Har sagt det förut...

...men det är värt att nämna igen!

Har världens bästa tips till dig som tagit hand om man o barn, med allt vad det innebär. Gått upp tidiga mornar för att förtjäna ihop några fyttiga korvöre. Lagat mat till hungriga vargar som bara gillar köttbullar och makaroner, som BLÄÄÄar åt allt annat, om det inte är Tacos på fredag. Tvättat oändliga högar med strumpor som tappat sin maka för länge sedan. Skottat snö tills armarna är långa som spagetti och man är tvungen att köpa upp hela lagret med Zon. Diskat glas som endast stått framme på bordet, tömt diskmaskinen tre ggr om dagen och bara önskar att man är en bra mamma om man serverar korv o bröd alla dagar i veckan.

Det är då det kan vara en tröst, att släpa sig ut till bilen, skrapa den fri från all pansaris, ge sig ut på dom glasartade vägarna- till räddningen!

Apoteker "Röda näsan", butiken med flaskor av alla de slag, och hjälper mot det mesta. Tar vad man tror skall hjälpa, eller förhöja. Står i den kilometerlånga kön franm till kassan. När man väl är framme, ljuder det på det vackrast viset, i öronen:

"-Legitimation, Tack!"

Hon säger det riktigt högt och tydligt oxå, så alla hör.

Allt är som bortspolat, man är lycklig!

En ny vintersyssla...

...för alla villaägare har uppkommit i och med denna "fantastiska" snörikedom, som kommit i vårt avlånga land i norr.

Takskottning!

Folk går man ur huse för att rädda det dom har över huvudet. Männen tråcklar på sig sele för att stega den värsta branten, för att ta sig till höjderna. Medan kvinnor och barn är placerade på säker marknivå, som numera har stigit med en sisådär 30 cm.

Sen är det bara att börja skotta och forsla bort dom enorma vita massorna.

Men vilken folkfest det blev, alla träffas och pratar, fikar i snödrivorna och kämpar tillsammans!

Undra vad dom som bor på Gran Canaria gör en sådan dag, eller dom som valde att bo i hyresrätt?

Arg!

Som ni vet har vi ju två mindra människor, som bor i vårt hus. Dom har liksom inte valt det själva, utan mer eller mindre placerade här. Eller välsignade...

Efter som storken hade rätt täta besök här, så har vi ju haft några intensiv småbarnsår. Som faktiskt har funkat väldigt bra. Nu har dom små liven blivit mer eller mindre människor med egna viljor, känslor och åsikter. Dom har oxå upptäckt att man kan få fördel om man reagerar på vissa sätt, i vissa situationer. Det gäller liksom att ta för sig, armbåga sig fram.

Så deras absoluta totala sysselsättning när dom är tillsammans, är att provocera, bråka eller reta den andra. Bara för att få en reaktion!

Och dom har blivit duktiga på det, vet precis vilka knappar dom skall trycka på, för att få allra bäst resultat.

Så idag då, långt innan solen gått upp och alla tuppar fortfarande sitter på sina pinnar och sussar så gott. Ligger jag under mitt täcke och kan inte låta bli att lyssna på dom, varken jag vill eller inte. Dom pratar nämligen inte längre, utan dom SKRIKER!!!!

"- Nu gör du som jag säger!!"
"- Men jag vill inte, du e dum!"
"- Nu gör du det...ELLER SKALL JAG GÅ O HÄMTA DEN ARGA RÖSTEN!!?"

Köpmännens dag!

Strunta i vad handeln säger,

att man skall köpa choklad och vackra blommor till varann.

Kramas lite extra istället, ring en vän, laga extra god middag,

strunta i alla måsten, utan gör nåt tillsammans.

Fast...när jag tänker efter så blev jag ju himla glad för den där materiella presenten,

jag fick av min älskade.

Slå knut...

...på sig själv, är väl nåt vi mammor håller på med hela tiden. Idag hade jag lovat hederligt, att jag skulle servera pannkakor till lunch. Eftersom jag hade lovat det många dagar nu, kände jag att det INTE va läge att skjuta upp det en dag till.

Så jag kämpade ihop en smet, så mycket så att det skulle räcka och bli över. och för att verkligen fjäska för mina familjmedlemmar, så skulle jag slå på stort. Jag skulle grädda plättar!

I nästan 1 timme stod jag i stekoset och vände små runda plättar, har skall det kalasas.Så va det äntligen var dax för servering och ropa in flocken. En efter en kom krypande från sina hål, och fick syn på min överraskning.

"- Va!? Är det inga vanliga pannkakor, då vill jag INTE ha!."

"- Oj, är det plättar, jag som trodde vi skulle få tjockpannkaka, som vi brukar. Hade sett fram emot det."

"- Jag har ätit hos min kusin, jag vill inte ha."

Vet ni när det serveras plättar i denna familjen, nästa gång?

ALDRIG!!!

Skänker varma kramar...

...till en vän som behöver dom idag.

När man minst anar det så sker det, mitt framför näsan.

Utan att man blir tillfrågad innan.

Bara kastar det rakt i ansiktet på en, innan man hinner ducka.

Jag sänder dig mina allra varmaste kramar,

fast att jag vet att det inte på något sätt lättar för dig.

Fenomenet träna...

Varje nyår står man där, med skumpa i glaset, lover, lovar och lovar att i år, det är DÅ det verkligen skall ske. Det nya hälsosamma livet skall ta fart, nu och ingen annan gång. Det är till sommaren man skall kunna gå stolt med sin stringbikini på sranden och fjädra sig.

Så kommer nyårsdagens morgon, och man har blivit drabbad av självförvållasjukan. Om man har otur håller den sjukan i sig hela dagen. I alla fall tills det är dax för att laga mat. Lottdragning om vem som skall vara tvungen att masa sig ur soffan, ta på sig nåt anständigare än dom ursuttna mysbyxorna som man egentligen skulle slängt för flera år sedan, och ta sig till närmaste pizzeria.

Medan den andra ligger kvar och äter upp chipsresterna från gårdagens festligheter. Ostbågar är ju allra godast när dom fårtt gotta till sig i värmet ett dygn. Tittar på riddaren från förr, skall ha vinna den vackra mörkas hjärta i år, eller gör han som han brukar, tar den sköna ljusa.

Pizzan eller den smaskiga kebabrullen med extra sås smakar ljuvligt. Inte ens ett dygn höll det...



Men i år finns det fler dragplåster och framförallt sällskap. Tog oss mod och åkte för att köpa träningskort. Vart skall man donera sina stackars pengar detta året? Man har väl köpt årskort förr! Men som man sedan inte har kunnat utnyttja riktigt fullt ut. Kan ju inte hjälpa att man har så mycket andra viktiga saker som kommer emellan hela tiden. Vika tvätt, rulla köttbullar, se färgen torka...

Årets lott föll på gamla hederliga Friskis o Svettis. Plocka äpplen, lätt promenad i ring och man kan ha på sig vad som helst.

Helpeppade skyndade vi oss hem, med våra kort, för att rota fram dom gamla mockasinerna, cykelbyxor och makens reklam t-shirt. Sportflaska har aldrig kommit innanför dörrarna, så man får låna barnens Bamseflaska. Här skall det gympas!

Dagen efter va det då dax att dra på sig fodralet och köra första passet. Lätt för tanter, intensiv för sprtfånar, medel för vanligt folk. Medel får det bli!

Efter passet tycker sällskapet att detta va ju ingenting. Ingenting?! beror ju helt på hur man tolkar det. Jag såg inte i kors, och jag hittade hem. Mycket mer va det inte.

För er som inte vet, så kan jag meddela eller varna att dom på Friskis o Svettis har tuffat till sig en aning. Dom har käkat upp dom stackars äpplena för att lägga dit bowlingklot istället. Den lätta promenaden har blivit ett sprinterlopp. "Mamman" som stod i mitten, som man skall härma, hon har tydligen gått i pension och hennes snärtiga, trådsmala, piffiga, välsvarvade, ursöta barnbarn har tagit över hennes plats.

Vad hände!?

Äpplekaka, med socker och....?

Jag och mina underbara assistenter håller på att baka, idag skall det bli äpplekaka som vi tänkt servera med en krämig vaniljsås.
En assistent skalar och skivar äpplena, medan den andra blandar kaksmet. Vad jag gör?...hmmm...jag chefar ju!

"- Men skall vi inte ha i det som kommer från kamelen?"
"- Va!?" undrar chefen som nu ser ut som ett frågetecken.
"- Ja, det bruna pulvret som blir av kamelens hår, som vi har på tomtens gröt. Skall vi inte ha i det?"

Hmmm va Gott!

Ibland har man bra tur...

...eller folk som tycker om en. Eller kanske lite av dåda delarna.

Ni som känner mig, och besökt mig hemma i min borg. Ni vet att jag blev välsignad med en hörntomt, den dagen då jag skrev på köpekontraktet. Väldigt många gånger kan man känna sig väldigt nöjd, med just det läget. Men så finns det dom, uttert få tillfällen, då man önskar att man bodde i den där hyreslägehetern med svale. ytterst få, men dom finns där.

Det finns nämligen en liten hake, som ingen talar om för dig innan, utan som du får spottat rakt i facet, när det redan är försent.

Som villaägare är du skyldig att röja så att trottoaren utanför är fri för gångtrafikanter, året om. på våren gör jag ingenting, på sommarn rensar jag lite ogräs, på hösten krattar jag lite löv. Men det är på vintern som det ställer till stora problem. Ja under dom allra flesta vintrarna, typ den senast 10 åren, är det inget. Men så vad et nån som tryckte på snöknappen, detta året. Och det verkar som om den personen eller oraklet står där o bankar på den där förbannade knappen ännu.

Det räcker inte att skotta fram brevlådan och se till så att man får ut sin bil, ne, man MÅSTE skotta hela trottoare, hela vägen runt!!! Varför? Alla går ändå på vägen.
på vägen hem från jobbet, slår det mig att det var på min lott, att stå för snöröjningen just denna dage. Idag!!! När det BARA störtvräkt ner ca 20-25 cm.

När jag parkerar bilen på garageuppfarten går det förvånansvärt lätt. Stiger ur bilen, och beskådar följande: Renskrapad trottoar, skottade garageuppfart, fina små välskottade gångar i min trädgård fram till ytterdörren, vedförrådet och garage.
Skuttade så gott jag kunde, fram till dörren, öppnade, och ringde ett tackande samtal.

jag har nämligen nåt som jag tror inte så många andra har. Ja, det skulle väl vara min syster då. Vi har nämligen en pappa som använder sin dyrbara tid, och rygg till att skotta för sina döttrar. Det ni! Jag älskar honom för det- det oxå.

När jag pratade med min älskade far, fick jag reda på att han inte var ensam god samarit. En vän hade nämligen skottat vår lååånnga trottoar med sin bilplog. Tack!

I samtalet blev jag uppmanad´att inhandla flis, att strö på gångarna o trottoaren. Det är halt! Men vet sedan länge att det är svårt att få tag på, i dessa tider, i handeln.

Då mitt i samtalet händer det igen!

En bil stannar utanför, ut kliver en annan god vän, tar fram en leverans och lägger vid vår dörr.

En säck flis!

Tre goda gärningar- bara till vår familj!

Lyckan växer sig alldeles varm...