söndag, mars 28, 2010

Jag är så glad...

...att jag är där jag är, och ingen annanstans.

I början på helgen var jag "tvungen" att besöka stora staden, efter att alla ställen som man handlar i hade stängt. Och andra ställen har öppnat sina portar.

18 åriga tjejer som knött sig i det svarta paljettlinne dom köpt tidigare på dagen för lika mycket pengar som en mindre bil. Tillsammans med 1 kg spackel i diverse färger i ansiktet, används nu linnet som klänning. För kort?! Neee, jag har ju stövlar. Va?! Skulle dom kompensera 30 cm tyg? Tror inte det!

Till detta gifter sig 1 flaska hårspray finfint ihop med dom trasiga nylonstrumporna. På bröllopet dyker den svarta stora väskan upp, från dom fina franska modehusen.

18 år? Förresten så är hälften säkert knappt fyllda 16, utan har den förmånliga turen att ha en storebrors flickväns leg i den franska skinnväskan. Blond som blond, vakten ser ändå ingen skillnad i det mörka krogdunklet.

Tillsammans i grupp ger dom sig in till stan, för att festa slut dom alldelles nyinkomna stackars pengar, som dom extraknäckat ihop på kvällspasset på Ica.

Nu skall här festas!

Tjejen med det falska leget, har hotat och mutat brorsans kompis, att köpa ut 3 flaskor mousserade vin, för att värma upp med. Det gör dom hemma hos en kompis.

Redo för att göra stan sätter dom sig på bussen, för att se vad stan har att erbjuda för spännande denna kväll.

Eller kväll...? Dom sitter säkert inte på bussen förren både Lets Dance och Skavlan har lagt skorna på hyllan och gått o lagt sig. Jag har snäll borstat dom vita, klätt om till flanellnattlinnet, smörjt in mitt redan rynkiga ansikte, lagt mig för 8 timmars skönhetsömn. Imorgon är det en ny dag, som måste utnyttjas till fullo. Bara ledig två dagar i veckan, bäst att ställa klockan på 8.00 så vi hinner med allt.

"18- åringen" då...

Efter ytterligare en läpp glossinsmetning och en extra skönhetscheck från kompisen, står dom då i den kilometer långa kön in till stället som gäller. Blir tillslut insläppta efter 40 min djupfrysning och bortdomnade tår.

Vad som händer sen, vill jag inte ens spekulerea om.

Är bara SÅ himla glad att jag INTE är där. Utan hemma i värmen mellan mina nytvättade lakan, med en bra bok.

Men man måste kanske gå igenom alla faser innan man blir en helt vanlig vuxen människa.

För visst har jag stått där tillsammans med tjejgänget, coola som attans med alldeles för lite kläder, med en knut i magen om att inte bli insläppt.

Om vi va piffade? Om vi va!!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar