Fenomenet träna...

Varje nyår står man där, med skumpa i glaset, lover, lovar och lovar att i år, det är DÅ det verkligen skall ske. Det nya hälsosamma livet skall ta fart, nu och ingen annan gång. Det är till sommaren man skall kunna gå stolt med sin stringbikini på sranden och fjädra sig.

Så kommer nyårsdagens morgon, och man har blivit drabbad av självförvållasjukan. Om man har otur håller den sjukan i sig hela dagen. I alla fall tills det är dax för att laga mat. Lottdragning om vem som skall vara tvungen att masa sig ur soffan, ta på sig nåt anständigare än dom ursuttna mysbyxorna som man egentligen skulle slängt för flera år sedan, och ta sig till närmaste pizzeria.

Medan den andra ligger kvar och äter upp chipsresterna från gårdagens festligheter. Ostbågar är ju allra godast när dom fårtt gotta till sig i värmet ett dygn. Tittar på riddaren från förr, skall ha vinna den vackra mörkas hjärta i år, eller gör han som han brukar, tar den sköna ljusa.

Pizzan eller den smaskiga kebabrullen med extra sås smakar ljuvligt. Inte ens ett dygn höll det...



Men i år finns det fler dragplåster och framförallt sällskap. Tog oss mod och åkte för att köpa träningskort. Vart skall man donera sina stackars pengar detta året? Man har väl köpt årskort förr! Men som man sedan inte har kunnat utnyttja riktigt fullt ut. Kan ju inte hjälpa att man har så mycket andra viktiga saker som kommer emellan hela tiden. Vika tvätt, rulla köttbullar, se färgen torka...

Årets lott föll på gamla hederliga Friskis o Svettis. Plocka äpplen, lätt promenad i ring och man kan ha på sig vad som helst.

Helpeppade skyndade vi oss hem, med våra kort, för att rota fram dom gamla mockasinerna, cykelbyxor och makens reklam t-shirt. Sportflaska har aldrig kommit innanför dörrarna, så man får låna barnens Bamseflaska. Här skall det gympas!

Dagen efter va det då dax att dra på sig fodralet och köra första passet. Lätt för tanter, intensiv för sprtfånar, medel för vanligt folk. Medel får det bli!

Efter passet tycker sällskapet att detta va ju ingenting. Ingenting?! beror ju helt på hur man tolkar det. Jag såg inte i kors, och jag hittade hem. Mycket mer va det inte.

För er som inte vet, så kan jag meddela eller varna att dom på Friskis o Svettis har tuffat till sig en aning. Dom har käkat upp dom stackars äpplena för att lägga dit bowlingklot istället. Den lätta promenaden har blivit ett sprinterlopp. "Mamman" som stod i mitten, som man skall härma, hon har tydligen gått i pension och hennes snärtiga, trådsmala, piffiga, välsvarvade, ursöta barnbarn har tagit över hennes plats.

Vad hände!?