2 år!

Idag för två år sedan lös solen som aldrig förr, över vårt tak. Det var en alldelles speciell dag för vår familj. Det var nämligen den dagen då vi "viffte" oss, och fick enas under det Svenssonska namnet.

Jag har så mycket minnen från vår bröllopsdag, inte minst allt som som skulle planeras, fixas och ordas inför den stora dagen. Hur jag satt månader innan med en massa tidningar som hade 10 000 olika tips och idér om hur den stora dagen skulle bli lyckad.

Hur den blivande maken sådde gräs på nätterna för att det skulle hinna gro, så att alla gästerna inte skulle behöva klä sig i gummistövlar tillsammans med finkostymen.

Hur det ösregnade dagarna innan, när vi samlat släkten för att sätta upp partytält i trädgården.

Hur jag satt hos min snälla syster för att testa både frisyr och sminkning.

Hur alla saker som skulle göra dagen till just den där speciella, fyllde vårt hus allt mer. Det var rispåsar, kaffekoppar, diadem, slipsnålar, mikrofoner, stora skålar, champangeglas...

Hur tjejerna såg fram emot att få ha på sig dom vackra klänningarna.

Så kom då den stora dagen, som bjöd på strålande sol ända från kl.6.00 på tidiga morgonen. Snälla systern kom för att förbereda den blivande bruden, i hår och make up.

Huset fylldes av nära familj som alla hade fått sina uppdrag, för att ro i land kalaset. Svågern levererade alla vackra blommor. Någon annan hämtade is till champangen. Alla stora skålar fylldes med färska jordgubbar, kaffet kokades och manchettknapparna polerades. Överallt sprang folk och gjorde det dom skulle.

Foton som skulle tas i hästhagen med en dotter som va rädd för den som stod där o beta. Den blivande brudgummen som vägra visa tänderna på kort. Taggtåden som fastnade i klänningen och skorna som mot alla villkor INTE fick bli smutsiga. Vilket visade sig vara ett svårt uppdrag i en blöt hästhage. Men på nåt sätt måste vi ha lyckats för nu pryder dom vackara fotona vår vägg.

Hur nervösa vi var alla fyra, där vi sattt instängda medan vår trädgård fylldes med familj, släkt och vänner.

Känslan i magen när vi stiger ut på altanen, för att möta allihop. Medan tjejerna strödde vita rosenblad framför oss. Den korta vigseln kommer jag inte ihåg så mycket av, efter som jag va så nervös.

Hur den ena dottern hade ringen i ett armband, som brudgummen klippte loss så att han kunde sätta den runt sin makas finger.

Den oerhört vackra sången, som sjöngs bara för oss.

Alla lyckönskningar, presenter, blommor vi fick från nära och kära.

Bröllopsmiddag, kväll, övernattning och frukost med våra familjer.

Oförglömligt...