...och gravid, så går oftast tankarna och önskningarna om att den lilla bebisen i magen, skall bli en liten tös. Kanske för att det är lättare att identiera sig med, att det faktiskt blev människa av en själv, så då skall man väl klara av att göra människa av en liten flicka. Man känner ju liksom ens egna kön allra bäst, inget att sticka under stolen med.
Så var det för mig med när jag gick i väntans tider, att jag gick och hoppades på en liten tösabit, som jag skulle klä som en skyltdocka varje dag. Och har man fått diagnosen fastställd som att man lider av Shoppoholic så är det inga problem. Nu är det så att jag är välsignad att väntat smått två gånger och varje gång har det kommit ut en liten tös. Jippi, säger shoppingtarmen!
Så under ett par år får man själv välja och vraka av allt underbart utbud som butikerna erbjuder, både i butiker och även dom på nätet. Ungarna säger inte ett knyst utan klär glatt ovetande på sig vad som lagts fram.
Tills en dag då det kommer på bättre tankar och börjar få en egen vilja. Tar sisådär en 5-6 år innan, så man har några år på sig innan chocken kommer.
Så vad det då dax att införskaffa något att skyla sin kropp med, till den yngre av dom älskade. Jag laddade flera dagar innan, förberedde, satsade och laddade. Startade med en rejäl frukost som skulle ge ordetligt med energi, för att riktigt ge mig an en dags shopping.
Efter massor av hot och mut, kom vi hem med detta:
Jasså, du undrar varför vi bara kom hem med saker till vår lille kusin Kalle 5 år, som vi inte har. Ne...det är bara till yngsta dottern med en mycket egen vilja om vad som är fräckt och coolt, och vägrar ta på sig något som skulle kunna likna färgen rosa, med rosetter eller någon ytterst liten volang. Ne, coolt skall det va! Som ungdomarna har, mamma, dom stora killarna!
Men du e ju ingen cool killungdom!
Ne, men jag e E...!
Vad skall man säga...jag ger upp...bara hon trivs och är lycklig så är jag lycklig.
Man skall styrka sina barn att gå sin egna väg...men måste dom göra det med en spindelmannent-skirt?!
