måndag, februari 01, 2010

Ibland har man bra tur...

...eller folk som tycker om en. Eller kanske lite av dåda delarna.

Ni som känner mig, och besökt mig hemma i min borg. Ni vet att jag blev välsignad med en hörntomt, den dagen då jag skrev på köpekontraktet. Väldigt många gånger kan man känna sig väldigt nöjd, med just det läget. Men så finns det dom, uttert få tillfällen, då man önskar att man bodde i den där hyreslägehetern med svale. ytterst få, men dom finns där.

Det finns nämligen en liten hake, som ingen talar om för dig innan, utan som du får spottat rakt i facet, när det redan är försent.

Som villaägare är du skyldig att röja så att trottoaren utanför är fri för gångtrafikanter, året om. på våren gör jag ingenting, på sommarn rensar jag lite ogräs, på hösten krattar jag lite löv. Men det är på vintern som det ställer till stora problem. Ja under dom allra flesta vintrarna, typ den senast 10 åren, är det inget. Men så vad et nån som tryckte på snöknappen, detta året. Och det verkar som om den personen eller oraklet står där o bankar på den där förbannade knappen ännu.

Det räcker inte att skotta fram brevlådan och se till så att man får ut sin bil, ne, man MÅSTE skotta hela trottoare, hela vägen runt!!! Varför? Alla går ändå på vägen.
på vägen hem från jobbet, slår det mig att det var på min lott, att stå för snöröjningen just denna dage. Idag!!! När det BARA störtvräkt ner ca 20-25 cm.

När jag parkerar bilen på garageuppfarten går det förvånansvärt lätt. Stiger ur bilen, och beskådar följande: Renskrapad trottoar, skottade garageuppfart, fina små välskottade gångar i min trädgård fram till ytterdörren, vedförrådet och garage.
Skuttade så gott jag kunde, fram till dörren, öppnade, och ringde ett tackande samtal.

jag har nämligen nåt som jag tror inte så många andra har. Ja, det skulle väl vara min syster då. Vi har nämligen en pappa som använder sin dyrbara tid, och rygg till att skotta för sina döttrar. Det ni! Jag älskar honom för det- det oxå.

När jag pratade med min älskade far, fick jag reda på att han inte var ensam god samarit. En vän hade nämligen skottat vår lååånnga trottoar med sin bilplog. Tack!

I samtalet blev jag uppmanad´att inhandla flis, att strö på gångarna o trottoaren. Det är halt! Men vet sedan länge att det är svårt att få tag på, i dessa tider, i handeln.

Då mitt i samtalet händer det igen!

En bil stannar utanför, ut kliver en annan god vän, tar fram en leverans och lägger vid vår dörr.

En säck flis!

Tre goda gärningar- bara till vår familj!

Lyckan växer sig alldeles varm...

1 kommentar:

  1. Låter helt fantastiskt! En annan får skotta för egen kraft... Fast jag har ju inte lika mycket att skotta som du har.

    SvaraRadera