Om han som vann...

...23 miljoner svenska kronor, på Lotto, hade tur. Kan man säga att jag köpte den riktiga nitlotten. Otur kan man inte ens kalla det....snarare...Finns inte! Kan inte vara sant!

Började på lördagen då familjen hade packat bilen full, för att semestra några dagar tillsammans. försat stoppet skulle bli i polkagrisarnas mekka vid landets näst största sjö. Men absolut den kallaste. Efter 3 mil på motorvägen i 70 km/h tittade dom vuxna på varann, och skakade på huvuden. Dom kunde nämligen inte prata med varann, för det öronbedövande smattret mot bilen.

Vad håller vi på med? Vad gör vi?

Storm, ösregn och åter ösregn,så att det forsade floder på vägen.

Motvilligt vände vi bilen hem igen....

Dagen efter, måste jag åka till byns lanthandel för att köpa mjölk till mina små barn. Efter gårdagens miss, tänkte jag att jag skulle dränka mina sorger i lite shopping. Den medicinen funkar ju alltid! Ringer modern och övertalar henne att följa med till Lindex, bestämmer träff utanför butiken. När jag kommer fram står modern och hennes bil där på parkeringen. Ensam!!! Lindex har söndagsstängt under semestern!

Så kom måndagen, som började med att plocka blåbär hos modern och fadern som allt för ofta får agera barnvakt, utan protest. För att förgylla deras tillvaro bjuder jag med dom på en dagsutflykt till en Kvarn i " långtbortistan" mitt i skogen. Skall vara väldig mysig och god mat. Efter att ha kört minst 10 00 mil på småvägar genom hela kärringarunda och tygrike kommer vi då äntligen fram. Hungriga som vargar springer vi fram till dörren och drar i handtaget. Som håller på att lossna efter som dörren är låst. Låst!? Har den gått i baklås? Kärva den? Fastnat?

Nej, bara låst!!!

Måndagsstängt!

På tisdagen skall familjen äntligen slå slag i saken, har värkt på det alldelles för länge. Men nu har vi gått i genom hela möbeljungeln och bestämt oss. Kopplar på släpkärran, åker ut till byggvruhuset som säljer allt från livslevande fiskar till åkergräsmaskiner. Vi skall handla Loungegrupp till altanen. Tar en nummerlapp för att få prata med en livs levande människa, ja det jobbar faktiskt sådana där. Dom är väldigt sällsynta med dom finns. Man får bara vänta väldigt länge först, på sin tur. Så länge så att det ena barnet hinner bli kissenödigt, och det andra rivit ner en hel pall med målarbukar. Och mannen har gått vilse mellan dom 35 olika skruvhyllorna. När det då har gått en så där 3 år och ens nummer visar sig på displayen, så frågar man killen som nyss fyllt 12½ år om han kan vara så snäll och plocka ner en liten fin soffa från hyllan precis under takbjälken, med sin truck. Får man köra sådana när man är så ung?
Får man reda på att just min soffa är slut för säsongen, men dom har en grupp som ÄR SÅ BRA, för den nätta summan som 10 00 kr. Va! Det är inte sant!

Onsdagen skall familjen skoja till det och åka till Eriksberg för att sätta sig på en av restaurangerna för att äta middag, titta på båtar, promenera lite, få lite havsluft i stadslungorna. Ställer bilen en bit bort för att gå längt strandkanten till stället vi skall äta. En liten bit visade sig vara en hel mastodontvandring. När vi väl kom fram, 1½ timma senare, med möra ben, hade vi endast 20 min kvar på parkeringen. In i märmaste kiosk för att köpa bananer till våra vrålhungriga magar. Innan det va dags att hoppa på den lokal båtlinjen som tog oss tillbaka till bilen. Kom samtidigt som p-vakten, men hann gasa plattan i botten o drog precis innan han se att biljetten hade gått ut. Hur hungriga som helst kunde vi inte bestämma oss för vart vi skulle åka istället för att stilla vår hunger. Åkte hem igen, kokade korv som vi stoppade i frysskadade bröd, sen förra året. Mysigt värre!

Torsdag morgon övertalade jag man och barn att åka till shoppingmetropolen i Halland, eller är det småland? Man kommer hem med stora gula påsar som är överfyllda med saker man inte behöver i alla fall. Alla åker dit, även dom som säger att dom aldrig gör det, har allt varit där nångång,tro mig dom ljuger. Starka argument va den folktomma webbkamrabilden, och lockade med billiga flytvästar. Mamman skriver lång shoppinglista i bilen, medan barnen räknar husbilar. pappan muttrar lite obekvämt över dagens utflytsmål, men det är ingen som riktigt hör honom. Så händer det som absolut INTE får hända. Stillastående bilkö ca 2 km från själva målet. Efter 1½ timme stillastående, och en väldigt toabehövande mamma, kommer vi äntligen fram till den enorma parkeringen, som står helt still. Helt bomstopp! Så efter 40 min toakö, toabesök utan varken papper eller ljus och parkeringskaos, åkte vi hem igen. Direkt hem!

Om vi åtminstone stannade en pytteliten stund på Freeport, när vi ändå åkte förbi? Nej.

Om vi åtminstone åt urbillig köttbullelunch på IKEA, när vi ändå åkte förbi? Nej, inte det heller.

Fredagen tillbringade jag hemma, utan några som helst planer eller ambitioner. Dom hade liksom tagit slut...