Efter 10 000 frågor om besöket, som nu mer liknade ett förhör:
"- Träffade ni Tomten?"
"- Ja."
"- Var det mycket barn?"
"- Ja."
"- Va han fin?"
"- Han hade röda kläder o skägg, som dom brukar."
"- Pratade du med honom?"
"- Nej."
Mamman märker på dom fattiga svaren att det kanske är dax att avsluta, och rundar av med en sista viktig fråga.
"- Lämnade ni era önskelistor?"
Den lilla Söta saken, tittar på Mamman som hon var hur dum i huvudet som helst, hade tappat nåt, inte va klok, inte fattade nånting. Himlade med ögonen och svarade med en entonig, nästan släpande rös, utan ögonkontakt.
"- VARFÖR?!!! Vad e det för vits med att lämna den till honom? Det är väl bara bättre att säga det till farfar, det är ju ändå han som kommer. Och varför skall man önska sig, du säger ju ändå att man kanske inte får det man önskar sig.
Sen gick hon...
Japp. Hon har fattat precis. Livets hårda verklighet.
SvaraRadera