Jag är så glad...

...att jag är där jag är, och ingen annanstans.

I början på helgen var jag "tvungen" att besöka stora staden, efter att alla ställen som man handlar i hade stängt. Och andra ställen har öppnat sina portar.

18 åriga tjejer som knött sig i det svarta paljettlinne dom köpt tidigare på dagen för lika mycket pengar som en mindre bil. Tillsammans med 1 kg spackel i diverse färger i ansiktet, används nu linnet som klänning. För kort?! Neee, jag har ju stövlar. Va?! Skulle dom kompensera 30 cm tyg? Tror inte det!

Till detta gifter sig 1 flaska hårspray finfint ihop med dom trasiga nylonstrumporna. På bröllopet dyker den svarta stora väskan upp, från dom fina franska modehusen.

18 år? Förresten så är hälften säkert knappt fyllda 16, utan har den förmånliga turen att ha en storebrors flickväns leg i den franska skinnväskan. Blond som blond, vakten ser ändå ingen skillnad i det mörka krogdunklet.

Tillsammans i grupp ger dom sig in till stan, för att festa slut dom alldelles nyinkomna stackars pengar, som dom extraknäckat ihop på kvällspasset på Ica.

Nu skall här festas!

Tjejen med det falska leget, har hotat och mutat brorsans kompis, att köpa ut 3 flaskor mousserade vin, för att värma upp med. Det gör dom hemma hos en kompis.

Redo för att göra stan sätter dom sig på bussen, för att se vad stan har att erbjuda för spännande denna kväll.

Eller kväll...? Dom sitter säkert inte på bussen förren både Lets Dance och Skavlan har lagt skorna på hyllan och gått o lagt sig. Jag har snäll borstat dom vita, klätt om till flanellnattlinnet, smörjt in mitt redan rynkiga ansikte, lagt mig för 8 timmars skönhetsömn. Imorgon är det en ny dag, som måste utnyttjas till fullo. Bara ledig två dagar i veckan, bäst att ställa klockan på 8.00 så vi hinner med allt.

"18- åringen" då...

Efter ytterligare en läpp glossinsmetning och en extra skönhetscheck från kompisen, står dom då i den kilometer långa kön in till stället som gäller. Blir tillslut insläppta efter 40 min djupfrysning och bortdomnade tår.

Vad som händer sen, vill jag inte ens spekulerea om.

Är bara SÅ himla glad att jag INTE är där. Utan hemma i värmen mellan mina nytvättade lakan, med en bra bok.

Men man måste kanske gå igenom alla faser innan man blir en helt vanlig vuxen människa.

För visst har jag stått där tillsammans med tjejgänget, coola som attans med alldeles för lite kläder, med en knut i magen om att inte bli insläppt.

Om vi va piffade? Om vi va!!!

Olika...

...som hund och katt, men ändå från samma blomma,

med samma leverantör.

Hur kan dom bli så olika, både på den sidan som alla andra ser,

och på den sidan som bara vi som riktigt nära, kommer åt?

Konstigt...men samtidigt helt fantastiskt.

Vi som njuter får uppleva sådant mångfald.

Får älska så många olika sidor, inte bara en dublett.

Det blir så lätt att älska, så lätt att vara tillsammans med,

så lätt att längta efter.

Så lyckligt lottad att få uppleva detta fantastiska, i alla former.

Dom dåliga stunderna vägs så lätt över av dom stunder som är helt underbara.

Dom mindre lyckade glöms snabbt bort,

medan dom bra låter dröja sig kvar länge.

Det är dom som betyder och som ger kraft åt ny kärlek.

Kanske är det därför dom är så lätta att älska.

Så villkorslöst, för alltid.

En moders kärlek till sina döttrar.

I melodifestivaltider...

...som denna.

Låt mig presentera kvällens 1:a bidrag:

text och musik skrivet av MiniSpider

framförs av MiniSpider själv.

Låten " Det luktar kattskit!"

Var så goda!!!

"- Nu köööör viiii!!!!"

Moralsmäll!

Ligger i soffan, kollar in dagens Bolibompa, med dom finaste. Någon pratar om en sopgubbe:

Mamman säger:
"- Usch, sopgubbe skulle jag ALDRIG vilja jobba som."

Moraltanten, 7 år säger:
"- Men mamma! Det är bättre att vara sopgubbe, än inte ha nåt arbete alls. Det skulle du väl inte vilja. Då får man jättelite pengar på banken, och då kan man inte köpa like mycket kläder."

Hmmm...

Slutar aldrig att förvånas!

Härrom dagen fick jag en liten tunn katalog, från något stort klädföretag i Borås.
Bläddrade lite sporadiskt i den, tills jag fick ögonen på något...ja..ja...vet inte hur jag skall uttrycka mig helt enkelt.

Jag vet ju att alla har vi våra smaker, och smaken är som baken. Det säger jag inget om. Och det skulle varit hemskt tråkigt om alla hade det som mig, hemma hos sig. Kanske rent ut sagt hade gått vilse när jag varit på väg hem, skulle ju varit förödande.

Smak...jag hade en arbetskollega, som är född i Iran, här hemma en gång. Hon hade frågat min andra kollega efter besöket, om vi hade det dåligt med pengar. Om min man inte jobbade. Vi hade varken mattor, tavlor eller gardiner. Och framför allt ingen bokhylla med en massa vackra saker från diverse antika butiker.

Men hon förstod inte min tanke, få saker men naggande goda. Sen vill jag ha ljust och mycket luft i mitt hem.

Tillbaka till min katalog...

Är det inte vi konsumenter som bestämmer utbuden, mer eller mindre. Måste ju vara så. Dom har ju inte kvar en vara i sortimentet om ingen köpt en sådan på flera år.
När jag satt o skådade vad jag hade framför mig, drog jag slutsaten om att det måste varit en masssa som köpt just denna varan, eftersom den fortfarande finns.

Vacker, eller gräslig- upp till betraktaren!

Ena dagen leg på systemet, andra...

...dagen 200 år gammal.

Idag har jag varit ute på promenad med mina två töser. Man säger ju att allt som döljs i snö, kommer upp i tö. Dagens fynd blev en fågelfjäder.

"- Åhh mamma. Ni hade väl sådana och skrev med, när du gick i skolan."

Va nästan så att jag vände på klacken och lät dom små hitta hem bäst dom ville. Men ...tills jag förstod att det va ju inte tyket menat, hon trodde verkligen det. Hmmm...måste nog ta ett o annat med dom.

Har du hört den förut?

"-Det va en gång tre gubbar, norsken, torsken och dansken."

"-...............men när kommer han Bellman?"

"-..............................."

"-Mamma!"

Dagens citat:

Mamman står vid spisen och steker hemmarullade köttbullar, av köttet hon malt själv. Den svenska knölen hon tänkt servera till, har hon nyss varit och tagit upp ur potatislandet på går´n. Sylten består av lingon familjen plckade i somras, när dom träskovandrat ut i skog o mark. När dom skulle lämna smörgås till fadern som fällt träd, sen i våras. Såsen uteblir denna dag, eftersom det bara serveras på söndag, efter kyrkobesöket i byn fem mil bort.

Ynsta dottern kommer inannför farstun, för att fråga vad som skall få äran att hamna i den lilla magen, denna dag. När hon hört svaret, ljuder det från det lilla livet:

"- Men mamma, du säger alltid att vi skall få "soppa på en spik",

men jag har aldrig fått nåt hårt i halsen."