjen, och en jätteklubba som kommer att ta slut när ungen tagit studenten. Tur att alla chokladvinster gick till andra familjer denna kväll. Det skall ju ätas upp oxå.

Ytterligare en dag har gått, imorgon väntar en ny.

torsdag, juli 09, 2009

Blir så jävla arg...

...när det inte blir som jag vill!!! Blir som ett barn, och vill bara lägga mig ner på golvet och sparka och slå. Men så finns ju den där vuxna spärren, att SÅ får man ju inte göra.
Fast det skiter jag i nu. Jag vill slåss! Inte vara den som kryper upp i soffan, drar in benen och rullar ihop sig som en boll, och bara låter tårarna rulla, så att tröjan blir så där blöt så att man måste byta den. Faan för den!

Roligt skall man ha! Vi gör nåt kul! Ja! Vad e kul då? Liseberg!!! JA!!! Åka bergodalbana och bara låta håret flyga i vinden, och få det där hisnande jublet i magen när det kränger så där gott. Ja! Jag vill! Äta både mjukglass med strössel, popcorn med smält smör och toppa med en våffla med sylt o grädde. Vinna högsta vinsten på både choklad och chipshjulet. För att efter ha åkt en massor ta sig till Hamnkrogen för att äta deras i särklass godaste fisksoppa, i hela världen.

Så ville tydligen väderguden nåt annat...

Men imorgon är han nog säkert på bättre humör. Då blir det bättre.

måndag, juli 06, 2009

Tillökning...

Ni som besökt familjens boning har kanske lagt märke till att vi har en liten lätt förkärlek, att inreda med lite udda saker. Det kan vara urblåsta pyttesmå prickiga ägg, lite barkbitar, stenar av olika slag eller hoprullade metalltrådar på en pinne. Men vi trivs som fiskarna i vattnet. Varför köpa när man kan göra själv? Idèr finns det gott om, och det gäller att sätta dom i verket bara.

Länge har jag gått o tänk på den där speciella lilla gumman. Hon hade varit finfin att ha på en av våra hyllor. Hon hade kunnat sitta där med sin träskalle och öppna mage och bara sett fin ut, ihop med sin klonade minisar.



Men jag har fått leta efter henne med ljus och lykta. Hon växer inte på trä precis, och dyr är hon med. Har mage att ta betalt gumman...Inte lite fräck!

Förra året på familjens årliga semester till Tzatzikilandet satt hon där i en lite affär bland alla skinnplånböcker. Men då fick hon inte riktigt plats i handbagaget. Så i år tog jag en extra stor väska och gav mig av till gamla stan, för att importera min lilla grekiska gumma hem till kalla Sverige. Tror du inte att nån annan tjomme hade hunnit före mig! Det är klart...det hinner hända mycket på ett år. Hoppas att dom ta väl hand om henne.



Idag gav vi oss iväg till storcity, för att köpa nya skor till yngsta dottern, eftersom hon har förpestat hela huset med sina illaluktande sommarsandaler. Hur kan en 4-årings små söta fossingar lukta som en hel grupps gamla farbröders fötter? När dom har gått runt Stora Delsjön!!!

Skulle handla födelsedagspresent till dotterns kompis, och gick in på den helt underbara lilla affären Krabat. Där satt hon!!!



Denna chans skulle jag INTE missa! Nu skall hon hem, dit hon hör hemma. BASTA! Dyr som attans, men tur att hon inte kräver så mycket i drivkostnader.



Åhh, det kommer bli SÅ fint. Skall bara knopa ihop en hylla åt henne...




Min ryska tant har äntligen hittat hem

söndag, juli 05, 2009

Familjelycka...

Tididg, tidigt i våras, när snön fortfarande låg vit på marken. Neeee! Har jag totalglömt var jag bor någonstans? Slasket låg fortfarande grått på gatorna, skall det ju naturligtvis vara. Jag och barnen åkte i allla fall iväg till den lokala trädgårdshandeln, för att inhandla årets fröer som skulle planteras, vattnas, skördas och förhoppningsvis ätas.





Planteringen gick som smort, skötseln av krukor med "jord" gick ju sisådär eftersom det inte är så himla kul att sköta tomma krukor. Men så en dag när solen hade lyst riktigt länge, så stod den där, en liten skör pinne med ETT blad.





Så har det fortsatt med resten av fröerna vi satte för riktigt längesedan. Barnen har varit så ivriga och gröna i dom små fingrarna att dom vattnat bort hälften. Men mamman har räddat några, och idag när jag skulle prata lite med mina växter så fanns den där. Satt där alldeles ensam och bara vänta på att bli färdig. EN Japansk lykta!





Kan tänka er familjelyckan när vi skall skörda och dela alla fyra på vår Japansk lykta. Jippi!!




Familjens ENDA Japanska lykta

lördag, juli 04, 2009

Som julafton...

I morse skapade vi julaftonsmorgonkänslor här i huset, fast ett halvår för tidigt.

Pappan i huset har lovat sina småtjejer en överraskning, nångång under sommaren. Så i går kväll sent, när solen och hettan hade gått o lagt sig, började han montera och fylla.


Så imorse när tjejerna tittade ut i trädgårn så stod den där i all sin prakt- poolen!


Aldrig har pyjamasarna bytts till baddräkt så fort någonsin i detta hus. På med cyklop och armpuffar, ut i trädgård och hopp i!


VRÅÅÅÅÅL!


Det va skitkallt!







onsdag, juli 01, 2009

Allra 1:a inlägget!

Ja, då va det dax då!
Jag har verkligen gått och gnagt på detta med blogg länge. Men så skall man ha nåt att skriva, som nån där ute vill läsa. Eller är det bara för en själv man skriver? Vem har jag tänkt skall läsa mina egenkomponerade texter, om mitt vardagsliv?

Så skall man inte lämna ut ens nära o kära heller, så dom kommer i orätta händer. Får ju inte ta foton som avslöjar för mycket av deras hjärta och smärta. men vem vill läsa en blogg som inte innehåller några bilder?

Bilder oxå, det var en av orsakerna till att det inte har gått att blogga, från min sida. Vi hade ju INGEN digitalkamera! En barnfamilj som inte har en kamera, synd o skam sa jag till maken, som snällt åkte med hela familjen till mediaparadiset Media Markt. Där vi fick riktig proffisionell ickehjälp av en extraknäckande 18 årig flicketös, som mycket hellre hade velat vara nån annanstans. Men ett kamerainköp blev det till slut, en exakt likadan som bara några veckor tidigare hade gått sönder. Samma nitlott engång till? Men så fick det bli i alla fall. Och jag var mycket tacksam när vi åkte på semester till Grekland bara några dagar senare, med en kamera i fickan.

Hade varit så otroligt energikrävande i värmen att ta fram akvarellblocket varje gång som det skulle förevigas någonting.

Nu är alla semesterbilderna iväg skickade med en gratiskupong från fotoföretaget 100 bilder gratis. Säkert! Alla med mig passar ju på att beställa MÅNGA fler bilder. Och tror Fuji att jag bara hade 100 minnen från Kreta, inte!? Dom vet det så väl...Och jag går på det varje gång. Man tjänar!

Nee, mina vänner och eventuellt dom jag inte känner. Detta får nog bli slutet på detta allra 1:a inlägget, för livets prövningar väntar på mig i morgon, och John Blund har varit här för LÄNGESEN med det där magiska sovastoftet, som han sitter inne på och som jag verkligen skulle behöva i natt.

Inga bilder idag, men jag kommer igen, om ett par dagar när livet kommit ikapp sig lite.

God natt alla där ute...