Lyckan e total...

...eller???



Eftersom precis ALLA har en, och mina var dom enda som inte hade någon. Inte ens en häst! Kan ni tänka er, vilka hemska föräldrar vi är. Så fick väl vi bita i det sura äpplet och låta tomten komma med en.

Sen när sanningen skall fram, så var ju precis alla, ialla fall 1 st i skolan. Och hon hade haft en när hon va 4 år. Lättlurade!


I alla fall så bor han här nu, och jag måste erkänna att våran "lillebrorsa" är lite gullig. Helst när han kurar ihop sig till en liten boll, tar fram sina pyttesnå händer för att tvätta nosen.


Men vem är det som bestämt att just denna sorten skall var så branvänliga? Förstår inte...

Djuret är ju ett nattdjur, sover på dagen och lever loppan på natten. Vet ni hur högt att hamsterhjul av plast låter? HÖGGGGTT!


Så visst e dom barnvänliga! Dom får ju aldrig träffas. Skall man behöva ställa klockan mitt i natten för att få klappa den lille stackarn.

Håll ut!

Jag har INTE glömt av er, men ni är inte högprioritering i dessa dagar.


Kommer tillbax när jag och min nära och kära, har myst färdigt tillsammans under den varma filten.

God jul och ha ett riktigt sprakande nyår!

Varför denna stress, när man kan...

... när vi nästan kan köpa ALLT för pengar?

Vi är så himla stressade inför jul. Man skall göra det, och man skall göra det andra. Man får absolut inte missa eller glömma att göra allt det tredje, som verkar minst lika viktigt.

Men e det så viktigt,då?

Varför MÅSTE vi träffa precis alla just denna månad och dricka glögg? Lite samma fenomen med sommarsemestern. Då MÅSTE vi träffa alla vi känner, för att grilla en korv tillsammans. Varför kan vi inte sprida ut det lite grann, så kanske det inte blir så himla stressigt. Hur kan det vara stressigt att sitta i någons soffa ihop med vänner, och dricka alkoholvarma drycker? Låter ju jätteavkopplande egentligen.

Allt skall hända precis innan jul...eller rättare sagt dom där magiska timmarna som kallas julafton. För det är bara på den dagen då ALLT skall hända samtidigt. Kan man inte dela ut julklappar lite under flera dagar. Barnen hade ju varit överlyckliga. Bara bra och sprida ut all plast som skall packas upp, så att dom stackarna slipper att begravas under plastberget på julatfonskväll. För att inte ha en aning om allt dom fick dagen efter.

Ne!!

Skit i och baka egna pepparkakor, när det finns bageri som faktiskt är experter på området.

Köp alla julklappar på nätet, så har du eftermiddagen fri.

Köp färdigkokt skinka, som du sedan griljerar själv.
Scrappa kan du göra hela året, varör stresstillverka julkort, när du kan köpa färdiga.

Försök hitta vad som betyder mycket och satsa på det. Kommer kännas så mycket bättre!

Tror ju inte att...

...det är sanning!

Man orkar ju knappt tro att det är på riktigt!

Händer det verkligen här?

Mitt i stan, i julhandel?!

Orkar man ta till sig det, eller skall man ta den lätta vägen och bara slå bort det?

Men det går ju inte!

Vad skall man säga till sina barn?

Man fatta det ju inte själv.

Kommer det hända igen?

Vart då, i så fall, vågar man gå ut?

Ne...nu skall jag ge mina nära och kära en varm kram.

Så va man...

...365 dagar äldre än denna dagen, förra året.

Känns inget direkt, så det e väl bra då.

Men vad är 24½ för ålder.

Ingen alls!

Man får ju presenter oxå, när man fyller år. Bara det!

I år fick jag dom bästa av dom bästa oxå, av dom bästa. Tack!

Hipp, hipp hurra för mig!

Ja, nu börjar den ta fart!

Sprider sig snabbare än blixten, smittar värre än kolera, och klamrar sig fast, som den värsta igeln.

Den tillhör liksom vintern och det är väl där den fått delar av sitt namn oxå. Andra delen har den väl fått av just symtomen.

Det finns egentligen bara nackdelar med den, men om man gräver riktigt, riktigt lååånngt ner kanske en och annan kan gå ner lite i vikt. Men till vilket pris!

Om man aldrig har gjort det förut, och inte tänkt att börja med det, är det liksom svårt att försvara sig. Man kan liksom inte välja bort...
Om man dessuotm har fobi mot allt vad det heter, så går man lätt med lite panik i bakfickan mest hela dagarna. Ända fram till våren....

Det sägs att det oftast börjar bland dom små människorna, dom som slickar och äter på allt o alla. Då blir man ju INTE lugnare av att man råkar arbeta på en småbarnsavdelning på förskola.
Kan meddela att det redan har eskalerar bland dom små. och det var medan jag fortfarande var kvar på jobbet, och stod dessutom precis brevid. Varför händer det alltid när jag är i närheten. Varför har jag aldrig hunnit gå hem?

Hur många hela vitpepparkorn, klarar magen om dagen?

VINTERKRÄKSJUKAN, ÅK PÅ SEMESTER OCH KOM ALDRIG MER TILLBAKS!

Jag e sjuk...

...har feber, ont i öron och hals. Har inte kännt mig så här sen jag va en lite flicka, tror jag.

Efter attt ha legat konstant i två dygn, har jag numera ont i hela aslet, ryggen, nacken och axlarna. Att det skall göra så förbannat ont o va sjuk. Ja, nu e ju allt relativt, som det så vackert heter. Men nuet är liksom nuet, och är det som gäller för stunden.

Sen är det tråkigt att vara sjuk, det händer liksom ingenting. Läsa kan man inte göra, för man har inga krafter att hålla boken, titta på Tv kan man inte göra, för man får bara ont i huvudet av allt ljud och snabba bilder. Man kan inte kolla datorn, för vem orkar hålla uppe benen som stöd för Laptopen i mer än 2 min , och då är det ju ingen idé att varken facebooka, blogga, eller läsa skvaller. Äta är ingen idé för man känner ändå ingen smak, och greja med allt som MÅSTE göras finns inte ens på listan.

Ne, man ligger i sängen fram till kisseblåsan säger till en att det är dax att masa sig ut och fixa sina behov. Efter det förflyttar man sig ut till soffan, för att ligga kvar där. Förhoppningsvis kommer resten av familjen hem nångång på eftermiddagen, så dom kan serva med lite dricka, så man inte torkar ut fullständigt. Så ligger man där, tills klockan har blivit natten och det är dax att gå och lägga sig i sängen igen. Jobbigt!

Krya på mig, hoppas att jag blir frisk snart!

Yngsta dottern...

...håller på att lära sig läsa.

Men intresset är väl inte riktigt på topp. Man kan säga att fokus ligger nån helt annanstans.
Eller kanske rent av åkt på långsemester.
Men ihärdig som man är, så tar man ju alla tillfällen, som kommer, att öva.

Sitter och tittar på en bild, som föreställer ett lok. Under bilden står ordet, LOK. Vi testar varje bokstavs ljud, för att sedan sätta dom tillsammans, för att höra hela ordljudet. Enstaka bokstäver går som på räls. Hahahaaaaa...vad vistigt det blev då!

Bokstavljudning, L LLLLLlllll- OOOOOooooo- K KKKKKKkkkk

Så är det då dax att föra dessa alla jättemånga bokstäver tillsammans.

"- Ttttttååååggggvvvaaaagggnnn"

Vi har nog en bit kvar...

Tänk dig din allra, allra...

...kallaste tanke, sen lägger du till ett jävla dåligt läge på det.

Man skall ju inte svära, har jag så väluppfostrat, fått lära mig av min kära mor. Men när det är befogat, så är det. Fy faaan! Inget roligt, och det som är så hemskt är att det kan hända. Ja, på riktigt, det kan hända dig eller mig, eller nån vi känner.

Du och dina kompisar har bestämt er för att ta det allra sista åket. Du vet det man är rekommenderad till att skippa i. Men det, som oxå kan bli dagens allra bästa. Mörkret har börjat falla och liftkillen håller på att packa ihop, för dagen. Ni hinner precis nätt o jämt med den sista korgen. När ni åkt en bra bit upp mot toppen, händer det som inte får hända. Liften stannar!

Efter ett tag , när alla lampor i både lift och pist släcks, går det upp för er att ni blivit bortglömda, och systemet öppnar inte förren till nästa helg igen.

Natten kyla börjar tillta ordetligt och det är nu blecksvart. Och med en kompis som är höjdrädd, är det lätt att förlora hoppet. Efter halva natten får en av kompisarna panik, måste göra något åt situationen. Måste ta sig ner, för att hämta hjälp. Knäpper loss sig, öppnar bygeln och slider sakta ner för korgen. Faller de ca 15 m rakt ner i marken. Där blir sittandes alldeels nerkyld, och med en enorm smärta fråm sina två brutna ben, som han skadade i fallet. En benpipa sticker dessutom igenom ena byxbenet.

När morgonen gryr bestämmer sig kompis nr 2 för att göra någoning åt misären. Han klättrar försiktigt upp på korgen, för att via vajern ta sig från korg till korg. Ända tills han når en stolpe, och på så sätt ta sig ner för att hämta hjälp. När han väl är uppe och fattar tag i den iskalla vajern får han inte med sig allt skinn, när han sedan skall flytta handen till nästa tag. Med flådda handflator ser du din kompis försvinna bort i dimman. Efter en stund hör du inte hans plågande klagovisa lägre...

Natten därpå kommer två vargar och får syn på din sittande kompis, ner på backen, han har vid detta laget varit medvetslös pga kyla och smärtor, ett par timmar nu. Vargarna drar iväg med honom, för att göra honom till ett skrovmål.

På din ena kind har köldskadorna kliat så du håller på att bli galen. Ju mer du kliat, ju mer har skadorna spridit sig. Du har nu förlorat vissa bitar av din kind, som nu är ett öppet köttsår. Benen och armarna har du inte haft känsel i sedan igår. Du är oerhört rädd, hungrig och tappat tron på det mesta.

Du börjar höra knakningar i vajersystemet, och till slut händer det du tänkt flera gånger. Korgen håller på att lossna från sitt fäste, och du glider ur. Du är tvungen att hänga dig kvar, med benen hängande i luften. Innan du grider ner helt, och tvingas falla, släpper hela koergen från vajern, och du följer med ner mot backen. Korgen tar den första smällen, men du bryter en av dina armar.

Du är tvungen att tillbringa ytterligare en natt uppe på fjället, innan din iskalla vandring kan börja ner för backen. Efter en stund får du syn på din kompis som sitter ihjälfrusen i en av korgarna, en korg från närmaste stolpe, med stege. Tills slut når du ner till vägen, för att bli upplockad av en förbipassedad bil.

Tur att det bara va en film!

Förstår ni nu varför jag ALLTID förespråkar sol och badsemester.

Mamman och barnen...

...är ute och kör bil.

På en förbipasserad busshållplats står en tjej i tonåren, som väntar på bussen.

Båda barnen ser henne, och den ena kommenterar snabbt:

"- Ska hon åka buss , i mysbyxor?!"

Den större sorten har genast svar på tal:

"- Men ALLA stora tjejer har mysbyxor. Med värsta sminket, Bh och fintröja. En på skolan hade till och med det på skolkatalogen."

"-Alltid?"

"- Ja, för när man är tonåring, så e man ju alltid med sin pojkvän. Och då måste man sitta i soffan och pussas hela tiden. Då måste man ju ha mysbyxor, så att pojkvännen tycker att med är mjukt."

Mamman höll på att köra av vägen!

Vad får dom allt ifrån?

När det regnar...

...och ruskar, så som det gör nu mest hela tiden, hamnar jag lätt i mitt dagdrömmeri.
Inte svårt alls...

Idag är det ju endast 102 dagar kvar till vi lämnar slask o plask, minusgrader, oskrapade bilrutor, varmfodrade kängor och blöta vantar.

Så nu är det väl legitimt att skriva packningslista!

- Baddräkt
- Solkräm
- Solhattar
- Sandleksaker
- Flipflops
- Tunn klänning
- Linne
- Shorts


Ja...nåt mer behövs väl inte, förutom en del kosing, så vi kan köpa glass och masage.

Det pratas om...

... veckokvällarnas TVhöjdpunkt.

Hela familjen samlas för att tillsammans titta på när normala folk, i normala hem, ett bestämt kvällsklockslag, lagar den godaste maten dom har i skjortärmen, till andra normala folk. Alltsammans komenterar av en väldigt humoristisk och rappkäftig Helge Skoog.

Den äldsta flickförmågan tycker synd om Helges andra hälft, som sitter ensam varje veckokväll, medan hennes man, reser landet runt. För att prata och äta mat med folk han inte känner. Stackarn får ju äta middag själv varje kväll. För när Helge väl kommer hem, kl.20.00 så är han ju mätt.

Den yngre förmågan kommer på att Helge måste tjäna en massa pengar, eftersom han jobbar verje kväll. Då kan ju han och hans stackars fru ha råd att åka till Thailand, fredag- söndag, då han är ledig.

Men då kommer det protester från den andra hållet:

"- Men hallå!! Han måste ju ge 15 000 kr varje torsdag, till vinnaren!"

Alltså, dagens barn!

Vi har en massa läseblask över, efter gårdagens festligeheter. Familjens äldsta barn, som ständigt söker efter socker, provar sina vingar även nu.

"- Mamma! Finns det nån dricka kvar, sen igår? Jag är jättejättetörstig."

"- Men du får ta vatten, om du är törstig. Blir ingen mer dricka, ta vatten!!"

"- Men mamma...fattar du inte. Vatten suger inte upp törsten på min tunga, lika bra som coca- cola!"

Får nog citera...

...det lilla hjärtat, idag igen.

Muminmamman hade både hotat och mutat dom små muminbarnen, att följa med i en klädaffär.
När Muminmamman hade rafsat runt i butiken, det fortaste hon kunde, hittade hon till slut en särk som skulle kunna skyla muminmamman kroppshydda.

Men för att vara alldeles säker, och slippa åka tillbaka till butiken med båda muminbarnen igen, va det bäst att knö sig in i en av provhytterna.

Motvilligt slet sig dom båda muminbarnen från halsbandsstället, och följde med bort till hytterna. Det största muminbarnet gick med in, och fick med nöd o näppe plats inne i det minimala båset, tillsammans med Muminmamman. När det va dax för det andra lilla muminbarnet att ta sig in, vägrade hon. Konstigt! Blev ni förvånade...

Muminmamman som ville göra butiksbesöket så snabbt och smidigt som möljigt, skyndade på det lilla muminbarnet.

"- Men kom! Det går jättefort."
"- Nej!! "
"- Men kom, nu."
"- Nej! Det kanske inte e så fräsch att va där, när en massa tjocka tanter har visat rumpan och snippan."

Skulle googla efter...

...efter en bild på en tårta, eftersom vi dagen till ära firar 6 årig födelsedag, idag, i familjen. Kalasen har hållt på i dagarna tre, med god mat, dryck och tonvis med presenter.

Men när jag sökte på vanlig enkel tårta, kom det upp en helt ny värld framför mig. Jag gick längre och längre in i träsket, till det va va svårt att ta mig tillbaka, helt tagen av alla bakverk.

Jag har tittat på tårtor som ser helt fantastiska ut, medan andra såg helt fruktansvärda ut. Hur långt får man egentligen gå, när det gäller saker folk skall äta. Eller är det inte tanke? Man kan verkligen undra i vissa fall. Skulle du själv vilja äta en tårta som är dekorerad med en krystande kvinna på? Eller kanske ett askfat? Sen skall vi inte tala om alla snuskiga tårtor mitt lilla oskyldiga öga fick skåda. Så snuskiga så jag inte ens kan lägga ut dom. Ni som är nyfikna får googla själva.

Här kommer lite ögon"godis" av olika slag!

Dagens teori!

Äldsta dottern sitter i soffan, med armarna vidsträckta åt var sitt håll, uppe på ryggkudden.

"- Mamma, vet du varför stora killar sitter så här, när dom sitter i soffan?"

"- Ingen aning. Vet du?"

"- Ja, du vet att dom har ju fått en massa hår under armarna. Så blir dom ju svettiga där.
Då sitter dom så här för att kleta av sig all svett."

Nåt att tänka på innan ni bjuder hem stora killar!

Här har det viftats..

...som bara den.

Herre Gud, va ju tvungen, höll ju på att bli uppäten av en haj första gången. Och andra gången höll ett stort träd på att falla rakt på mig. Klart att man viftar. Som bara den oxå!!

Ser framför er mig med världens minsta näsa, med ett par glasögon redan fastklämda på näsroten jag aldrig föddes med. Där på, på den obefintliga lilla pytteplatsen som icke finns kvar, den allra, allra längt ut, på tippen som inte heller finns. Där! Där skulle det placerar ett par emorma glasögon som fits all, but not me. Sen skall vi inte ens prata om hur många, och vilka och vad dom eventuellt gjorde med dom, före mig.

Men så va det i alla fall. På med glasögonen, va ju bra att man ändå inte köpte några popcorn, för med vilken hand skulle man äta dom med. Ena handen satt jag och höll fast mina egna glasögon med, den andra viftade jag med. När jag inte höll i dotterns glasögon som ramalade ner hela tiden. varför? Hon är naturligtvis inte heller född med en näsa som alla andra. Och så är hon bara 5 år, tänk er vad liten hennes är. Om min är enormt lite, som till o med fyllt 35.

Växer inte näsan hela livet? Gäller tydligen inte riktigt alla. Ingen regel utan undantag!

Ett hett tips, för alla ni som begåvats med en normalstor näsa:

Gå på 3D film, värt pengarna!

Fick höra idag...

...att det skulle bli den kallaste vintern, på 1000 år!

1000 år? Det är väldigt längesedan, hur mätte dom temperaturen då?
Ser inte riktigt framför mig hur dom kröp fram ur sina grottor, med ett träinstrument i näven.

"- Kom vi skiter i att jaga för att få föda för dagen, eller kanske till o med veckan. Vi mäter hur kallt det är istället."

Kan det bli kallare än förra vintern? Var är gränsen för att man inte skall gå utanför dörrarna? I USA verkar dom ju inte skicka barnen till skolan, så fort det blir regn och blåst. Vart går den svenska smärtgränsen?

Idag bjuder jag alla på...

Bjuder er på livets förbjudna frukt!

Kan riktigt känna deras underbara nybakade doft!

Money, money...

...money!!

Alltid lika roligt att ha i plånboken.

Men det tycks vara hål i min, eller rättare sagt så hinner dom sällan inte ens i den, förrän kortet redan är draget.

Men idag har det gått bra för mig. Jag satsade en massa skit och en fredagskväll och 2 timmar idag. Och vips så va plånboken full!!
Ja, vad jag kallar full, som bara får ett ynka bidrag till lön. För allt det jobbet jag lägger ner på dagarna, ja vet, det är bedrövligt.

Så dagens ord, för helt enkelt bli:

Ut med det gamla, in med det nya!

"- Hallå! Är det nån som vet vart man kan shoppa, på söndag eftermiddag? Finns det nånstans som det är öppet?"

Konstigt...

...och väldigt ledsamt att vi i vårt avlånga land, demokratiska Sverige 2010,

har fler rasister än krisna vuxna människor.

I alla fall som tog sitt vuxen ansvar igår,och vandrade till vallokalerna.

Synd...

Upp till kamp...

...eller inte...vem orkar, bryr sig, eller är ens intresserad.

Så känner jag lite i alla fall.

Men jag har gjort mitt vuxliga svenska ansvar idag, i alla fall.

Klart man skall rösta, annars kan man ju inte ha mage att klaga sedan.

Men jag tycker att det är svårt, skall man rösta egoistiskt och kanske förbättra sina egna levnadstandader, eller skall man tänka på sina medmänniskor. Klart man vill både och. Men om man skall rösta "rätt" måste man ju haft en massa tid för att kolla Tv, läsa tidningar, lyssna på radio, och gå på torgmöten. Vilken vanlig enkel människa har tid med det?

Sen finns det ju så himla många vackra färger att rösta på, rött, blått, gult, grönt, svart...

Finns det inget som har alla regnbågens färger, hade varit enkelt?

Lagt sin röst på lite av varje.

Sorry!

Man kan säga att det inte går så bra för oss.

I alla fall inte när det gäller den datoriserade delen.

Vi har liksom öppnat upp boken, men kan inte vända blad.

Måste vänta på bättre resurser.

Och det ser ju så illa ut, om man sitter och bloggar på arbetstid.

Men...vi kommer tillbaka.

Kom in o ät!

Mamman går landet runt, för att räkna in sina små, för det vankas dagens frodigaste måltid.
När hon väl hittat alla, är den minsta i skara inte riktigt redo för att bryta upp, för att gå hem.

"- Kom nu, vi skall äta."

"-Nej, jag har inte lekt färdigt. Vad får vi för mat?"

"- Det blir korv och makaroner."

"- Äckligt! Vad blir det för korv? Stark, sån där grå eller skall vi grilla?"

"- Nej, det är vanlig falukorv."

"- Äckligt! Har du stekt den?"

"- Ja!!, Kom nu!"

"- Har du skurit den i 16 -kanter?

Man måste ha mycket kraft o mod, för att vara mamman, ibland...

2 år!

Idag för två år sedan lös solen som aldrig förr, över vårt tak. Det var en alldelles speciell dag för vår familj. Det var nämligen den dagen då vi "viffte" oss, och fick enas under det Svenssonska namnet.

Jag har så mycket minnen från vår bröllopsdag, inte minst allt som som skulle planeras, fixas och ordas inför den stora dagen. Hur jag satt månader innan med en massa tidningar som hade 10 000 olika tips och idér om hur den stora dagen skulle bli lyckad.

Hur den blivande maken sådde gräs på nätterna för att det skulle hinna gro, så att alla gästerna inte skulle behöva klä sig i gummistövlar tillsammans med finkostymen.

Hur det ösregnade dagarna innan, när vi samlat släkten för att sätta upp partytält i trädgården.

Hur jag satt hos min snälla syster för att testa både frisyr och sminkning.

Hur alla saker som skulle göra dagen till just den där speciella, fyllde vårt hus allt mer. Det var rispåsar, kaffekoppar, diadem, slipsnålar, mikrofoner, stora skålar, champangeglas...

Hur tjejerna såg fram emot att få ha på sig dom vackra klänningarna.

Så kom då den stora dagen, som bjöd på strålande sol ända från kl.6.00 på tidiga morgonen. Snälla systern kom för att förbereda den blivande bruden, i hår och make up.

Huset fylldes av nära familj som alla hade fått sina uppdrag, för att ro i land kalaset. Svågern levererade alla vackra blommor. Någon annan hämtade is till champangen. Alla stora skålar fylldes med färska jordgubbar, kaffet kokades och manchettknapparna polerades. Överallt sprang folk och gjorde det dom skulle.

Foton som skulle tas i hästhagen med en dotter som va rädd för den som stod där o beta. Den blivande brudgummen som vägra visa tänderna på kort. Taggtåden som fastnade i klänningen och skorna som mot alla villkor INTE fick bli smutsiga. Vilket visade sig vara ett svårt uppdrag i en blöt hästhage. Men på nåt sätt måste vi ha lyckats för nu pryder dom vackara fotona vår vägg.

Hur nervösa vi var alla fyra, där vi sattt instängda medan vår trädgård fylldes med familj, släkt och vänner.

Känslan i magen när vi stiger ut på altanen, för att möta allihop. Medan tjejerna strödde vita rosenblad framför oss. Den korta vigseln kommer jag inte ihåg så mycket av, efter som jag va så nervös.

Hur den ena dottern hade ringen i ett armband, som brudgummen klippte loss så att han kunde sätta den runt sin makas finger.

Den oerhört vackra sången, som sjöngs bara för oss.

Alla lyckönskningar, presenter, blommor vi fick från nära och kära.

Bröllopsmiddag, kväll, övernattning och frukost med våra familjer.

Oförglömligt...

När katten är borta...

...dansar minsann råttorna på bordet!

Eller snarare har västa festen, som i detta hemska fall.

Mamma Råtta skaffade sig för första gången sedan hennes två små råttungar kommit till boet, lite egentid. Ihop med andra råttmammor, som slog på stort och sprang den långa vägen in till den stora staden, trots alla faror som finns där. Mycket vildkatter på landsbygden, och resturangkatterna som härjar inne i city skall vi inte ens prata om.

När Mamma Råtta kommer hem sent om natten alldelles utmattad av att sprungit hela den långa vägen tillbaka till boet,sitter Pappa Råtta vid bordet. Han har tänt ett litet ljus så att han ser när han skrapar bort smuts från dagens ostfynd.

Han ser glad ut när han ser sin lilla råttfru, komma innanför dörren. Han säger att han har en överraskning. Överraskning!!! Mamma Råtta håller på att gå i taket, och ser både Efva Attling halsband och en ny bil framför sig.

Men Pappa Råtta plockar lika snabbt ner henne, som hon flög upp. Sen skall man väl veta att ett råttbo inte har så hög takhöjd, kanske 30 cm ungefär.

Pappa Råtta hade fått fnatt, medan Mamma Råtta hade varit borta i en hel liten timma. Hjälp!!!
Han måste botas, och det är NU!!!
Mamma Råtta har tappat kontrollen och Pappa Råtta hann alldelles för snabbt plocka upp den, och göra den till hans.

Han har hållt sig på sina trygga områden i hela 7½ år då den första lilla Råttbebisen såg ljuset för första gången, och plötsligt släppte han alla hämningar, och börja "skoja" till det, med råge. Så att det minst räcker i ett år, eller för hela det långa råttlivet, om Mamma Råtta får bestämma. Hon klarar inte allt för många sådana här chocker, ett litet råtthjärta är inte stort och kan lätt få överhettning.

Familjen största råttbarn 7½ år hade fått sin första mobil med kontantkort!
Råttbarn nr två, som kom ut ur den trötta Mamma Råtta för endast 5½ år sedan hade två rosa örhängen som glittrade i hennes öronsnibbar. Rosa?! Vad hände?

Mamma!

"-Mamma!!!"

"- Ja."

"- Pappa e dum. Han ljuger, det får man inte."

"- Va e det nu då?"

"- HAN LJUGER!!!"

"- Men vad säger han då?"

"- Han säger att jag har varit en del av hans kropp, innan jag fanns. Visst har jag inte det!"

Ja...vad skall man svara?

Jag lät bli. Ungen är ju bara 5 år.

Om han som vann...

...23 miljoner svenska kronor, på Lotto, hade tur. Kan man säga att jag köpte den riktiga nitlotten. Otur kan man inte ens kalla det....snarare...Finns inte! Kan inte vara sant!

Började på lördagen då familjen hade packat bilen full, för att semestra några dagar tillsammans. försat stoppet skulle bli i polkagrisarnas mekka vid landets näst största sjö. Men absolut den kallaste. Efter 3 mil på motorvägen i 70 km/h tittade dom vuxna på varann, och skakade på huvuden. Dom kunde nämligen inte prata med varann, för det öronbedövande smattret mot bilen.

Vad håller vi på med? Vad gör vi?

Storm, ösregn och åter ösregn,så att det forsade floder på vägen.

Motvilligt vände vi bilen hem igen....

Dagen efter, måste jag åka till byns lanthandel för att köpa mjölk till mina små barn. Efter gårdagens miss, tänkte jag att jag skulle dränka mina sorger i lite shopping. Den medicinen funkar ju alltid! Ringer modern och övertalar henne att följa med till Lindex, bestämmer träff utanför butiken. När jag kommer fram står modern och hennes bil där på parkeringen. Ensam!!! Lindex har söndagsstängt under semestern!

Så kom måndagen, som började med att plocka blåbär hos modern och fadern som allt för ofta får agera barnvakt, utan protest. För att förgylla deras tillvaro bjuder jag med dom på en dagsutflykt till en Kvarn i " långtbortistan" mitt i skogen. Skall vara väldig mysig och god mat. Efter att ha kört minst 10 00 mil på småvägar genom hela kärringarunda och tygrike kommer vi då äntligen fram. Hungriga som vargar springer vi fram till dörren och drar i handtaget. Som håller på att lossna efter som dörren är låst. Låst!? Har den gått i baklås? Kärva den? Fastnat?

Nej, bara låst!!!

Måndagsstängt!

På tisdagen skall familjen äntligen slå slag i saken, har värkt på det alldelles för länge. Men nu har vi gått i genom hela möbeljungeln och bestämt oss. Kopplar på släpkärran, åker ut till byggvruhuset som säljer allt från livslevande fiskar till åkergräsmaskiner. Vi skall handla Loungegrupp till altanen. Tar en nummerlapp för att få prata med en livs levande människa, ja det jobbar faktiskt sådana där. Dom är väldigt sällsynta med dom finns. Man får bara vänta väldigt länge först, på sin tur. Så länge så att det ena barnet hinner bli kissenödigt, och det andra rivit ner en hel pall med målarbukar. Och mannen har gått vilse mellan dom 35 olika skruvhyllorna. När det då har gått en så där 3 år och ens nummer visar sig på displayen, så frågar man killen som nyss fyllt 12½ år om han kan vara så snäll och plocka ner en liten fin soffa från hyllan precis under takbjälken, med sin truck. Får man köra sådana när man är så ung?
Får man reda på att just min soffa är slut för säsongen, men dom har en grupp som ÄR SÅ BRA, för den nätta summan som 10 00 kr. Va! Det är inte sant!

Onsdagen skall familjen skoja till det och åka till Eriksberg för att sätta sig på en av restaurangerna för att äta middag, titta på båtar, promenera lite, få lite havsluft i stadslungorna. Ställer bilen en bit bort för att gå längt strandkanten till stället vi skall äta. En liten bit visade sig vara en hel mastodontvandring. När vi väl kom fram, 1½ timma senare, med möra ben, hade vi endast 20 min kvar på parkeringen. In i märmaste kiosk för att köpa bananer till våra vrålhungriga magar. Innan det va dags att hoppa på den lokal båtlinjen som tog oss tillbaka till bilen. Kom samtidigt som p-vakten, men hann gasa plattan i botten o drog precis innan han se att biljetten hade gått ut. Hur hungriga som helst kunde vi inte bestämma oss för vart vi skulle åka istället för att stilla vår hunger. Åkte hem igen, kokade korv som vi stoppade i frysskadade bröd, sen förra året. Mysigt värre!

Torsdag morgon övertalade jag man och barn att åka till shoppingmetropolen i Halland, eller är det småland? Man kommer hem med stora gula påsar som är överfyllda med saker man inte behöver i alla fall. Alla åker dit, även dom som säger att dom aldrig gör det, har allt varit där nångång,tro mig dom ljuger. Starka argument va den folktomma webbkamrabilden, och lockade med billiga flytvästar. Mamman skriver lång shoppinglista i bilen, medan barnen räknar husbilar. pappan muttrar lite obekvämt över dagens utflytsmål, men det är ingen som riktigt hör honom. Så händer det som absolut INTE får hända. Stillastående bilkö ca 2 km från själva målet. Efter 1½ timme stillastående, och en väldigt toabehövande mamma, kommer vi äntligen fram till den enorma parkeringen, som står helt still. Helt bomstopp! Så efter 40 min toakö, toabesök utan varken papper eller ljus och parkeringskaos, åkte vi hem igen. Direkt hem!

Om vi åtminstone stannade en pytteliten stund på Freeport, när vi ändå åkte förbi? Nej.

Om vi åtminstone åt urbillig köttbullelunch på IKEA, när vi ändå åkte förbi? Nej, inte det heller.

Fredagen tillbringade jag hemma, utan några som helst planer eller ambitioner. Dom hade liksom tagit slut...

Måste slå ett slag...

...för världens godaste mat ever!

Passar vinter, som sommar, som höst och en vacker vårdag.

Passar den regniga dagen lika bra som den dagen då solen strålar som mest. När det blåser, och när det åskar o blixrar under en filt i soffan.
'
Passar på kvällen, till lunchen, till middagen. Och om det mot all förmodan skulle finns nåt kvar dagen efter, skulle jag lätt kunna äta det till frukost oxå.

Torsten!

Han kom till vår familj en dag i oktober för över 5 år sedan.

Han vann våra hjärtan.

Han har vårdats i vårt o i torrt.

Han har haft en plats i vår familj.

Han har varit allvarilgt skadad men vi har plåstrat om honom.

Han har till o med fått presenter o tårta när han hade namnsdag.

(Ett par sockor, men mamman fick höra när han hade öppnat paketet att det va lite synd. Torsten hade hellre velat ha ettt hårt paket. )

Han har prioriterats framför många viktiga saker.

Så en vacker sommardag åkte han på semester...och kom aldrig mer tillbaks.

Nu har han flyttat till en klippa i Kungshamn.

Hoppas att han får det bra.

Lite tungt i våra hjärtan idag...men det va roligt så länge det varade.

Så va det slut...

...på ledigheten för denna gången.

Första arbetsdagen är avklarad,

bara att räkna ner till nästa semester.

195, 19...

Idag skall jag använda detta forum...

...till att avreagera mig. Så håll i hatten nu skall det sväras!

Fan!

Jävlar!

Skit!

Helvete!

Jädrar!

Vill inte!

Orkar inte!