Så dubbelt...

...det måste vara att leva som 9- åring.

På dagarna är det den stora tjejen som gäller. Ibland undrar Mamman om tonåren börjar redan vid 9 års ålder. Det va ingen som sa till Mamman när hon satt hos den vänliga tanten på BVC. Trodde i alla fall att hon skulle hinna börja på högstadiet, innan revolten sattes igång. 

Det skall cyklas till skolan alldeles själv, utan att Mamman cyklar brevid och håller i stödhjulen. Hemma ensam efter skolan, och öppnar med egen nyckel. Utan att Mamman är där och säger välkommen hem och förhör hur skoldagen har varit. Gör pannkakssmet och laggar pannkakor, utan att Mamman ens behöver knäcka ett endaste litet ägg. Duschar, tvättar håret och gör egna flätor, utan att Mamman håller en handduk för ögonen så att det inte kommer en liten gnutta lödder i det lilla ögat. Lägger sig och läser kapitelbok alldeles själv, utan att Mamman fick visa en enda bild. Ställer och vaknar till sin egna väckarklocka, utan att Mamman fick gå in och väcka och snooza lite brevid en enda gång. 

Hjälp!! Behövs Mamman inte längre?

Men vet ni vad?

På kvällen när Mamman inte kan hålla sig, utan går in till den Stora söta saken, för att beundra sitt lilla sovande underverk, ligger hon där. Med nallen under armen...