Im so sorry- men ge inte upp!

Nu sitter jag i det där läget igen. Där jag känner att jag måste be om ursäkt för en sådan total tystnad när det gäller denna blogg.

Lite press att ha trogna läsare, som till råga på allt, är inne varje dag. För att ta del av mina funderingar, händelser, slutsatser och tankar.

Men...tänk på att jag bara är en helt vanlig enkel människa, som dessutom det skall klara av att vara mamma, arbetsförande det flesta dagar i veckan, en god och trogen maka och hushållerska när andan faller på. men som tur är så håller sig för det mesta den andan sig instängd i sin garderod, och verkar rätt nöjd med det.

Så vill man ju inte ge upp helt heller. Så det får i stället bli et tips till just dig, som inte har något annat för dig på hela dagen, förutom att logga in här för att kolla om det har hänt nåt.

Försök satsa på en annan givande aktivitet, som kanske sticka världens lääännngggsta halsduk eller nåt annat världaomfattande. Prova du kan gilla det!

Jag lovar och svär- Jävlar o faan att jag skall fortsätta skriva...men inte riktigt varje dag.
Så snälla ni fortsätt att klicka dig hit, det är så roligt. helst dom gånger du lämnar ett avtryck i form av en kommentar.

Vad vore en blogg utan läsare- INGENTING!