Det går inte hem, det fixar sig inte, det funkar inte, det görs inte, det hinns inte med, det blir inte av, det kommer nåt i mellan. Det helt enkelt firas inte i denna familjen.
I veckor förbereder jag mina små aktioner, mina påminnelser, mina pikar, mina kom-i-håg, men-NEJ!
Om jag skulle köpt en mors dags present till mig, då hade jag köpt en stor härlig bykett med Pioner och det underbara armbandet från Efva, för då hade jag vetat att jag skulle bli SÅ glad. Men hoppet är det sista som lämnar en, så kanske, kanske nästa år. Snart är barnen så stora att dom kan fira sin mamma alldeles på egen hand. Kanske i alla fall göra frukost, eller tömma diskmaskinen, hjälpa till med tvätten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar