Zon, Alvedon...

...och massa rödvin behövdes för att jag åtminstone skulle klara natten. Värkte som bara den!

Kärt besök från Skåne är på besök, och då skall det alltid fixas nåt trevligt som förhöjer kvällen. Skaldjur skulle det minsann bjudas på, för att visa vad vi har för läckerheter här i Götet. Men ack vad vi blev förvånade när inte ens Ica hade några rosa små djur med skal på, att sälja. Dom va för dyra, var svaret jag fick när jag frågade varför. Konstigt? Är det inte jag som konsument som bestämmer om jag har råd eller inte. Tydligen inte...

All makt åt Ica!

Vi blev i allfall inte utan mat, denna afton. Men det var inte maten som låg i fokus kan man säga. Nej inte alls. Vi var SÅ sociala, vi träffas ju inte så ofta. Och så hade vi ju en bekant som skulle grillas, och då menar jag inte att vi skulle lägga honom på het kol, utan på frågor.

Vad gjorde vi då för att ha så trevligt? Jo, kvällen bestod av fem olikfärgade knappar, en lite större svart, och en massa prickar som skulle brinna. Sen är det ju bra om inte publiken går hem. Man blir liksom lite smått besatt, och får en viss förståelse med dom där stackarna som skriver på ett besöksförbud till casinot. För sig själva!

Egentligen behövs det nog inte så himla mycket handkraft, men man kämpar ju för livet, och då MÅSTE knapparna igenom plasten. Så gäller det ju att svänga med, man har ju publik. Det gäller att underhålla så länge det går. Man vet aldrig när det roliga tar slut. Helt plötsligt så står man där i tystnaden, när man minst anar det.

Vad gör dom andra då? Sitter tysta i soffan och kollar på!

Jag fick frågan idag hur det var med våra kära skåningar. Ingen aning, vi pratade inte. Vi hade inte tid.

Så i natt fick jag sona för min besatthet. Armen värkte som om den hade varit med om en och annan värlsturné. Men det är klart, är man rockstjärna så är man. Tur för syster yster att vi inte trashade hotellrummet.