Jag har inte glömt er...

...bara att allt annat som måste göras måste kunna före.
Det är inget jag själv vill, utan mer aller mindre har det liksom bara blivit så. Du vet...man har ju så himla långt kvar, man hinner. Så gör man det som känns nyttigt för dagen.

Men tiden den går, och man gör fortfarande inte det man skulle gjort för väldigt längesedan. Nu hänger det liksom mer som ett litet moln över en, men som dom flesta funkar så är det bäst att vänta lite lite till. Tills det åtminstone brakar loss ordentligt med blixtar och dunder. Då kanske man får tummen ur, och börjar lite försiktigt.

Nu har man ju åtminstone en dead line att gå efter. Och den närmar sig med stormsteg,
men fortfarande går det inte lika fort som tåget utan mer likt en snigels takt. Men optimist som man är, så kommer jag nog hinna. Sitter några sena kvällar bara så skall det nog gå.

Nu är inte dead linen nära längre, man kan säga att det brinner i röva riktigt ordentligt!
Så...skall bara göra det jag måste först, sen kommer jag!

E ledig , vacker solig dag...

..då passar jag på att besöka tandläkarn! Vad tänkte jag på?!

Man tycker varje gång den där tanten ringer, att nu är det dags igen. Att man va ju där typ förra veckan. Ångesten planterar sig lite sakta fast på ryggen, men det är ju ett tag kvar till det tidsbeställda datumet. Som tyvärr hinner komma med en fart fortare än x2000.

Men man kan ju alltid boka in nåt jätteviktigt, som en spontanfika med en kompis man träffar nästan varje deg. Eller ett Friskispass man bara måste gå på just den dagen. Så va det ombokat och framflyttat, och den där lilla plantan som snabbt växte till en hel taggbuske med oro, hann och vissna för ett tag. Nya andetag kan tas med lättnad.

Fast...man borstar ju tänderna varjde morgon och kväll och tandtrådar en gång om året, flourtabletterna är ju ialla fall inköpta, skall bara börja nån dag oxå. Vilken söndag som helst, kommer snart.

En andra gång går ju inte att boka om tiden, man måste ju nån gång bita i det sura oxå. Ta sitt vuxna ansvar, eller nåt. Bara att pallra sig dit. Började redan i går kväll att borsta tänderna som en dåre, tills det kom blodvite. Fortsatte med samma raspande i morse, så ungarna höll på att komma för sent till skolan. Skall bara borsta tänderna, sättt er i bilen så läääääämnnnnnggge.

Så efter lunch kör man en extra gång. Gissa om jag hade vitlök i min lunch, klart jag hade.
Väl inne hos tandsköterskan som hälsade så sött på mig, är allt bra, hur e det med dig? Vänta lite, jag skall bara borsta tänderna ! Hur e det? Vem säger att det är bra, när man e hos tandläkarn. Som när dom frågar stackars människor som fått sitt hus nerbrunnet. Hur känns det? Får inte riktigt ihop det.

När man är upphissad och haklapp på, öppnat matintaget som stinker vitlök kommer herren som skall gräva i mig. Oj, då här har du visst borstat ordentligt. Du kanske inte skall borsta så hårt, det skadar tandköttet.

Hallå! Här har man kämpat!

Med en tom plånbok gick jag i alla fall ut där ifrån, för att inte behöva komma tillbaka förren om ett år. Inga hål!

Finner inga ord...

...utan det får bli en bild istället.

Jippi!

Håller på att gå i 1000 bitar!!!!!

Jag orkar INTE mer, vill INTE vara med, vill bara hem till mor och min kära far...Jag vill bara hem! eller vad vad det han sjöng, Markoolio?

Det är i alla fall precis så jag känner, jag vill INTE!!! Orkar INTE!!!

Va tvungen att lyssna på en lite 18½åring som pratade om stress,för inte så längesedan. Vad faaan vet hon om stress kan man ju undra. Levde kanske i en 1 med sovalkov hyresrätt ihop med sin pojkvän som jobba med nåt tryggt jobb som ger mycket pengar.

Det ända hon behövde tänka på vad vad hon skulle ta på sig när hon skulle till jobbet. Ett litet kontor på Kommunalhuset. Eller kanske vad hon skulle äta till middag, skall det bli sushi eller thaimat? Svåra val...

Hon försökte i alla fall tuta i oss att man skulle se lite solsken i huvudet och krossa alla dom mörka molnen, alltså allt jobbigt, all stress. Skulle väl ta ca 5 minuter kanske....

Vet hon vad jag hinner på dom minutern!?
Hänga tvätt, starta middagslagningen, tvätta en toalett, betala en räkning, planera inför helgen, gå ut med soporna, ringa mamma, samtidigt som jag går o tänker på jobbfrågor.

Hallå!!! Jag har inte 5 minuter! Hon kanske har några att sälja, tro mig jag hade köpt- massor!

Dagens citat:

"- Mamma...alla dom andra familjerna.

Dom har inte mig!

Synd om dom..."

Stora beslut har tagits...

... äntligen!

Nu e det bestämt, bokat och klart!

Det är denna helt underbart vackra asiatiska solnedgång,

vår familj kommer att njuta av om kvällarna, om ca 8 månader.

I hela två veckor skall vi sola, bada, äta och dricka gott,

och bara njuta av varandra.

Åhhh....

Så har det då gått...

...ytterligare en helg.

Eller rättare sagt, två futtiga lediga dagar. Ett hån!

Vem har hittat på att vi skall jobba skiten av oss under 5 dagar,för att sedan ha endast 2 dagar ledigt? Jättekonstig fördelning, tycker jag.

Då man skall hinna med så mycket som möjligt, samtidigt som man skall hinna vila upp sig, på två dagar!?

Hur skall man lyckas med det?

Först kommer fredagskväll med det berömda fredagsmyset, förresten det ordet kom väl med i svenska akademin härrom sistens, lite roligt.

Hela familjen skall gosa ihop sig i samma soffa,slåss om samma popcornskål. Utan den som sitter i ena hörnet och surar för att vi inte öppnade chipspåsen istället. Så skall då Tv:n sättas på...vilket program skall man då enas om? Skall det bli " Så skall det låta" eller "Talang"? Efter ett mindre världskrig enas vi om att det skall sjungas i en ½ timma, för att sedan kolla in vad det finns för dolda talanger i vårt avlånga land, nästa ½ timme.

Bara det att den som valt Talang hinner att somna innan det är dax att skifta kanal. Sorry! Bättre lycka nästa fredagsmys.

Så kommer då lördagen, när den yngsta i familjen, vaknar ca 6.15 efter en härlig natt mellan mamma och pappa. Eller nu ljög jag. Inte mellan, PÅ mamma.

"- MAMMA, VAKNA!!! FÅR JAG GODIS NU?!!!!"

Som en mistlur, som även väcker resten av familjen, dom som hade tänkt att få sova i alla fall till 9.00. Lika bra att gå upp, och köra ungen till kiosken så man får slut på tjatet. För att slippa ta av mig pyjamasen, och det ända stället som är öppet så dax, åker man till närmaste Statoil.

Vi avslutar med söndagen, då kommer naturligtvis den där måndagsångesten som på beställning. Vad hände? Vi som hållt på hela helgen, men ändå inte fått gjort nåt. Och jag som skulle ta det lugnt med en kopp kaffe på altan i solskenet, iförd mina nya supercoola solglasögon med styrka.

Vad blir det för middag? Jag orkar inte, har inte gjort annat än att lagat mat och diskat hela helgen. Åk o köp pizza! Som man alltid är så himla sugen på innan man sätter första tuggan i munnen. Sen vill man inte ha mer, aldrig mer pizza.

Ända fram till nästa söndag, då man inte orkar igen...

Nee, ett par arbetsdagar, så e man påt igen!

Stunden är kommen...

...då det är dax att sätta sig i bilen för att köra den där dryga timmen, till shoppingen paradis. Där rik som fattig kommer ut med dom enorma gula påsarna med en massa godsaker. Saker man verkligen behöver, som tvål, tandkräm, tvättmedel och kalsonger, sådant man abolut INTE hittar i någon annan affär i hela landet. Och en och annan lite sak, man kanske inte så mycket behövde just nu, men kanske kommer behöva någon gång i framtiden.

Jag har börjat skissa på en inköpslista, vilket är otroligt överambitioöst eftersom man ändå skall plöja igenom varenda gång, på varenda avdelning i hela varuhuset. på nåt sätt så känns det mer verkligt, att man faktiskt snart är på väg. Någon slags bearbetning, laddning inför vad som skall komma skall.

I alla fall... någon har lagt till något på min lista!

Och det är inte jag, mina barn är endast 5 och 7 år fyllda, så det kan omöjligt vara dom heller. Om man då kör med uteslutningbetoden så finns det bara en familjemedlem kvar.

Ett starkt åldertecken, hihihiiii

( Läs: läsglasögon)