Nu på bara...

...några dagar har mina kära tösabitar fått mig att tänka på mina glada dagar på 80-talet. Då jag som mest hoppsade fram och håret var åtdraget i flätor.

Varje sommar tillbringades i Halland, i sommaridyllen med sanddynorna, långgrunda havet, minigolfen, flipperspelen vid Kvarnen, korven vid torget, minigolfen, cykelturerna, och alla nya vänner. Solen och värmen oxå förstås. Ja, det var faktiskt så förr i tiden. Sol och värme på sommarn, snö och kallt på vintern.

Vi hade ständigt en hungrig glasstarm. Jag och min ständiga vapendragare hade kommit på den alltid inkomstgivande busniessen. Klia den äldre generationen på ryggen, 1:-/kli. Mycket uppskattat! Snart fick vi ihop till vår dagliga Storstrut. När latmasken hälsade på, nöjde vi oss med en 88:an.

Minimänniskorna här hemma, samlar spik på gräsmattan, som den manliga sorten har tappat när det sätts in nya fönster i familjens boning. 1:- / spik, tillräckligt många så bär det av till kiosken.

När vi tillbringade alla heta dagar på stranden, gällde det att sysselsätta sig där. Inga problem! Maneterna var stora som tallrikar, vände man på dom kunde man peta in vackra små stenar, krydda dom med lita het ljussand, huss in i pizzaugnen.

Härromdagen när vi gick strandpromenaden i Bohuslän, stannade vi för att titta på solnedgången. Barnen samlade pyttesmå maneter, la upp på en bänk."- Kom och köp pizza!"

Några gånger per år damt det ner en nästliknade tegelsten i vår brevlåda. Stackarn som var tvungen att dela ut posten just den dagen, eftersom alla brevbärare cyklade då mera. I alla fall... Familjens modeintresserad systrar tävlade till brevlådan för att vara först på plats, riva upp plasten och välja först. En på varje sida skulle välja ut, och det gällde att få den som var snygg.

Så ca 25 år senade upprepas scenariot. Brevbäran svischar förbi med sin gula bil, lägger den i lådan. Två tjejer springer ut för att hämta in vinsten, sätter sig i soffan och börja bläddra.

"- Jag är den! Vilken är du?"

Tänk va lika vi funkar...