Gott nytt år!

På hal is...

...precis som Bambi.

När mamman hade slipat sin skridskor för en dyr peng, va hon helt enkelt tvungen att ge sig ut på osäker mark. Hal sådan, mycket hal, jättehal, verkligen hal, skithal, halare än halast.

Fötterna började värka redan innan jag hade snörat färdigt. Dom små söta sakerna fullkomligt flög fram på isen. Som till råga på allt elände va helt proppfull av små människor som åkte hur snabbt som helst, kors och tvärs överallt, runt, runt, höger och vänster, så man hade ingen aning om på vilken sida dom skulle komma från, om dom nu skulle kraschlanda med precis mig. Jag kan inte ramla, det var jättelänge sedan jag gjorde det, kommer inte ihåg hur man gör. Det kommer göra jätteont. Jag e inte bra på att ha jätteont!!! Jag vill inte!

Efter 3 minuter sargåkning i minimal fart med kona, får jag det konstaterat av den mindre Söta saken:

"- Mamma, du suger verkligen på detta."

Tack för den! På mindre än 3 sekunder hade jag krypit till närmaste ingång på sargen, tagit av mig skorna från helvetet och kände mig på-nytt-född.

Aldrig mer!

Julen har gått...

... i filmens tecken, som vanligt.

Alla 10 000 kanaler visar sitt allra bästa, gärna på samma tid. Alla vill dom att vi skall släppa julklapparna, göra oss en skinkamacka, eller möla i oss det sista av julgodiset och bänka oss för att titta på just deras kanal. Men har det verkligen varit så just i år? Vart e alla filmer?

Dom små söta sakerna har blivit ett år äldre och har där med utökat sin repotoar för vad som är tillåtet för dom att se på, på den numera platta saken som hänger där på väggen.

Nu kom jag osökt in på nåt annat! Jag hatar att vi MÅSTE möblera varenda sällskapsrum efter Tv:n. Måsta anpassa varenda möbel o soffa bara för det mest opptimala avståndet, för en urbra bild och ljudet skall vi inte prata om. Så, en uppmaning! Våga möblera för trevnadens skull, inte dumburken!

I alla fall...vi har i kollat på en del klassiker, får jag enligt den minsta Söta Saken, presentera:

"JÖNS BOND agent 007"

"INDIJANEN JENS"

Kl. 10.00 utanför...

...guldsmedsbutiken stod: Ingen!!!

Titta...

...beskåda och beundra detta vackra verk, av Efva Attling. Så många gånger jag har önskat mig detta, men gått bet varje gång. Inför förra mors dag kopierade jag bilder och placerade ut lite fint och taktiskt lite här o var, på schampooflaskan, på makens huvudkudde, i smörpaketet, på fjärkontrollen, tandkrämstuben...utan resultat.

Idag besökte jag det stora varuhuset, och var så nära att ta det säkra före det osäkra, och se till så att min önskan ÄNTLIGEN slår in. Men...väntar nog ändå till på lördag, då den stora paketdagen nalkas. Kanske, kanske, kanske... hoppet är det sista som lämnar.

Om inte, så är det jag som hänger på låset hos guldsmedsbutiken kl. 10.00 den 25 dec.

Tänkte...

...unna mig ett par stycke nya forbeklädnader, eftersom jag "bara" har 10 000 svarta, enligt pappan som bara äger ett par lite tunnare till sommaren och ett par exakt likadana men en aning lite tjockare, som dras på till vintern.

Men det är så svårt, vad skall man ha egentligen, finns så mycket att välja på?Kan inte riktigt sålla, marknaden är så enorm. har kört på svart så länge jag kan minnas, jag känner mig vilse.

Fördomar...

...redan i tidig ålder?

Familjen åkte förbi ett sådant där hus, som ni säkert alla har i ert område. Där det bor någon som tycker att det är lite för kul, med dom vackra juldekorationerna och belysningen som säljs till några futtiga kroner, precis överallt.

"- Han som bor här måste vara homosexuell, mamma!"

Vad har hänt?!

Dom små söta sakerna sitter i myssoffan, och tittar på 78:de säsongen av " Äntligen hemma".

Martin Timell skall montera sitt 46:e kök ihop med sina 16 assistenter, Karin med ännu större hår än någonsin pysslar lite käckt ihop ett par ljusstakar av 2 tomma toarullar och lite guldfärg, som av en händelse hade blivit över. Den snygge lite yngre snickaren snickrar ihop en liten skohylla av masonit, till din hamster, med alla verktyg och maskiner som finns att köpa på det jättestora tyska byggvaruhuset. Anders planerar granar som kommer bli SÅ FINA om sisådär 33 år. Då minsann skall det bli fint i stugorna till jul.

Så e det då en kvar, sist men INTE minst, om man skall tala om en viss kroppsdel i alla fall. Vad människan gör, spelar inte så stor roll, för ingen tittare i världen är intresserad, man har bara fokus på en sak, eller två, kanske möjligen tre det beror på människans val av urringning eller inte.

Så här följer dagens citat:

"- Kolla, vad har hänt, har hon fått en sjukdom?!"

"- Mamma, är klockan 1000 nu eller, det är ju så mörkt!?"

Sikta högt...

...så kanske kommer du i alla fall en liten bit på vägen. Men bli inte besviken om det inte blir som du tänkt. Drömma kan man ju alltid. Men tro inte att det går din väg. Så kan man ju inte säga till sina barn, fastän att man så gärna vill dom allt i HELA världen, och alla lycka, o alla pengar, o alla kärlek, o all lycka och framgång, o all hälsa, o all ALLT!!

Men det finns ju alltid det där förbannade MEN:et, och det kommer tyvärr drabba mina små söta oxå. Fast då bara i små doser, eller hur. För det är ju så man får tänka, annars går ju det fruktansvärt blödiga mamma-hjärtat alldeles sönder.

Så siktar högt, det är vad jag försöker förmedla till mina små söta, och man kan säga att budskapet verkar ha gått hem.

"- Mamma, jag skall bli mångmiljonär

när jag blir stor,

när jag har varit arkitekt en månad.

Vad gör en arkitekt förresten?"

Varför???!!

Mamman o Pappan har ju varit på "sydliga breddgrader", på egenresa. Så dom små söta sakerna fick slita lite på sina gamla, ett par dar. Dom passade på att se till så att det planerades in ett besök i vår stora nöjespark, som har julöppet. Mamman som inte var med, ville ju förstås veta ALLT. Så att det lite känns som att man inte har missat nåt.

Efter 10 000 frågor om besöket, som nu mer liknade ett förhör:

"- Träffade ni Tomten?"

"- Ja."

"- Var det mycket barn?"

"- Ja."

"- Va han fin?"

"- Han hade röda kläder o skägg, som dom brukar."

"- Pratade du med honom?"

"- Nej."

Mamman märker på dom fattiga svaren att det kanske är dax att avsluta, och rundar av med en sista viktig fråga.

"- Lämnade ni era önskelistor?"

Den lilla Söta saken, tittar på Mamman som hon var hur dum i huvudet som helst, hade tappat nåt, inte va klok, inte fattade nånting. Himlade med ögonen och svarade med en entonig, nästan släpande rös, utan ögonkontakt.

"- VARFÖR?!!! Vad e det för vits med att lämna den till honom? Det är väl bara bättre att säga det till farfar, det är ju ändå han som kommer. Och varför skall man önska sig, du säger ju ändå att man kanske inte får det man önskar sig.

Sen gick hon...

Jag har varit på...

...vuxensemester!

Borta bra, men hemma...finns mina barn. Det är så skönt att ladda batterierna ibland ihop med bara Pappan, men fyjedamej vad man längtar efter dom två små söta människorna man har fött fram, till denna jord.

Nästa gång får vi ladda batterierna allihop tillsammans!