tisdag, oktober 06, 2009

Mor och dotter..

...är något speciellt. Det har man alltid sagt. Ett förhållande som är så starkt att det övervinner allt.

Ett band, så starkt, att man aldrig kan bryta, klippa av det. Varken man vill eller inte.

Det börjar redan vid födseln, när man är helt slut i hela kroppen, och vill allra helst bara vara någon annanstans. Då lägger dom den där lilla oskyldiga lagom kladdiga varelsen på ens bröst. Det är då det händer!

Bara kommer flygande från ingenstans, eller så kanske det kommer från den där lilla varma saken som ligger allra närmast ens hjärta. Som man just kämpat fram med sin urkraft. Kärlek...så stor och mäktig som aldrig förr. En underbar känsla som håller i sig länge, länge...

Jag är så tacksam för mina döttrar.


2 kommentarer:

  1. Man blir ju rör av de orden. Jag riktigt såg det framför mig.Det där behövde jag!

    Tänk att man kan glömma!?
    Självkart är det att man älskar sina barn - men att ha det ständigt i tanken är en annan sak.

    Nu har du tid till en massa smarta funderingar Nim. Nog inte så dumt ändå!

    Kram
    /Nina

    SvaraRadera
  2. Åh, Nim!! Du skriver så fint så att stora tårar rullar ner för kinderna....puss på dig!!

    Kram Annika

    SvaraRadera