Det e så himla mycket man måste förstå när man e bara 7 år. Eller...kanske går bra ändå. Kanske snarare är så att det är så himla härligt att vara 7 år och förstå BARA det man måste förstå. Låter det luddigt? Jag skall förklara.
Lördag eftermiddag, mamman har tagit en paus från sitt helgarbete som hushållerska och kock. Tryckt på Fin-kaffe-knappen, lagt upp sina svullna stackars fötter på bordet, satt på Tv:n. Det är något snyftar-program om par som har svårt att bli med barn. Ni vet ett sådant där program som det räcker att titta på i ca 1 min så grinar man, och då menar jag ful-grinar, och som jag högt så att alla riktigt hör! Det slutade i alla fall med att det blev en bebis, och den va så stor att dom som bestämmer i dom vita rockarna, sa att det skulle inte bli den naturliga vägen, utan det skulle plockas fram knivar i stället.
Precis när farbror doktorn sprättat upp den stora magen, och börjat gräva, så får mamman sällskap av den mindre och hennes kompis av det andra könet. Dom stannar till och tittar fasansfullt på vad som händer i operationssalen.
"- Usch, va äckligt! Hon pussar på bebisen, den är alldelles kletig och blodig. Äckligt!"
Mamman försöker få till ett samtal.
"- Kom du ut den vanliga vägen, eller fick din mamma göra kejsarsnitt?"
Innan han hann att svara, sticker den mindre in i samtalet.
"- Hallå, mamma! Det går ju inte, han e ju kille."
"- Kan man inte födas med kejsarsnitt, om man är kille?"
"- Nej, då e det ett killsnitt, han e inte tjej."
Hahahahaaa " Tjejsanitt!"
Hörs ju klart o tydligt.
Fick bli denna bild, för alla andra av FÖR realistiska och smaskiga, och SÅ roligt skall vi inte ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar