Och då inte en så himla lång i tiden, utan snarare långt bort. Ja, 15 dagar är väl lagom långt. Så där länge så att man hinner varva ner, känna lugnet, komma in i andra andningen, känna semesterkänslan, bli sådär himla läckert solbränd, om man nu inte redan är det innan man sätter sig på planet,i det iskalla landet i norr. Vissa har den turen, men det som redan finns kan ju alltid bättras på, eller i alla fall göras med gyllenbrun.
Detta är familjen första resa utanför Europas gränser, som kräver en del planering. Många frågor kommer på vägen, vad skall man packa ner, vad köper man bäst på plts?
Vilka insidencer kan hända, är vi förberedda för allt? Kan vi köpa fler saker som kan skydda oss? Skydda oss från vad?
Planeringen är en del av resande anser mamman, som började göra lite små oskyldiga packninglistor redan innan jul. Vem vet vad som händer på vägen, det man har gjort har man gjort.
Man ligger o tänker på kvällarna, på allt som kan hända, och inte hända. men är det inte lite det som är det spännande med att resa, att man faktiskt inte har en aning om vad som skall hända.
Tror ni dessa människor hade valt elefanttrekking, med just denna elefant, precis när hans parningslust sattes igång? Tror inte det!
Hahaha, tänk om det där händer er!!! :))
SvaraRadera