lördag, augusti 28, 2010

När katten är borta...

...dansar minsann råttorna på bordet!

Eller snarare har västa festen, som i detta hemska fall.

Mamma Råtta skaffade sig för första gången sedan hennes två små råttungar kommit till boet, lite egentid. Ihop med andra råttmammor, som slog på stort och sprang den långa vägen in till den stora staden, trots alla faror som finns där. Mycket vildkatter på landsbygden, och resturangkatterna som härjar inne i city skall vi inte ens prata om.

När Mamma Råtta kommer hem sent om natten alldelles utmattad av att sprungit hela den långa vägen tillbaka till boet,sitter Pappa Råtta vid bordet. Han har tänt ett litet ljus så att han ser när han skrapar bort smuts från dagens ostfynd.

Han ser glad ut när han ser sin lilla råttfru, komma innanför dörren. Han säger att han har en överraskning. Överraskning!!! Mamma Råtta håller på att gå i taket, och ser både Efva Attling halsband och en ny bil framför sig.

Men Pappa Råtta plockar lika snabbt ner henne, som hon flög upp. Sen skall man väl veta att ett råttbo inte har så hög takhöjd, kanske 30 cm ungefär.

Pappa Råtta hade fått fnatt, medan Mamma Råtta hade varit borta i en hel liten timma. Hjälp!!!
Han måste botas, och det är NU!!!
Mamma Råtta har tappat kontrollen och Pappa Råtta hann alldelles för snabbt plocka upp den, och göra den till hans.

Han har hållt sig på sina trygga områden i hela 7½ år då den första lilla Råttbebisen såg ljuset för första gången, och plötsligt släppte han alla hämningar, och börja "skoja" till det, med råge. Så att det minst räcker i ett år, eller för hela det långa råttlivet, om Mamma Råtta får bestämma. Hon klarar inte allt för många sådana här chocker, ett litet råtthjärta är inte stort och kan lätt få överhettning.

Familjen största råttbarn 7½ år hade fått sin första mobil med kontantkort!
Råttbarn nr två, som kom ut ur den trötta Mamma Råtta för endast 5½ år sedan hade två rosa örhängen som glittrade i hennes öronsnibbar. Rosa?! Vad hände?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar