Kan inte leva utan!

Varje lördag samma sak:

Dom två småmänniskorna som bor i vårt hus, lägger fokus på endast en sak- GODIS!
Denna lördagen är inte ett undantag. Familjen gav sig dessvärre inte utanför dörren förren på eftermiddagen, för att inhandla det nödvändiga. Då hade dom två liven redan gråtit ett flertal gånger för att deras mamma o pappa inte bryr sig om deras barn.

Så får dom då till slut fyllt var sin påse med ca 10 godisar. Det är alltså inte mängden som räknas utan själva grejen. Eftersom hälften av det söta ligger kvar i påsen till nästa vecka, eller tills någon vuxen i huset har en godistarm som skriker efter tillfredställelse. Visste ni att det är vår förmån som förälder att vi får lov att äta upp barnens överblivna godis, utan att fråga om lov.

När vi sitter i bilen hör jag en liten späd röst från baksätet:

"- Väldigt sent vi fick godis idag. Men tur...vi hann inte dö."