Det är inget jag själv vill, utan mer aller mindre har det liksom bara blivit så. Du vet...man har ju så himla långt kvar, man hinner. Så gör man det som känns nyttigt för dagen.
Men tiden den går, och man gör fortfarande inte det man skulle gjort för väldigt längesedan. Nu hänger det liksom mer som ett litet moln över en, men som dom flesta funkar så är det bäst att vänta lite lite till. Tills det åtminstone brakar loss ordentligt med blixtar och dunder. Då kanske man får tummen ur, och börjar lite försiktigt.
Nu har man ju åtminstone en dead line att gå efter. Och den närmar sig med stormsteg,
men fortfarande går det inte lika fort som tåget utan mer likt en snigels takt. Men optimist som man är, så kommer jag nog hinna. Sitter några sena kvällar bara så skall det nog gå.
Nu är inte dead linen nära längre, man kan säga att det brinner i röva riktigt ordentligt!
Så...skall bara göra det jag måste först, sen kommer jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar