Ni som känner...

...mig vet ju att jag har vissa tarmar som kräver lite extra. Kanske lite för ofta, fast det beror på vem man frågar. Enligt mig kan det INTE hjälpas, bara botas på ett enda sätt. Mata! Fast min andra hälft, han som betala hälften av familjens räkningar håller INTE med. Konstigt...

Mamman i familjen har i all fall fått gå på grönbete i den stora staden, för ett par timmar. Nu gäller det att mata den där tarmen. Fyll på bara! Hittas det ingenting till den egna kroppshyddan kan man ju alltid knö in ett extra plagg i småmänniskornas garderober. Som om dom inte redan var proppfulla...

Mycket riktigt, mamman fyndade dyra designkläder för ett svenssonpris. Dock inte till hennes själv, men vad gör det när man går omkring med en massa kassar i nävarna. Känns bra!

Kommer hem, och skall visa vad det är för skatter hon burit hem. Vad händer, jo ingen är intresserad över vinsterna. Med hängande huvud fylls garderoben ytterligare en gång.

Så vad det då äntligen dax för att klä upp sig till fest. Dax att öppna skåpet och ta fram skatterna, för det är fortfarande mamman som bestämmer vad som skall skydda dom små kropparna, åtminstone till fest.

Då kommer den mycket tacksamma lilla saken, som ännu bor under samma tak som sin mamma:

"- Nee Fisrumpa! Den ser ut som kattskit!"





Jag vet inte, ser ni den slående likheten?!