För nästan exakt 7 år sedan...

AJ! Vad va det?

Har det startat?

JAA äntligen!

NEJ! Jag vill inte, kan inte, vågar inte...

Gick o la mig igen, men kunde inte somna om. Låg där och lyssnade på snattret mot fönsterrutan, medan jag väntade på nästa. Så kom den! Det har verkligen startat,...eller? Så kommmer nästa, o nästa o nästa. Visst har det startat.

Hade ingen ro i kroppen att ligga kvar. Förflyttade hela hyddan till soffan, precis som om det skulle kännas bättre där. Nu börjar det ta i ordentligt, bäst att väcka cochen.

"- Sånt tar tid, gå o lägg dig igen!" Vände sig om och somnade om igen. Tack för stödet!

Vankade lite fram o tillbaka, i min ensamhet i mörkret, försökte hålla reda på tiden, men behövde nog lite hjälp. Yrvaken ligger han i soffan med klockan som jag strängt placerat i handen på honom."- Börja klocka när jag säger NU." Men efter ett tag kom jag på honom att han slutade klocka när han hörde kommandoropet. Detta går inte- måste ringa experthjälp.

Hasade all vad jag kunde i ösregnet, för att ta mig till bilen. Den knäpptysta färden tog oss till säkert ställe, där allt skulle ske. Vi två för sista gången i våra liv.

Mellan fyra väggar blev vi fast i elände, kamp, ilska, trötthet, uppgivenhet, utmattning, hoppförloran o tonvis med smärta. Efter alldeles för många timmar, om man frågar mig, kom han då äntligen- dansken med sin fantastiska spruta som va lika lång som ett svärd.

In med den bara- ända in i märgen!

Äntligen lite tid att andas och hämta ny kraft. Och för cochen att ta fram mat o sovklockan. Först skaffa met, kebebrulle, sen sova ett par timmar i saccosäcken. Kebabrulle!? Hur kan man vara sugen på nåt kletigt, smaskigt i detta läge?

Efter nästan ett dygn sattes andra ronden i den värsta boxningsmatch i världshistorien, igång. Som om en skinnsoffa, två bowlingklot och några brinnande knivar skulle ut, ´kom då äntligen den högsta vinsten av dom alla.

Miraklet, undret, drömmarnas dröm...skulle kunna hålla på i evigheter.

Vad vi fick?

En Joda, vackrast av dom alla. Efter det värsta dygnet i mitt liv- med högsta vinsten, bestämde jag mig ganska snabbt att det räckte med en högsta vinst. Aldrig, aldrig, aldrig skulle jag utsätta mig för detta igen.

Så en dag, inte ens ett år efteråt, uppenbarade sig dom där lyckans blå strecken igen. 9månader, eller om sanningen skall fram, nästan 10, satt vi där, i tystnaden i bilen, igen. Regnet vräkte ner lika mycket som förra gången.

Ett dygn senare satt vi där med en alldeles varm högsta vinst igen. IGEN!

Vad vi fick denna gången?

En liten eskimå, med rosiga kinder.

Två underverk, lyckan är total.