Eller kanske hemifrån mig. Idag har vi bakat dom traditionella bruna kryddiga knapriga småkakorna. Dom som man blir så himla gullig och snäll av, och som bara serverar en gång om året. Konstigt...behöver man bara vara snäll just i vintertider? Men man får ju heller inga julklappar om man inte har skött sig under året. Tuffa tider för dom som kört den lite hårdare stilen. Får dom mjuka klappar då eller?
Jag fick i allafall en sån där rolig tanke när vi satt där o kavlade. Ni vet en sån där syn man får ibland, som kan utvecklas till en hel scen i den där filmen man skall göra en gång i sitt liv, av alla roliga stunder som man fått uppleva.
Undra om man skulle shocka lite på Luciamorgon? Strunta i Luciaklänningen och ta plats som pappakakasgumma istället. Enkelt!! För er som känner mig och vet vad jag är välsignad med för färg på mitt fodral kan kanske redan se synen framför er. Först kommer Lucia med vit klänning och ljus i håret, så kommer den lite med anspråkslösa Tärnan följd av tomtenissar och stjärngossar. Så kliver jag in allra allra sist, helt naken med ett russin instoppat i naveln. Kanske att jag festar till det ordentligt och spritsar lite vit glasyr bakom öronen.
Skulle göra succe!
Vilka tjusiga pepparkakor!
SvaraRadera