Allra 1:a inlägget!

Ja, då va det dax då!
Jag har verkligen gått och gnagt på detta med blogg länge. Men så skall man ha nåt att skriva, som nån där ute vill läsa. Eller är det bara för en själv man skriver? Vem har jag tänkt skall läsa mina egenkomponerade texter, om mitt vardagsliv?

Så skall man inte lämna ut ens nära o kära heller, så dom kommer i orätta händer. Får ju inte ta foton som avslöjar för mycket av deras hjärta och smärta. men vem vill läsa en blogg som inte innehåller några bilder?

Bilder oxå, det var en av orsakerna till att det inte har gått att blogga, från min sida. Vi hade ju INGEN digitalkamera! En barnfamilj som inte har en kamera, synd o skam sa jag till maken, som snällt åkte med hela familjen till mediaparadiset Media Markt. Där vi fick riktig proffisionell ickehjälp av en extraknäckande 18 årig flicketös, som mycket hellre hade velat vara nån annanstans. Men ett kamerainköp blev det till slut, en exakt likadan som bara några veckor tidigare hade gått sönder. Samma nitlott engång till? Men så fick det bli i alla fall. Och jag var mycket tacksam när vi åkte på semester till Grekland bara några dagar senare, med en kamera i fickan.

Hade varit så otroligt energikrävande i värmen att ta fram akvarellblocket varje gång som det skulle förevigas någonting.

Nu är alla semesterbilderna iväg skickade med en gratiskupong från fotoföretaget 100 bilder gratis. Säkert! Alla med mig passar ju på att beställa MÅNGA fler bilder. Och tror Fuji att jag bara hade 100 minnen från Kreta, inte!? Dom vet det så väl...Och jag går på det varje gång. Man tjänar!

Nee, mina vänner och eventuellt dom jag inte känner. Detta får nog bli slutet på detta allra 1:a inlägget, för livets prövningar väntar på mig i morgon, och John Blund har varit här för LÄNGESEN med det där magiska sovastoftet, som han sitter inne på och som jag verkligen skulle behöva i natt.

Inga bilder idag, men jag kommer igen, om ett par dagar när livet kommit ikapp sig lite.

God natt alla där ute...