Konstigt nog..

...har det handlat mycket om bebisar nu. Just nu! Vilket sammanträffande...eller inte.
Man ser och hör det som ligger en närmast hjärtat för tillfället. Det som känns aktuellt och som rör en.

På en mycket kort tid har jag fått chansen att klämma på några av dom där små, mjuka människorna.

Känns i bebistarmen...undrar om den någonsin kommer att känna mättnadskänsla eller kommer den att ständigt sukta efter fler...kanske, kanske inte. Har man en gång varit med om bebistiden så kan man inte få nog. Det finns så mycket kärlek och moderkänslor, så att det skulle räcka till fler.

Men vad är det då man längtar efter egentligen?

- alla bajsblöjor
- att ständigt lukta spy
- det eviga matandet
- urkassa amningsinlägg
- den konstanta sömnbristen
- ryggbesvärer
- oron
- Tinnitusvarningen
- smörgåsrånskladdet
- nattvällingen
- ständigt passande
- dom urtidiga mornarna
- vaggandet
- nappinstoppningen
- skriket

Vad är det man vill åt?
Jo..det där alldeles, alldeles underbara.