Så mycket enklare än vad jag trodde, och då är jag en mycket allvarligt svårbotad shoppare. Men det går förvånadsvärt bra, fönstertittar på nätet och låter bli att åka till stan. Hittills har jag bara handlat på Ica, och en födelsedagspresent inför ett kalas. Vilket va ett måste och ett redan förbestämt undantag. Fick tipset om att ge bort hemmabakat, men tro mig veta att 9- åringar INTE skulle uppskatta den typ av gåva, så det fick bli till att presenthandla.
Om jag saknar allt jag kunde ha köpt? Nej inte ett dugg faktiskt.
Om jag fått gå miste om något nödvändigt, som varit tvunget att behöva? Nej inte det heller.
Om plånboken är sprängfylld? Nej tyvärr, den går fortfarande att marklyfta. Skulle nog ha satsat på en annan typ av karriär...eller en karriär överhuvudtaget. Men då hade jag ju fått jobba så mycket mer än vad jag gör nu. Det vill jag ju INTE! Jag arbetar bara så mycket som jag måste, för att kunna vara hemma så så mycket som möjligt. Hemma e min borg!
Känns ganska bra...kanske inte är beredd att utöka en månad, men man vet aldrig om infallet kommer tillbaka. Det är inte över ännu, några dagar kvar. Utmana dig själv du med. Men tro inte att plånboken skall förbli tjock, för det går pengar ändå, på nåt konstigt sätt. Men ändå, i detta konsumtionssamhälle vi lever i. Oj då, vad moraltantigt det lät nu då.
Var glad åt din köplust, om den är lagom. Det är ett friskhetstecken. Kul sport, att avstå en månad. Det kan jag hålla med om.
SvaraRadera