Sitter och pratar om den alldelles speciellt lååånga dagen som snart nalkas. Då det efter hur lång tid som helst, skall knacka på dörren. Och det är dax att släppa in julfarbrorn till familjens varma stuga. Så skall det tradionellt bjudas på vuxendricka till den stackarn som vandrat ända från Nordpoolen. Konstigt att han skall ha en kall sup, efter att varit ute i kalla snön. Nee, en kopp varm choklad skall ha få.

Va då vandrat? E Rudolf sjuk, eller vabbar han kanske, dom e ju moderna männen nu för tiden. Tränger sin in på mammornas chanser till att vara lite lediga.

I alla fall så är vi inte riktigt överens över detta besök, fastän dom båda har avslöjat hemligheten för längesen. Men den yngsta tycker inte att han behöver komma i år. Kan han inte bara lämna paketen utanför, och sen gå till grannen.

Det hör till saken att vi försökt skona den fruktansvärda skräckinjagade stunden, med en utklädd farfar till en transvistittomtemor, med ljusa långa lockar unde tomteluvan, röda läppar o kinder, stora meloner, kjol o förkläde. Barnen har fått varsin nål för att förgöra det som trycker över bröstet på tanten. PANG!

Men vissa skakar som asplöv ändå.

"- Mamma, farfar behöver väl inte klä ut sig i år?"

Då svarar den större sorten, som inte darrar lika mycket. Hon har ju ändå varit med om det hemska en hel gång mer. Ohh vilken erfaren tjej!

"- Mamma! kan inte jag gå ut o köpa tidningen i år!"

Dom e inte dumma.

Dagens citat!

Dom små söta i familjen har gått o lagt sig, och det är dax för kvällen konsert från den yngsta av dom. Lägger till med lite blandat bebisskrik o gnäll, vem vet kanske behöver man inte sova då. Men vi har genomskådat henne för längesen. Tur man fortfarande e smartare än sina barn.

Efter en stund hör man från storasysterns rum:

" -Nu får du va tyst! Du väcker snart mig!"

Hmmmm....

Får man slå ner Tomten?!

Skulle man bli poppis då, eller...

Men det är precis just det jag allra helst skulle vilja göra nu. Svinga det där förbannade gröna barrtädet i 120 km/ tim rakt i skallen på honom. Hur tänker han egentligen? Den rödklädde gubbf-n som utser sig att vara en av dom snällaste farbröderna i hela världen.

Mot vem? Inte mot mammorna i alla fall.

Nej! han ligger inte högt på listan just nu, kan jag lova. Han får INTE komma på mitt kalas, som det hade låtit om jag varit 5 år. Funderar i alla fall på att portförbjuda honom den 24.de.

Varför denna agg, då mot decembergubben?

Jo, han råkade träffa ett av mina barn, den yngre av dom två vi är välsignade med. Hon hade egenhändigt knopat ihop sin önskelista, för att överlämna till den snälla farbrorn. Det tog väl i och för sig inte hela dagen, eftersom det bara e två saker som hägrar.
- Darth Vaderkostym
- Riktig elgitarr

Det sistnämda hänger lite snyggt kvar efter fördelsedagen i oktober. Men nu e det 2: chansen gillt, för tomten har ju mer pengar än vi föräldrar. Hmmmm....

När tösabiten, tar mod till sig och stiger fram till gubben, för att snacka lite med honom och överräcka önskningarna, får hon till svar av fanskapet, att hon minsann skulle få den där gitarren till jul. Eftersom hon nu INTE hade fått den i födelsedagspresent.

Va?!!!! Hur tänkte han??? Hur kan han lova MITT barn att hon skall få en riktig elgitarr i julklapp? Vad har han för rätt? INGEN!!!

Om det hade stått en häst på listan, hade hon fått det oxå då?

Hon är 5 år! Hon tror fortfarande på tomten....

Han kan ju INTE ha några egna barn. Dom små stackarns tomtenissarna, som för övrigt gör allt jobb, måste vara ditlurade. Fy skäms gubbe!!!

En 5-årings funderingar!

Härrom kvällen satt vi i soffan, framför Tv:n, då familjens yngsta medlem delar med sig av sina funderingar.

Man kan undra vad som egentligen rör sig där inne. Innanför den silkeslena kolsvarta pageklippta huvudprydnaden. Hur mycket kunskap har dom, vad är fortfarande oklart?

"- Mamma, den där påsen, som maten hamnar i, när man har ätit. Kan man föda ut den, eller
sitter den fast i ett snöre?"




Kan ni se bilden framför er, den jag fick när frågan ställdes?

Inne på förlossningsalen, efter 23 timmars kämpande utan bedövning:
"- Men va roligt! Det blev en magsäck!"

Tantvarning på mig, eller...

...jag har hört att ungdomarna har startat det som värsta trendgrejen. Kanske e lite trendig ändå, då...

Jag har i alla fall fått ett nytt kall och det går före det mesta nu för tiden. Alla dom där måsterna som att tömma diskmaskinen, vika tvätt eller åka till Ica ligger helt plötsligt väldigt låååånnngt ner på min prioriteringslista.

Jag gör det ståendes, sittandes och kan till o med utöva aktiviteten gåendes. Fantastiskt!
Funderar på om jag kanske till o med kan ta med mig det in på toa, varför inte utnyttja tiden och jag har ju ändå händerna fria. Men det är nåt som säger stopp, du har gått för långt. Så...

När maken skaffat film, och det är mys i soffan tänker jag genast. Nej! Då måste ju lampan var släckt. Då kan jag inte utöva mina färdigheter. Får bli film en annan gång, kommer nog snart på Tv.

Smittat ner äldsta dottern oxå, så nu e det tävling. man får inga som helst handikap för att man endast råkar vara 6 år. E det tävling, så e det. Synd för henne att hon måste gå o lägga sig så tidigt på kvällarna, medan jag får vara uppe hur länge jag vill.

Kan inte leva utan!

Varje lördag samma sak:

Dom två småmänniskorna som bor i vårt hus, lägger fokus på endast en sak- GODIS!
Denna lördagen är inte ett undantag. Familjen gav sig dessvärre inte utanför dörren förren på eftermiddagen, för att inhandla det nödvändiga. Då hade dom två liven redan gråtit ett flertal gånger för att deras mamma o pappa inte bryr sig om deras barn.

Så får dom då till slut fyllt var sin påse med ca 10 godisar. Det är alltså inte mängden som räknas utan själva grejen. Eftersom hälften av det söta ligger kvar i påsen till nästa vecka, eller tills någon vuxen i huset har en godistarm som skriker efter tillfredställelse. Visste ni att det är vår förmån som förälder att vi får lov att äta upp barnens överblivna godis, utan att fråga om lov.

När vi sitter i bilen hör jag en liten späd röst från baksätet:

"- Väldigt sent vi fick godis idag. Men tur...vi hann inte dö."

Alla pappors dag!

Till min far,

som är så himla rar.

Som så sällan går med rumpan bar.

Hoppas han denna present mot tar,

för det är något han inte redan har.

Duvan loves you!

Yngsta dottern..

...och hennes vapendragare, lillkusinen är hemma, och leken är i full gång. Töserna är experter på rollek, så man kan få flera timmar egentid när väl deras fantasi och lekanda sätter igång.
Jag passar på att göra "nytta" framför datan, och hör när dom pratar med varann.

"- Ja! Vi leker mamma, pappa, barn."
"- Ja! Jag skall vara pappan!"
"- Nej! Jag skall vara pappan."
"- Nej, jag skall vara pappan. Du kan vara storebrodern."

Vad hände med den attraktiva huvudrollen mamman, och den högt rankade birollen storasystern? När petades dom ner från tronen, för att bli utkonkurrerade av pappan? Han som annars var död, eftersom man inte hade nån kille. Varför vad han alltid död, hade han inget jobb att gå till?

Nu nalkas det snart jul och lucia.

Det är dax för oss mammor och pappor att ta en timmes ledigt i ottan, för att befinna oss på våra små älsklingars förskolor. För att äta torra inköpta lussebullar utan safran och knapra pepparkakor dom små liven själva har stansat ut.

Dom små tomtenissarna, pepparkakegummorna, och morgonens stora stjärna Lucia har övat Tipp Tapp trudelutter sen de kom tillbaka efter semestern. Dom som vågar skrider lite lagom fram på rad för att ställa upp sig för att köra årets stora gig. Fröken, som morgonen till ära, har tagit på sig en tomteluva, kompar på sin gitarr.

" - Ute e mörkt o kallt, i alla husen...."

Mammorna och papporna sitter på helspänn, med kamrorna på högsta hugg. Åhh, vad dom sjunger bra, vad duktiga dom är.

Ser du "bilden" framför dig?

Då ser du kanske den där ungen längt bak, lite till höger om tomtenissen som inte vill vara med.
Tärnan?
Nej den andra, den svarte.
Svarte?!
Ja. det är min dotter, det. Hon vet vad hon vill, och står för det. Det älskar jag henne för.

Hon har nämligen ett krav: Hon skall vara Darth Vader i luciatåget.

Måste mammor komma?