Gott nytt år!

På hal is...

...precis som Bambi.

När mamman hade slipat sin skridskor för en dyr peng, va hon helt enkelt tvungen att ge sig ut på osäker mark. Hal sådan, mycket hal, jättehal, verkligen hal, skithal, halare än halast.

Fötterna började värka redan innan jag hade snörat färdigt. Dom små söta sakerna fullkomligt flög fram på isen. Som till råga på allt elände va helt proppfull av små människor som åkte hur snabbt som helst, kors och tvärs överallt, runt, runt, höger och vänster, så man hade ingen aning om på vilken sida dom skulle komma från, om dom nu skulle kraschlanda med precis mig. Jag kan inte ramla, det var jättelänge sedan jag gjorde det, kommer inte ihåg hur man gör. Det kommer göra jätteont. Jag e inte bra på att ha jätteont!!! Jag vill inte!

Efter 3 minuter sargåkning i minimal fart med kona, får jag det konstaterat av den mindre Söta saken:

"- Mamma, du suger verkligen på detta."

Tack för den! På mindre än 3 sekunder hade jag krypit till närmaste ingång på sargen, tagit av mig skorna från helvetet och kände mig på-nytt-född.

Aldrig mer!

Julen har gått...

... i filmens tecken, som vanligt.

Alla 10 000 kanaler visar sitt allra bästa, gärna på samma tid. Alla vill dom att vi skall släppa julklapparna, göra oss en skinkamacka, eller möla i oss det sista av julgodiset och bänka oss för att titta på just deras kanal. Men har det verkligen varit så just i år? Vart e alla filmer?

Dom små söta sakerna har blivit ett år äldre och har där med utökat sin repotoar för vad som är tillåtet för dom att se på, på den numera platta saken som hänger där på väggen.

Nu kom jag osökt in på nåt annat! Jag hatar att vi MÅSTE möblera varenda sällskapsrum efter Tv:n. Måsta anpassa varenda möbel o soffa bara för det mest opptimala avståndet, för en urbra bild och ljudet skall vi inte prata om. Så, en uppmaning! Våga möblera för trevnadens skull, inte dumburken!

I alla fall...vi har i kollat på en del klassiker, får jag enligt den minsta Söta Saken, presentera:

"JÖNS BOND agent 007"

"INDIJANEN JENS"

Kl. 10.00 utanför...

...guldsmedsbutiken stod: Ingen!!!

Titta...

...beskåda och beundra detta vackra verk, av Efva Attling. Så många gånger jag har önskat mig detta, men gått bet varje gång. Inför förra mors dag kopierade jag bilder och placerade ut lite fint och taktiskt lite här o var, på schampooflaskan, på makens huvudkudde, i smörpaketet, på fjärkontrollen, tandkrämstuben...utan resultat.

Idag besökte jag det stora varuhuset, och var så nära att ta det säkra före det osäkra, och se till så att min önskan ÄNTLIGEN slår in. Men...väntar nog ändå till på lördag, då den stora paketdagen nalkas. Kanske, kanske, kanske... hoppet är det sista som lämnar.

Om inte, så är det jag som hänger på låset hos guldsmedsbutiken kl. 10.00 den 25 dec.

Tänkte...

...unna mig ett par stycke nya forbeklädnader, eftersom jag "bara" har 10 000 svarta, enligt pappan som bara äger ett par lite tunnare till sommaren och ett par exakt likadana men en aning lite tjockare, som dras på till vintern.

Men det är så svårt, vad skall man ha egentligen, finns så mycket att välja på?Kan inte riktigt sålla, marknaden är så enorm. har kört på svart så länge jag kan minnas, jag känner mig vilse.

Fördomar...

...redan i tidig ålder?

Familjen åkte förbi ett sådant där hus, som ni säkert alla har i ert område. Där det bor någon som tycker att det är lite för kul, med dom vackra juldekorationerna och belysningen som säljs till några futtiga kroner, precis överallt.

"- Han som bor här måste vara homosexuell, mamma!"

Vad har hänt?!

Dom små söta sakerna sitter i myssoffan, och tittar på 78:de säsongen av " Äntligen hemma".

Martin Timell skall montera sitt 46:e kök ihop med sina 16 assistenter, Karin med ännu större hår än någonsin pysslar lite käckt ihop ett par ljusstakar av 2 tomma toarullar och lite guldfärg, som av en händelse hade blivit över. Den snygge lite yngre snickaren snickrar ihop en liten skohylla av masonit, till din hamster, med alla verktyg och maskiner som finns att köpa på det jättestora tyska byggvaruhuset. Anders planerar granar som kommer bli SÅ FINA om sisådär 33 år. Då minsann skall det bli fint i stugorna till jul.

Så e det då en kvar, sist men INTE minst, om man skall tala om en viss kroppsdel i alla fall. Vad människan gör, spelar inte så stor roll, för ingen tittare i världen är intresserad, man har bara fokus på en sak, eller två, kanske möjligen tre det beror på människans val av urringning eller inte.

Så här följer dagens citat:

"- Kolla, vad har hänt, har hon fått en sjukdom?!"

"- Mamma, är klockan 1000 nu eller, det är ju så mörkt!?"

Sikta högt...

...så kanske kommer du i alla fall en liten bit på vägen. Men bli inte besviken om det inte blir som du tänkt. Drömma kan man ju alltid. Men tro inte att det går din väg. Så kan man ju inte säga till sina barn, fastän att man så gärna vill dom allt i HELA världen, och alla lycka, o alla pengar, o alla kärlek, o all lycka och framgång, o all hälsa, o all ALLT!!

Men det finns ju alltid det där förbannade MEN:et, och det kommer tyvärr drabba mina små söta oxå. Fast då bara i små doser, eller hur. För det är ju så man får tänka, annars går ju det fruktansvärt blödiga mamma-hjärtat alldeles sönder.

Så siktar högt, det är vad jag försöker förmedla till mina små söta, och man kan säga att budskapet verkar ha gått hem.

"- Mamma, jag skall bli mångmiljonär

när jag blir stor,

när jag har varit arkitekt en månad.

Vad gör en arkitekt förresten?"

Varför???!!

Mamman o Pappan har ju varit på "sydliga breddgrader", på egenresa. Så dom små söta sakerna fick slita lite på sina gamla, ett par dar. Dom passade på att se till så att det planerades in ett besök i vår stora nöjespark, som har julöppet. Mamman som inte var med, ville ju förstås veta ALLT. Så att det lite känns som att man inte har missat nåt.

Efter 10 000 frågor om besöket, som nu mer liknade ett förhör:

"- Träffade ni Tomten?"

"- Ja."

"- Var det mycket barn?"

"- Ja."

"- Va han fin?"

"- Han hade röda kläder o skägg, som dom brukar."

"- Pratade du med honom?"

"- Nej."

Mamman märker på dom fattiga svaren att det kanske är dax att avsluta, och rundar av med en sista viktig fråga.

"- Lämnade ni era önskelistor?"

Den lilla Söta saken, tittar på Mamman som hon var hur dum i huvudet som helst, hade tappat nåt, inte va klok, inte fattade nånting. Himlade med ögonen och svarade med en entonig, nästan släpande rös, utan ögonkontakt.

"- VARFÖR?!!! Vad e det för vits med att lämna den till honom? Det är väl bara bättre att säga det till farfar, det är ju ändå han som kommer. Och varför skall man önska sig, du säger ju ändå att man kanske inte får det man önskar sig.

Sen gick hon...

Jag har varit på...

...vuxensemester!

Borta bra, men hemma...finns mina barn. Det är så skönt att ladda batterierna ibland ihop med bara Pappan, men fyjedamej vad man längtar efter dom två små söta människorna man har fött fram, till denna jord.

Nästa gång får vi ladda batterierna allihop tillsammans!

Världens dyraste kaffe...

...kanske låter lite intressant, för den som dricker svarta drycken, med eller utan mjölk.

Men för att göra det lite mer intressant för dig skall jag nu berätta hemligheten bakom just den dyraste sorten.

det är nämligen små apor som ätit av det lilla bäret där kaffebönan bor i. För att sedan vandra genom hela den lilla apkroppen, ut den naturliga vägen likt små apbajskorvar. Sen plockar den lilla kaffefarbroden upp alla korvarna i sin korg, för att göra kaffe på dom.

Sugen att testa?!

Jaha..eller snarare Nehe!

Verkar ju inte som att jag kommer till Gran Canaria eller Thailand.

Får väl finna mig i det då, fastän att det sitter väldigt långt inne. Kan inte riktigt acceptera det, men får väl ta fram det där lilla vuxna imon mig, bita ihop och ta på mig tjockvantarna. Fast egentligen så knackar Mamman 3 år, väldigt hårt på dörren och vill in. Lägga sig ner på golvet och skrika, sparka, och gråta lite. JAG VILL!!

Men jag får väl komma tillbaka till den bistra verkligheten, på denna sidan tiden. Man kan inte få allt...men om jag säljer nåt då? Tror ni pappan skulle märka om jag sålde lite maskiner nere i garaget? Troligtvis inte, han ha ju så många av varje sort, och vi har ju byggt och renoverat klart. Hmmm...undra hur mycket man får för en riktoplanhyvel, eller kanske en pelarborrmaskin...?

Ne, får gå ut i köket och hälla ett glas iskallt vatten i facet på mig själv. Sluta dröm!

När jag ändå är ute i köket skall jag minsann göra mig min favoritmacka över alla mackor.

Vörtbröd, julskinka, skånsk grovkornig senap och ett glas Apotekarnes Julmust till.

Nu kommer den där...

...tiden på året, då jag alltid har en tendens att längtar bort.

Långt bort från tjock-vantar, oskrapade bilrutor, väckarklockor, tråkig tisdagsmiddag, och mörkret framför allt.

Kommer på mig själv sittandes på en iskall pinne och drömmer mig bort...till värmen, goda maten, flip flopsen, varma sanden. Åhh jag mår dåligt!

Inget undantag i år heller, JAG LÄNGTAR BORT!

Men det känns ju mycket lättare när det ständiga samtalsämnet i familjen, varje måltid, och då menar jag VARJE måltid, är dom gångna Greklandsemestrarna och Thailandresorna.

Hjälper verkligen- NOT!

Ne, klättrar nog upp på vinden en stund och sticker näsan ner i sommarklädlådan. Vem vet? Kanske ligger ett litet sandkorn kvar i nån ficka, som jag kan sniffa på en stund.

Lite kort...

...men ack så betydelsefullt inlägg.

"- Mamma, när jag blir stor skall jag bli mångmiljonär."

Nu igen!

Det är ju inte klokt! Tack gulliga Camillos för ytterligare en Award. Tack oxå för ditt datakunnande, och för att du så vänligt delar med dig av den, till enkla små människor som inte alls kan. Numera kan jag nämligen länka, som det så fint heter, och även sätta in små videoklipp. Skall visa er! Klicka på Camillos så skall ni se varför jag fick just denna Awarden av henne.

Man skall tydligen tacka och föra Awarden vidare, och det första va ju enkelt, men det andra sätter lite käppar i hjulen. Jag läser inte så många "privata" bloggar, mest kända människors och andra. Och hur skulle det se ut om jag skickar en Award till en av dom. Crazy!

Så det får vara denna gången. Men jag kan passa på att uppmana er 10 000 tals som tittar in här för att ta del av min enkla vardag och mina väl vald ord, att börja blogga. Det är jätteskönt att ha någonstans där man kan ventilera lite till cuberspace. Lovar att jag skall läsa, och skriva en massa kommentarer. För det är nåt en bloggare gillar. Hur skall man annars veta att ni är där? Fast...jag vet att ni e där, det ser jag allt på mina läsarlistor, ibland flera stycken i timman. Men kommentarerna är få.

Så då passar det väl fint att även tacka mina små söta här hemma, för att dom förgyller min och andras vardag med deras tankar och funderingar. Vad skulle jag göra utan er?

Bara er, just er, ingen annan.

Idag bjuder jag på lite vacker skönsång av Adele:

Dom lär sig så himla...

...mycket användbart i skolan nu för tiden. Information man absolut inte skulle kunna leva utan. Tur att jag fick reda på detta nu, för hur skulle det ha gått för stackars mig annars.

Fick just veta av den lilla söta saken att det tar över 1 1/2 år att åka till planeten Mars.

Över 500 dagar i ett rymdskepp!

Så enkelt det ser ut...

... när dom små tänker till. Tänk om vissa saker skulle vara så lätt som en plätt, som när en liten människa har tänkt ut att så är det väl bara. Så självklart, så enkelt, så är det bara, och till råga på allt alltid funkar. Men tyvärr är det ju inte så.

Har märkt att barnlöshet har blivit ett het ämne, om man skall tro Tv programmen. Och av nån konstig anledning så dras jag oerhört mycket till dom här. Ena dagen är det äggdonationer, andra använder sig av en surrogatmamma långt bort i Indien, den tredje hämtar hem en lite flicka från Kina, medan den fjärde troget håller sig till provrörsbefruktning.

Kanske inte alls är konstigt att jag drar till just denna typ av program, med tanke på mig själv i hög person, vet mycket väl vad det innebär att inte kunna på egna barn. Jag sitter ju just här på denna stolen, pga av just barnlöshet. Vilken tur att min älskade mamma aldrig blev med barn när hon önskade, vilken tur att mina föräldrar tänkte om, att dom vågade satsa på ett annat kort. Vad hade hänt annars?

Här finns så mycket att skriva om som jag inte tänker gå in på nu, för jag känner ett visst vemod i ämnet, så mycket sorg, evig längtan, besvikelse i ämnet. Samtidigt som mammahjärtat växer och blir hur blödigt som helst. Så himla dubbelt! Sörjer dom barnen man aldrig fick bestämma själv att föda fram, medan man tackar den all kraft i världen för dom under man fick lov att bär, föda fram och leva tillsammans med. Och som är mina!

Känner sådan sorg för dom som aldrig lyckas bli mamma på ett eller annat sätt. Ne...nu kunde jag inte hålla mig i alla fall. Det skulle ju bli ett blogginlägg i glädjens tecken!

Så här ligger det till, enligt min snart 9 åriga!!! dotter. Hallå 9 år, vad hände? Fast när jag tittar på henne, ser jag vad som hänt. Hon har utvecklats från en underbar liten bruntonig knubbig bebis med en massa burrigt hår, till en liten tjej, modemedveten som få, med en massa vackra lockar som hon svänger med i vinden. Hon har tagit till sig en massa, lärt av andra, och format en alldeles egen person. Stort!

Hon förklarade för mig härrom dagen hur det minsann gick till, så nu behöver jag aldrig ta det där med blommor o bin. Skönt!

Först har man varit ett lite frö i pappas pung. Sen sitter mamman och pappan kanske på en restaurang och äter mat och dricker vin. Då kommer fröet in i mammans mun, och sen ner i magen. Så fastnar det på Äggmodern- och PUFF! så växer det en bebis där.

Så enkelt!

Hjääääällp!!!

Mamman satt och hade kvalitativtid ihop med den yngre, den där söta saken. Mamma skulle ha druckit en kopp finkaffe, men den drack den söta lilla saken upp, när mamman var och tömde blåsan i ca 1/2 minut. Så nu satt dom i köket över en tömd kopp och pratade om livet i allmänhet. Drog några snabba slutsatser om Greklands ekonomi, löste vattenfrågan i Malawi, forskade lite inom växthuseffekten.

Kom på nåt vänster in på den familjära högtiden som nalkas om ett tag. Inte nu, inte snart men POFF när man minst anar det, så står man där med pepparkaksdegen i ena näven och omslagspappret i andra, överflöd av mat, klappar och ett besök av en utklädd röd farbror. Kan även vara en utklädd röd tant oxå, om farbrodern vägrar gå ut och köpa tidningen på en afton år efter år, och inte riktigt fått nån storslagen respons av någon, utan all fokus har legat i vad han har haft med sig. Värdet på säcken skall vi inte prata om.

Mamman passade på att spana lite vad den lilla söta saken kanske skulle vilja att den röda farbron eller tanten hade med sig. Man kan lika gärna säga morfar, för det va väl 100 år sedan dom luskade ut den hemligheten.

Den större söta saken skall få gå på det melodianska gigantiska tåget som rusar fram i vår...eller va då rusar, det verkar ju bara världens långsammaste tåg eftersom det aldrig riktigt verkar komma till en ände. Skall ju stoppas på varenda station i hela avlånga landet. Och varenda människa eller tjomme som har kan skriva en textrad eller hålla i en gitarr verkar ju få komma ombord. Men vi gillar det! Kanske kan det vara nåt för en liten söt sak som dig?

"- Va! Aldrig i livet, jag vill inte se en massa idioter i konstiga kläder sjunga. Då vill jag gå på Skavlan!"

Innan den stackars mamman svimmade hann hon att pipa fram:

"- Men älsklingen, det sänds nog i Norge, tror jag."

I hopp om att få henne på andra ( läsa mer normala) tankar.

"- Jaha! Då vill jag gå på "På spåret."

Vad har jag gjort för fel?

Kan det ha varit finkaffet hon svept?

Något bestämda åsikter!

"- Mamma, nu har jag bestämt vem jag skall bli kär i, när jag blir tonåring."

"- Jaha, vem då?"

Mamman har ju en given liten blond grannpojke som stadig favorit, så hon såg med spänning fram emot svaret. Tänk om hon äntligen hade insett att mamman alltid vet bäst. Va enkelt det hade varit, och tryggt! Men livet med den lilla söta saken är ju inte precis rakt så...

"- Han måste vara snäll..."

Jaha, det är ingen specifik kille, utan HUR han skall vara.

"- Han skall ha sådan hårfärg som pappa. Så måste han ha en näsa, för en gång så såg vi en kille utan näsa, han som det hade brunnit på. Han får inte ha lera i ansiktet heller...så måste han va fräsch. Så lagom tjock!

Kan ni se honom framför er, min blivande svärson?

Kan inte bärga mig inför första mötet.

Hade lite tid över...

...så jag passade på att sätta min kreaktiva sida mot solljuset.

Happy Halloween, för det är väl idag, eller igår, eller i mon eller inte förrän nästa helg. Vi svenskar e så bra på härma...går så där.

Gott...

...att hon gick, då kan jag sno hennes Halloweeengodis, hon skaffade igår!

Här råder det syskonkärlek på högsta nivå.

Jag har märkt att...

...jag går omkring och fryser, allt för ofta, nu för tiden. Jag kan ju själv fatta varför, att det börjar gå mot vinter och allt det här. Men jag fryser inne oxå, fastän jag har mina fårullstofflor och yllekoftan.

Det första jag gör när jag kommer hem, är att samla ved, för att tända en brasa. Hahhaaa samlar ved, ser bilder nu...att jag går på jakt i huset för att leta brännbart, kan vara ett skrivbord, kan vara en hylla...som jag hugger ner i små bitar med min yxa, samlar en hög på vardagsrumsgolvet, och tuttar på.

Nej så klart att det INTE går till så. Jag går ut i mitt lilla vedförråd där vår lagrade ved förvaras, bär in den i vår svindyra designkorg där det inte får plats mer än tre vedklampar i, in till vår öppna spis mitt i huset. Där tänder jag elden med mina hypermoderna tändblock som sätter fart på vilken eld som helst.

Men jag fryser ändå! Jag har kommit på vad detta hus behöver, och det är förmodligen redan igår. Alltså NU, gärna nu, men går bra NU oxå! jag har haft det förut, och vet att det är helt underbart. Man blir lixom varm i hela kroppen, även inuti på nåt sätt.

Gjorde som jag brukar, går in o Googlar lite, bara för att sonera lite i terrängen, bara för att få en uppfattning. herre Gud va man hittar mycket konstigt när man Googlar bilder.

Kanske är ett sådant här jag skall ha! Eller inte...

Går ju inte...

...mamma, han e ju kille!

Det e så himla mycket man måste förstå när man e bara 7 år. Eller...kanske går bra ändå. Kanske snarare är så att det är så himla härligt att vara 7 år och förstå BARA det man måste förstå. Låter det luddigt? Jag skall förklara.

Lördag eftermiddag, mamman har tagit en paus från sitt helgarbete som hushållerska och kock. Tryckt på Fin-kaffe-knappen, lagt upp sina svullna stackars fötter på bordet, satt på Tv:n. Det är något snyftar-program om par som har svårt att bli med barn. Ni vet ett sådant där program som det räcker att titta på i ca 1 min så grinar man, och då menar jag ful-grinar, och som jag högt så att alla riktigt hör! Det slutade i alla fall med att det blev en bebis, och den va så stor att dom som bestämmer i dom vita rockarna, sa att det skulle inte bli den naturliga vägen, utan det skulle plockas fram knivar i stället.

Precis när farbror doktorn sprättat upp den stora magen, och börjat gräva, så får mamman sällskap av den mindre och hennes kompis av det andra könet. Dom stannar till och tittar fasansfullt på vad som händer i operationssalen.

"- Usch, va äckligt! Hon pussar på bebisen, den är alldelles kletig och blodig. Äckligt!"

Mamman försöker få till ett samtal.

"- Kom du ut den vanliga vägen, eller fick din mamma göra kejsarsnitt?"

Innan han hann att svara, sticker den mindre in i samtalet.

"- Hallå, mamma! Det går ju inte, han e ju kille."

"- Kan man inte födas med kejsarsnitt, om man är kille?"

"- Nej, då e det ett killsnitt, han e inte tjej."

Hahahahaaa " Tjejsanitt!"

Hörs ju klart o tydligt.

Fick bli denna bild, för alla andra av FÖR realistiska och smaskiga,

och SÅ roligt skall vi inte ha.

Jag e sjuk, eller ja, kanske egentligen inte ...

...så att jag MÅSTE gå till doktorn, men ändå, jag har resesjukan, och känner att det är direkt akut att jag behöver bli botad, och det är snabbt, på momangen, på stört, NUUUU!

Och jag vet hur jag skall botas, och det är den ända vägen. Så måste det bli!!!

Ingen idé att att testa några andra metoder eller naturmedel, för JAG VET vad som fattas, jag känner det i hela kroppen. Vem känner inte mig bäst, om det inte är jag själv.

Vad jag behöver?

Åka flygplan, äta hotellfrukostar, sola mig ( ja, jag vet att jag inte behöver det men vi kan väl låtsas), ligga i en solstol, dricka drinkar, bada mig lite, vila mig lite, värme, vila mig lite igen, äta en massa gott, ta en glass, kanske vila mig lite i solen igen, dricka en annan drink som jag aldrig har testat förut, svalka mig lite i den underbara stora poolen med kristallblått vatten och inget snor, bygga ett litet sandslott, vila mig, äta lite sådan jag aldrig smakar förut, elefantöra skall va gott har jag hört. För att sedan sova igen i en stor fluffig lagom varm säng, med nya lakan och den godaste kudden som har stoppats i manna minne.

Så detta får bli svaret på den sista awardfrågan om vad jag är om 10 år. Jag har vunnit en massa pengar, eller kanske inte en massa för då blir det FÖR jobbigt att behöva placera dom på rätt ställe. Nej bara några miljoner så att jag bara kan leva upp dom. Jag jobbar 50% på sommaren,kanske inte mitt i sommaren för då tar jag semester, på vintern, sol o vårar jag till ön på bilden, där jag bara kurerar mig med den bästa medicinen som jag kommit fram till alldeles själv,ända fram till att alla vitsipporna har slagit ut, och småfåglarna har flyttat hem igen.

Måste nog köpa mig en Trisslott på vägen hem..

Om jag vågade skulle jag...

...klippa en kort urläcker frisyr.

Fast det skulle kanske kräva lite fler faktorer än bara mod. Men ändå...

Hahahaaaa...

Nu har det gått FÖR långt, hur trött får man va?!

Kollade just om mitt senaste blogginlägg hade publicerats och läste igenom det. Hahaaaaa bloggen heter ju inte ens Nimsan lite av varje. Inte roligare än att jag helt enkelt använde mitt förnamn, sen är ju det ovanligt i sig, men...

Nog med svammel...GOD NATT!

ikväll blir det nog inte roligare...

...än det här.

Ögonen har velat vara stängda hela dagen, har fått kämpa för att hålla dom öppna. Kanske har min kära andra hälft smittat mig med en massa elaka bacelusker. Får väl göra som Karlsson om jag blir sjuk. Skicka nån för att köpa en massa " Kuckelemuckmedusin"

Innan jag stänger butiken för ikväll så skall jag naturligtvis berätta för er varför denna blogg heter som den gör. För visst har ni väntat på detta blogginlägg med spänning hela dagen.

Jo! Nimsan kallades jag som liten och det kändes lite tilltviztat och lagom personligt att använda det. Så när jag skulle börja blogga tänkte jag för mig själv vad jag skulle använda bloggen till. Lite av varje va det första som kom upp. Så..så fick det bli!

God natt världen, syns imon!

Inte ens en bild bjöd jag på ikväll....ZZZzzzzzzzz

Jag vill hem, AJJJJ, OJJJ, jag vill inte...

...jag tyar inte mer, jag ångra mig,MAMMA, jag kan inte, vill inte, orkar inte...NEEEEEJJJ!

Precis så lät det i ett av förlossningsrummen på Östra KK för 7 år sedan just denna dagen. Efter 22 timmar stönande och stonkande så va det över , och ett underverk hälsades välkommen till världen. Familjen välsignades med ytterligare en dotter. Lycka!

För att inte bli allt för sentimental och låta mammahjärtat få vila lite så skall jag nu berätta för er vad jag aldrig går hemifrån utan. Ja, bara för att det är en av frågorna jag lovat att svara på.

Varje gång jag går över tröskeln och låser ytterdörren med ena handen, har jag alltid eller i all fall 99% av gångerna, min handväska i den andra handen.

Handväskan kan variera eftersom jag e en sådan där tönt, som måste matcha väska efter vad jag valt för jacka. Men innehållet brukar va det samma, med undantag för vad dom små söta har placerat i den, för förvaring. Det kan vara allt från 112 st vackra kastanjer som BARA måste med hem, eller ett tuggumi som man bara har tuggat på en stund, och smaken finns fortfarande kvar så det är värt att spara till nästa lördag, eller helt enkelt ett par blöta vantar som e så äckliga att man inte vill bära dom själv, eftersom man blir så lerig då. Annars så ligger det bara en massa bra-ha-grejer som kan vara bra att bära runt på. Tänk då på att jag fortfarande kallar mig småbarnsförälder och vad det innebär, det kan hända precis vad som helst, måste alltid vara redo på det mesta. Jag bär alltså alltid omkring på en ganska stor väska, för att få plats med det allra nödvändigaste, vilket kan vara hur mycket skit som helst.

Det skall tilläggas att jag, tills nu på senaste faktisk, aldrig ägt en väska värt några pengar. Som den vackra jag valt på bilden. Till den prisklassen har jag låååånngt kvar. Men jag har uppgraderat mig från H&M och Ullared i alla fall.

Ha det nu så bra, så syns vi i mon då jag skall berätta för er varför saker o ting heter som dom heter. Spännande eller hur!!!? Eller så skiter du helt enkelt att läsa imon, så löser det sig.

Kommer ni ihåg...

...att jag fick en Blog-Award, för inte så länge sedan av en vänlig själ. Jag blev så klart mycket smickrad och ärad, men vad skall jag göra med den.

Svara bara på frågorna! fick jag till svar när jag frågade den vänliga själen. Så på begäran kommer nu mina svar på dessa frågor. Jag kommer att ge varje fråga ihop med sitt svar i var sitt blogginlägg, med start idag, var så goda. Helt ärligt svarade!

När ingen ser eller hör mig...

...skåpsäter jag upp mina barns kvarglömda godispåsar. I hopp om att dom glömt att dom sparat, till nästa lördag.

Hipp, hipp...

...HURRA! Idag firar vi 7 års fördelseda!

Mamman, ni vet hon som egentligen alltid har så mycket att göra. Men så snäll som hon är, gärna lägger alla måsten i bakfickan och ordnar storkalas istället. Allra enklast hade ju varit att göra så som många gör när det är dax för barnens kalas. Värmer upp lite korv och serverar Påålsbakat bröd till. Och för att hotta till det riktigt ordentlig så slår man till med lite ketchup och senap.

Men inte här inte, mamman gjorde det enormt stora misstaget att fråga födelsedagsbarnet själv, vad hon ville bjuda stora tjocka släkten på, för mat. fattar inte att mamman inte lärt sig nånting om barn, på alla snart 9 åren hon spelat huvudrollen som mamman i pjäsen "Familjeliv". Man borde ju fattat bättre, tycker man! Med tanke på vad faktiskt mamman är högskoleutbildad till oxå, och varit verksam i, i över 10 år. Men inte, hon går på värsta niten!

Fråga ALDRIG ett barn vad dom vill ha, ge dom ALLTID ett par alternativ att välja på. Annars står du där och MÅSTE plocka ner månen, hämta mat från det riktiga Kina eller sticka deras egna koftor.

Så nu har mamman fått vara verksam kock i flera dagar. Skalat potatis till ett helt kompani, kokat rödvinsås till så många att Systemet fick göra en extraleverans. Skalat lök så alla tårar är slut, skurit sallad så knivarna blivit slöa. Stekt så mycket kött så att Ica måste rekommendera folk bli vegetarianer ända fram till jul. Vispat grädde så elpropparna rykt. Vikt servetter så skärsåren blöder och blåst ballonger till hon va knallröd i ansiktet och svimmade på kuppen.

Men vad gör hon inte för sin älskade 7 åring? ALLT! Plockar ner vilken måne hon vill, hämtar mat från varenda land på klotet, och stickar precis vad hon vill. Flera gånger om...

Varför köpa...

... en halsduk på H&M, när du kan sticka en själv.

Det gör jag, hur många vuxenpoäng är inte det! Eller...kanske snarare tantpoäng..

Kanske skall börja dricka te oxå, köpa morgontofflor och göra min egna sylt.

Idétorka!

Har inget att säga.

Inga kommentarer.

Kommer inte på nåt vettigt.

Det intressanta har åkt på semester.

Inga klipska funderingar att förtella världen.

Har inte tänkt ut nåt.

Jag har fått min 1:a Blog Award!

Mycket smickrande och jag tog emot den med en äran.

Men hur tänkte den vänliga, gulliga, snälla, omtänksamma människan, som skickade mig den?!!!!

Vad skall jag göra med den?!!!

Hur skall jag göra den värdig?!!!

Vadå, bara klippa lite där, kopiera en annan och länka till den sista?!!!

Jag är säkert bra på en massa saker, som vi inte skall tråka ut er med att höra, för listan skulle förmodligen bli så långa att det tog hela kvällen för er att läsa. Men det här...Det är alldeles precis på kanten av mitt kunnande. Jag e nästan där, men det kom så mycker emellan...så som det ser ut just nu så måste jag lämna walk over. Tack men Hjälp!

Dagens i-landsproblem hos medelsvensson!

Ja, jag har ju varken någon världsekonomi som skall lösas, eller någon kurva som är i akut behov att rakas i Gällivare.

Här råder endast problem av dom lite mindre slagen. Som tex att jag vari älgens neibourhood igår, och länsade han på sina "Trattisar". Förresten så hämnades skogens konung på mig, märkte jag i morse. Han hade stategist placerat ut 3 av sina bästa blossugande Fästingar, på mig. Faan för honom! Jag skall allt se till så att hans kompis hamnar på bordet, ihop med svampsås.

Så idag sysslar jag med svamprensning. Dagens tråkgöra!