Herre Gud, va ju tvungen, höll ju på att bli uppäten av en haj första gången. Och andra gången höll ett stort träd på att falla rakt på mig. Klart att man viftar. Som bara den oxå!!
Ser framför er mig med världens minsta näsa, med ett par glasögon redan fastklämda på näsroten jag aldrig föddes med. Där på, på den obefintliga lilla pytteplatsen som icke finns kvar, den allra, allra längt ut, på tippen som inte heller finns. Där! Där skulle det placerar ett par emorma glasögon som fits all, but not me. Sen skall vi inte ens prata om hur många, och vilka och vad dom eventuellt gjorde med dom, före mig.
Men så va det i alla fall. På med glasögonen, va ju bra att man ändå inte köpte några popcorn, för med vilken hand skulle man äta dom med. Ena handen satt jag och höll fast mina egna glasögon med, den andra viftade jag med. När jag inte höll i dotterns glasögon som ramalade ner hela tiden. varför? Hon är naturligtvis inte heller född med en näsa som alla andra. Och så är hon bara 5 år, tänk er vad liten hennes är. Om min är enormt lite, som till o med fyllt 35.
Växer inte näsan hela livet? Gäller tydligen inte riktigt alla. Ingen regel utan undantag!
Ett hett tips, för alla ni som begåvats med en normalstor näsa:
Gå på 3D film, värt pengarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar