måndag, augusti 31, 2009

Nu har han...

...flyttat in igen!

Fast vad skall han göra, ingen vill ju ha honom. Han försöker väl hänga sig kvar hos folk så länge det går. Flyttar runt bland familjemedlemmarna, tills dom har blivit för starka för honom. Då får han snällt dra vidare till nästa. Synd om honom...ingen vill ha honom. Fast han får ju lite skylla sig själv. Han får ändra sin karaktär, till nåt mer roligare, nåt folk blir glada av. Då får han säkert bo längre i varje familj.

Kände att han va på väg i går eftermiddag, och när jag väl va färdig med allt och la mig i soffan, för att kolla in en bra film, då kände jag...visst, han hade kommit, och då precis innaför dörren. Nu har han hållt på här i huset hela dagen, så att det riktigt känns i hela kroppen. Jag fryser, svettas, tar av mig, tar på mig.

Vem som flyttat in?

Herr Förkylning!

Jag har frågat honom om han möjligtvis heter Svin i efternamn. Men han trodde inte det. konstigt...en sådan gammal man som varit med så länge. Vet han inte sitt fullständiga namn? Inte speciellt smart!


Här sitter jag i bästa sjuklingkostymem och bloggar

fredag, augusti 28, 2009

Varje dag...

...får jag frågan:
"-Vad blir det för mat?"
Varje dag får dom samma svar:
"- Rotmos och Bajskorv."
Men idag vetti sjutton!

torsdag, augusti 27, 2009

Så blir man ...

...då påmind om att man lever det där livet igen. Att man inte alltid kan styra och ställa över det själv hur som helst. Nej då! Äger inte jag min själv? Vem bestämmer vad en stackars människa gå igenom dom där åren på denna jord?

Är det han som levde för jättelängesedan med sandaler, långt hår och vitt nattlinne? Nej! Jag menar inte Tomas Dileva, han lever och har alltid väldigt färgglada klänningar. Undra vem som syr dom nu, när han bytt ut sin nålkunniga fru? När skall han byta stil förresten, eller kör han med ett vinnanade koncept? Kan väl ändå inte uppfattas konstigare än vad är...

Fast jag tror inte att det är han med sandalerna, som hade en pappa som är mest känd av alla väsen. Dom skulle väl stå på den ljusa sidan? Eller har dom bytt i halvlek?

Ja, livet har likom gått sin vanliga bana nu ett par dagar, men så plötsligt har dom bestämt sig. Nu skall vi rycka upp dom igen! Känslorna, ångsten, oron...usch...

Kan inte livet bara vara ett fluffigt rosa moln, där man kan sitta sig ner på en mjuk kulle och lukta på blommorna medan man dricker en kopp kaffe med nåt gott till, barnen skuttar från moln till moln, mannen står vid ens sida och klia en på ryggen när det känns för mjukt av det fluffiga molnet...ojojdå...där flög jag visst iväg rätt rejält!

Men det goda med det onda, är att vi håller på att läsa slutet på denna eländiga bok. Läs den inte! Det va den absolut sämsta jag någonsin läst. Nu skall den bara bli färdig, slängas på bål och eldas upp! Undra om jag inte skall spotta på askan oxå, för att riktigt gotta mig.

Upp till kamp!

tisdag, augusti 25, 2009

Snart..

...kommer det lukta nybakad äpplpaj, i det Svenssonska huset, som står ute om natten.
Vem vet, kanske blir just Du inbjuden, på en fika. Visst gifter det sig otroligt bra i munnen, lagomvarm äpplepaj, med massor av fluffig marsansås och en kopp kaffe.

Det är inte äckligt!


måndag, augusti 24, 2009

Nej!

Dom sov när jag kom hem.
En dag utan dom, är en förlorad dag.
Tur att dom dagarna är väldigt sällsynta.

Får nog gå in och snusa lite på dom.

Hoppas att dom vaknar...bara lite.

söndag, augusti 23, 2009

Grannfrun o jag...

...har spenderat helgen ihop, kan man väl säga. Det har varit både dagliga och nattliga aktiviteter faktiskt. Alla sorter har varit tillfredställande, för dåde det ena och andra sinnet.
Under gårdagen hade vi även med oss våra barn, totalt fyra stycken i olika åldrar och hudtyper, några av den ena och vissa med den andra. Under resans gång fick en av dom frågan om dom var syskon. Hur dum va han, såg han inte hur olika ni såg ut, dömde vi ut med en gång.
Dagen löpte på och vi hade det så mysigt ihop, på vår gemansamma picknickfilt. När man är tillsammans så en heldag på utflykt tar man liksom ansvar för varandras barn och hjälps åt, det funkar bäst så. Man går på toa tillsammans med den som är i nöd, står i glasskön med en som är glasssugen. Dagen till ära betalade vi även ur samma plånbok.
Idag har vi varit på ett stort varuhus och tittat på möbler, klev ur vår bil vi åkt dit med gemensamt i, med alla våra barn. Gick där nära, nära och diskuterade hur vi ville inreda hemma, om vi hade råd eller inte, vilka färger vi skulle satsa på.
Poängen då, med detta inlägg?
Frågan vi fick igår var kanske helt relavant....Han kände ju inte oss, han vet ju inte att vi lever ca 10 m ifrån varann. Och att det är gräsmatta och häck dom 10 metrarna.
Han trodde naturligtvis att grannfrun och jag var ett par!
Undra hur många fler som trott det under helgens alla utflykter ihop med min (grann)fru?


Fru och fru Wahlsson

fredag, augusti 21, 2009

Fyra dagar...

...i veckan tillbringar jag inte där jag allra helst skulle vilja vara. Fast om man nu måste vara på ett annat ställe än det allra bästa, så är detta ställe ett väldigt bra ställe.

Man är liksom inte där bara för att man vill, utan faktiskt för att man mer eller mindre är tvungen. Hade varit svårt annars, med allt man har van sig vid. Ialla fall så trivs jag på stället där jag måste vara för att leva upp till det liv jag har skapat, och vill leva. Det går likom inte runt annars.

Fast ibland undrar man vad dom som valt annulunda egentligen gör med all sin tid. Den tiden som jag och min trofasta ägnar oss åt, att gör saker som vi inte alls har lust med ibland, utan vill göra det som dom andra gör. Du vet, dom som inte valt det vi har valt. Fast undra om dom känner att dom valt rätt jämt och ständigt. kanske inte... Dom kanske avundas mig som gör det jag gör, all den där tiden, som vi egentligen inte har, för vi vill eller bör göra nåt annat.

Jaja, vad är en bal på slottet?

På stället där jag tillbringar de flesta dagarna på, kryllar det av små underbara saker som knappt är 1m långa, och rör sig väldigt fort och för en massa oljud. Överallt är dom, men stället är liksom anpassat för dom, för dom små söta sakerna måste vara där. För dom som betalar, måste vara nån annanstans, än var dom kanske inte egentligen vill vara. Fast ibland undra jag, som står på dom smås sida...

Man får det man betalar för, och ibland kanske man skall tänka över vad man faktiskt spenderar alla dom där lapparna på, behövs verkligen det, för att få den optimala känslan. Eller är kanske nåt annat det bästa för alla? Det verkar finnas så lite tid över.

Eller fanns det för mycket tid förr, när man stickade sin tröja själv, och rullade köttbullarna av riktig köttfärs. När makaronerna tog minst 8 minuter att koka, och kaffet fortfarande hette kaffe och inte nåt man knappt kan uttala. En hel vetenskap om man skall gå på cafè och få lite koffein i sig.

Kanske får vi mer tid över som vi lever idag? Fast frågan är vad vi använder dom där futtiga minutrarna till, som vi får tillgodo när snabbmakaronerna redan slunkit ner i magen ihop med nåt som "mamma" lagat.

På det där stället idag, blev jag påmind av vilken tid vi lever i just nu.

En liten söting satt i buskarna med en hink o en spade (ja, vi använder fortfarande sådana primitiva material) och vevade för fullt. Jag kommer fram för att inleda ett samtal:

"- Lagar du mat?"
"- Ne, vi har köpt hämtmat, jag bara värmer upp det."

Har dom ingen micro, det hade gått mycket snabbare, än att stå o röra i en kastrull på spisen? Fast hon hade nog i alla fall induktionshäll...



onsdag, augusti 19, 2009

Till dig som...

...vill förändra dina frukostvanor!

Och är trött på dom gamla hederliga påläggen, som tråkig Hushållsost och Kalvkorv.
Detta receptet använder sig vår yngsta familjemedlem av, varje morgon. Medan vi andra sitter och nästan får upp våra vanliga flingor med fil, av bara tanken på att stoppa det i våra munnar. Medan hon mumsar på macka efter macka. Mmmmmmm...

E specialare:

1 st "Fredriksmacka" ( rund polarkaka)
1 st klick smör smeta ut över mackan
1 st klick stark senap smeta ut över mackan
1 st klick grekisk honung värmes lite i micron, så den blir lättare att ringla ut
2-3 st picklesgurkor
2-3 skivor kall falukorv kan bytas ut till peperoni

In i munnen!



Beredd att testa?

måndag, augusti 17, 2009

För 6½ år sedan...

...ville jag checka ut! Ville hem till mamma! Ville inte vara med längre!

Regnet öste ner och det var natten, när smärtan började ta i, smärtan, eller rättare sagt det man trodde var smärta, men fick lite styggt reda på ca 20 timmar efter att dom endast var ett litet hån, mot vad smärta egentligen var.

Medan det där enorma stödet, som man hade med sig låg o sov eller åt kebabrulle, om vart annat, i en sackosäck, låg man där och kämpade för kung och fosterland. Och för alla hans kusiner som bor utomlands oxå för den delen...

Men som alla, så får man ju högsta vinsten i sina svettiga armar ett bra tag efteråt. Då är allt som bortblåst, och man känner bara- lycka!

Ett liv, som bara är ens egna. ja, han i sackosäcken får väl va med o dela då, då. Men då får han vakna först.

Så går det en liten tid (6½år) så står man där på skolgården, med ett förväntansfullt barn, bakom en stor ryggsäck. Mamman är förmodligen mer nervös än tösabiten, som har packat sen igår. Vadå? Vi skall bara vara där i 1 timme. Men hon är redo, lika redo som hennes tänder är vita. Ja, dom hon nu har kvar...

Vart tog tiden vägen?

Rätt som det är så är det hon som ligger där, på det speciella stället, skriker och vill hem till mamma. Då är jag där ögonen böj!!

Njut av stunden, om ett ögonblick är den borta!
Fast då kommer det ju en ny...

lördag, augusti 15, 2009

Ni som känner...

...mig vet ju att jag har vissa tarmar som kräver lite extra. Kanske lite för ofta, fast det beror på vem man frågar. Enligt mig kan det INTE hjälpas, bara botas på ett enda sätt. Mata! Fast min andra hälft, han som betala hälften av familjens räkningar håller INTE med. Konstigt...

Mamman i familjen har i all fall fått gå på grönbete i den stora staden, för ett par timmar. Nu gäller det att mata den där tarmen. Fyll på bara! Hittas det ingenting till den egna kroppshyddan kan man ju alltid knö in ett extra plagg i småmänniskornas garderober. Som om dom inte redan var proppfulla...

Mycket riktigt, mamman fyndade dyra designkläder för ett svenssonpris. Dock inte till hennes själv, men vad gör det när man går omkring med en massa kassar i nävarna. Känns bra!

Kommer hem, och skall visa vad det är för skatter hon burit hem. Vad händer, jo ingen är intresserad över vinsterna. Med hängande huvud fylls garderoben ytterligare en gång.

Så vad det då äntligen dax för att klä upp sig till fest. Dax att öppna skåpet och ta fram skatterna, för det är fortfarande mamman som bestämmer vad som skall skydda dom små kropparna, åtminstone till fest.

Då kommer den mycket tacksamma lilla saken, som ännu bor under samma tak som sin mamma:

"- Nee Fisrumpa! Den ser ut som kattskit!"





Jag vet inte, ser ni den slående likheten?!

torsdag, augusti 13, 2009

Viken himla tur...

...att man är den man är, och inte råkade vara född i nån annans skinn. Trivs ganska så bra med mitt lätt solbrända -året -runt-skinn. Det verkar vara så himla jobbigt. Massor man måste ta hänsyn till, och fråga innan.

Va synd det skulle vara för min stackars syster, som råkar komma ut ur vår mammas mage, ett par år efter mig. Skulle hon inte få bestämma själv när det skulle ske. Hon hade ju hittat den rätte kandidaten för uppdraget, och allt.

Vilken tur att hon fick välja vem hon ville, så nån annan inte la sig i den saken oxå. Det kan ju vara nog med nog med problem med att hitta nån att göra det med. Som oxå vill, man måste liksom vara två på det hela, det blir lätt så fel annars. Lite jobbigt att ångra sig, ett litet tag efteråt. Man har liksom ingen ångervecka precis. Jo kanske att en viss Britney hade det. Men alla sitter ju inte i hennes kläder.

Inte behöva slå det där numret till stadsministern och fråga om lov. Undra hur man ringer till honom? Stadsminister!? Varför?! Undra om han har lång betänketid?

För tänk om jag vore singel och inte hade tänkt mig något annat på många år. Då skulle hon snällt få vänta. Vilken makt jag hade haft. Lätt att missbruka...

Fast med facit i hand och en tom plånbok, hade det ju varit väldans bra om regeringen kunde stöta till en del. Eller i alla fall om farbror Kungen hade hjälpt till lite, bara lite...



Skulle INTE vilja vara i hennes kläder....fast dräkten var ju väldans söt.

tisdag, augusti 11, 2009

Nu får det vara nog...

...nu har det hänt alldeless FÖR många gånger. Nåt måste bytas ut, och det är nu!

Tarmarna trycker på och man måste uträtta vissa ärenden. Ni vet det som alla gör, även familjen Bernadotte fast ingen pratar om. Man tar sig till det speciella stället där det passa sig att göra det på, låser om sig, och gör det man är där för att göra. När man anser att man är klar för denna gången, gör man rent efter sig. Tar tag i dörrhandtaget och vrider om.

Det är då det händer! Eller INTE händer. För det är precis det som händer, INGENTING händer. Man inser ganska snabbt att man är fast. Medan paniken sakta stiger mot skyarna tittar man förbrilt sig omkring efter nåt att överleva på. På toa!!? Vad tror man egentligen? Att man har placerat ut sovsäckar och en o annan kanelbulle bara i fall att. Tror inte det!

Sätter igång och skriker på hjälp, fast man vet att alla är hemifrån. Just det! Varför låser man då? Trodde man att dammråttorna skulle bli jättebajsenödiga och kliva in?

Ja!! Jag klär av mig kläderna, smörjer in min läckra kroppshydda med all schampoo och balsam jag kan hitta. Öppnar det ytterst pyttelilla fönstret. Det absolut minsta dom hade i affären. Så gliiiiider jag kanske sakta ut. Det skall nog gå!

Som tur va kom räddningen innan själva insmörjningen hade börjat. Skönt för grannarna...

Tänk er tanken när mina grannar skall äta middag på sin altan, njuta av en sommargrillning. På andra sidan häcken öppnas ett litet fönster och ut genom det gliiiiider en slemmig, hal GIGANTIST KING-KONG-MÖRDARSNIGEL ner för våran husfasad.

Vad förvånade dom skulle bli då...









söndag, augusti 09, 2009

Sis!



Som om du inte skulle vara viktig!



Att hamna i...

...livets svarta hål, det känns.
Det känns i hela kroppen.

Det går från bara den lilla lugna stunden,
till den jävligaste av dom alla.

Man får liksom ingen förvarning när livet bestämt att man skall plockas ner.
Det bara sker, och det är din uppgift att bara ta emot skiten.

Ingen frågar innan, om det passar just nu, senare eller kanske inte alls.
Som vanlig liten människa skall man helt plötsligt bara ta hand om den tyngsta stenen av dom alla.

Inte nog med det, hela familjen, släkt o vänner skall med på eländets resa till helvetet.
Blev dom tillfrågade?

Varför?

Att vara i livets svarta hål, är verkligen precis så- svart. Ingenting annat, bara svart...

Det går inte att lämna över till nån annan, om bara för en stund, bara för att få andas.
Ne..har du stenen, får du allt ha den kvar. Och vem skulle man lämna över till?

Oro, rädsla, ilska, hopplöshet, ledsamhet, förtvivlan, matthet och väntan, allt kommer flygande över en, som ett åskmoln, som vägrar dra vidare.

Så sitter man där i livets svarta hål, med en jävligt tung sten, oväder över huvudet och en tomhet som håller på att flytta in.
Man känner - ingenting...

Kramar från alla håll når fram till den som behöver. Och dom hjälper, både dom som är kroppsliga och dom som är klädda i en vacker blombukett eller i varma ord.

RRRRRrrrrrrrrrrrr! Signalen du väntat på så länge...som säger att det räcker nu. Stenen kan slås mitt i tu till grus, solen skymtar fram bakom dom mörka molnen och saker o ting börjar få en mening igen.

Hur känns det?
Man blir bara jävligt trött...med ett leende på läpparna.

lördag, augusti 08, 2009

Datakrångel!

Har inte slutat blogga.
Det är bara datorn som checkat ut,
men hjälp är på väg.
Håll ut, jag kommer igen!

tisdag, augusti 04, 2009

I natt...

...blir det buisness här i huset. Fast den Lilla vågar inte gå och lägga sig, eftersom det skall komma besök. Grät så det rullade stora krokodiltårar nerför dom rosiga kinderna, och tittar sig över axeln i fall det redan har kommit nån. Tänker sova med stängd mun HELA natten, minsann! Tänk om det tas fel!

Det är en aningen kallt oxå här hemma, eftersom den Stora har öppnat ALLA fönsterna på vid gavel. Det gäller att öppna så gästerna hittar hit!

Vissa (mest jag tror jag) i familjen har väntat länge på denna natten. Till och med lagt undan en guldpeng så att vi har när det väl är dax. Skulle ju va förödande om guldet va slut, och vi fick sticka till en lapp i stället. Skulle liksom inte bli samma effekt, morgonen där på. Grumligt oxå...

Innan det var dax för den där lille farbrorn Blund, att komma med sitt gyllene sömnmedel, som han sitter inne med, fick jag frågan:

"- Tror du att hon rycker mig i örat, när hon kommer?"

VARFÖR?!

måndag, augusti 03, 2009

Tyckte att det va på tiden...

...att ALLA som lever under detta tak, skulle dra sitt lilla tunna strå till stacken. Så medan jag ligger på soffan, satte jag tösabitarna i arbete- duka matbordet till middagen. Efter 20 minuter, när jag hasat min trötta kroppshydda, dom jättemånga långa metrarna ut till köket, för att kolla hur det går, möts jag av denna syn:



Jag ifrågasätter naturligtvis, och får till svar av familjens 4-åring:
"- Men vi skall ha det som en liten fabrik!"

????????????????

Det finns så mycket man kan fundera på...Eller så skiter man i det, och gillar läget istället!

söndag, augusti 02, 2009

Jag ligger...

...på soffan och gör det jag är allra bäst på, just nu. Vila och sappa på Tv:n. Tur att man är så snål och skippat allt vad betalTv heter, och behöver endast ha beslutångst mellan tre kanaler.

Just nu har jag äran att välja mellan simning, en dokumentär om en jäääätttttelåååång kille!, och Sm final i Casting. Aldrig hört talas om den typ av sportsgren förut? Tro mig, aldrig jag heller. Det är träningsoverallsklädda pöjkvasker som står på en vit toapall placerad på en stor gräsmatta, med ett fiskespö i näven. Sen kastar dom kroken mot en minibabyplaspool fylld med vatten, som dom skall träffa. Jag fattar ingenting!? Så kommer dom där sköna overallerna igen...varför? Killen rörde ju sig inte från fläcken!

Vem hittade på denna "sport"? Bodde killen i den mörkast Smålandsskogen, och fick ett kastspö av nån gammal avlägsen faster, i julklapp. Så tog han till slut på sig kreaktivitetskavajen och hittade på ett användningsområde själv. Så sprang han till skolan och fick med sig alla i klassen på sin idé. Det är nu dom som tävlar mot varann. Förresten dom va visst bröder oxå.

Vad hände med den gamla hederliga fotbollen?

Jaja...man börjar väl bli gammal, eller nåt.


lördag, augusti 01, 2009

Åhh, vad jag gillar när just du skriver en kommentar!

Nu är jag tillbaka...

...efter livets hårda prövningar, som gick bra. Vissa saker uppleves inte lika dramatiska när man har haft turen eller oturen att få vara med om dom en gång tidigare. Sen kan man undra varför vissa måste uppleva dom överhuvudtaget, men så är livet, inget man kan styra, bara gå igenom. Och när man är över tröskeln, ja, då är man ju över!

Varken man vill eller inte, så börjar det lida mot höst. Det känns liksom i luften, den är mycket klarare på nåt sätt. Det börjar synas i trädgårn om inte annars. Dom där stackars fröna som vi satt i våras, och har vårdat så ömt, som mitt tredje barn, har blommat färdigt och står i sina krukor som gamla damer. Krokryggade, hängande huvud, skrunkliga...

Vårt enda äppleträd som vuxit och blivit så stort kommer att ge oss en massa äpplen i år. Titta bara hur EN av grenarna ser ut. Det kommer att bli en massa goda äpplepajer att mumsa på, i soffan under en filt, framför den tända brasan, i höst. Bonus hade ju varit om det började en sån där hur-bra-som-helstserie på Tv oxå. Fast...just den serien har man ju väntat många år på. Kommer nog inte i år heller.



Jag har plockat dom sista bären, för denna sommarn, nu får skatorna, sniglarna och dom andra småkrypen ta resten. Vi har inte plats för mer i frysen. Härromdagen fick vi bjuda in varenda unge på gatan, på glasskalas för att få plats i frysen. Tjejerna tyckter att det var en toppen idè eftersom dom visste att det endast fanns en kompis hemma i HELA området. Mycket glass till varje liten mage!



Konstigt tycker jag att varenda familj håller sig borta under semestern. Har dom inget att göra hemma, är det BARA vi så har så himla mycket att stå i? Men det är tur för grannarna att vi finns. Jag vet inte hur många olika posthögar vi har i källarn, plus att det finns katter som skall matas och en o annan fisk. Skall nog försöka göra busniess av saken till nästa år!